Innehåll i detta nummer

Om Textus Receptus och bibelöversättning

Recension och diskussion om Mikael Tellbes bok Vad menar vi med att Bibeln är Guds ord?

Svenska Folkbibeln på Bibelfestivalen och Bokmässan

Klappa Abrahams kor i ny bibelapp

Svenska Folkbibeln i nya format

God jul och ett välsignat nytt år!

 


 

Om Textus Receptus och bibelöversättning ur en vanlig bibelläsares perspektiv

Det finns en del begrepp som ofta används när vi talar om bibelöversättning, men där betydelsen för många kristna inte alltid är självklar. Ibland ger det upphov till missförstånd. Därför vill jag i den här artikeln lyfta fram några av dessa begrepp, eftersom de kan vara viktiga att förstå när man läser eller deltar i resonemang i ämnet. Och ibland undrar någon vad ”Textus Receptus” är. Även det ska jag försöka svara på utifrån samma perspektiv, nämligen ”icke-proffs-teologens”.

Vi börjar med Nya Testamentet. Idag finns det inte kvar något av de fysiska dokument som skrevs av författaren själv, eller dennes ”sekreterare”. Dessa original har lästs gång på gång på gång, och ibland skickats mellan olika församlingar för att fler skulle få del av innehållet. Därmed har de också slitits ner och på så sätt ”förbrukats”. Innan de blivit alltför slitna har man i den kristna församlingen sett till att kopiera dokumenten, det vill säga att manuellt skriva av dem, framför allt för att ha tillgång till flera exemplar, och samtidigt bevara texten för eftervärlden. Denna avskrivningsprocess har sedan upprepats i många, många led. Man kan tala om flera tiotals ”generationer” avskrifter. I en sådan process finns det flera källor till avvikelser, och därför talar vi idag om olika ”handskrifter”, dvs avskrifter av samma text, men där några tecken eller ord har blivit återgivna på olika sätt. Det handlar oftast inte om avsiktliga förändringar, men det finns i grekiskan ord som till sin utformning är mycket snarlika andra ord. Det är uppenbart också så att en handskiven text inte är lika lättläst och entydig som dagens maskinskrivna eller tryckta texter oftast är.

I allt väsentligt gäller det sagda även Gamla Testamentet. Två skillnader är värda att nämna.

1. I gammalhebreiskan skrevs inte vokalerna ut, endast konsonanterna. Det innebär att likheterna mellan olika ord är väsentligt högre i hebreiskan än i grekiskan. Exempelvis när två ord med olika innebörd har samma konsonanter men olika vokaler.

2. Det vi kallar Gamla Testamentet är samma som judarnas heliga skrift, deras ”helbibel”. Därmed är det också framför allt det judiska folket som vårdat sig om dess handskrifter.

 

Några begrepp som gäller själva bibeltexten

Manuskript

Avskrift som innehåller hela bibelböcker eller delar av varierande längd av bibelböcker.

Original-manuskript

Den ursprungliga nedskrivna texten. Inga kända fragment finns bevarade.

Fragment

Små (ibland större) delar av pergament eller andra material, som innehåller text från avskrifter av bibeltext.

Handskrifter

Annan beteckning för manuskript.

Andra handskrifter

Uttrycket återfinns i fotnoter. Det används när översättaren vill peka på en annan formulering som också har stor trovärdighet, men som ändå inte är översättarens förstahandsval. En ärlig och ödmjuk översättare redovisar gärna sådana alternativ. Här behöver det samtidigt påpekas att de skillnader som finns är både få och små. Och när det gäller huvudpunkterna i den kristna tron så återfinns de på många ställen i Skriften. Inte någon av dessa centrala läror ifrågasätts av de nämnda variationerna i olika handskrifter.

Annan översättning

 

Uttrycket återfinns i fotnoter. Det innebär att även om orden i grundtexten är desamma, så finns det ytterligare möjliga, rimliga och trovärdiga översättningar utöver den som översättaren funnit mest trolig och därför använt i texten. Även här redovisar en ärlig och ödmjuk översättare sådana alternativ.

Grundtexten 1

Den främsta och djupaste betydelsen av begreppet ”grundtexten” avser den ursprungliga text – originalet – som består av Bibelns alla böcker. Se även ”Originalmanuskript” ovan.

Grundtexten 2

En annan viktig användning av begreppet ”grundtexten” avser den sammanställning av Bibelns texter från tillgängliga handskrifter som översättarna väljer att basera sin översättning på. Hur man går tillväga för att göra denna sammanställning förklaras kort under avsnittet ”textkritik” nedan.

 

Bibelkritik och textkritik – är inte det samma sak?

(vi måste komma ihåg att ordet kritik inte i sig innebär något negativt. När exempelvis ett artistframträdande får god kritik är ju det något positivt.)

Med bibelkritik menar vi till exempel att kritisera Bibeln för att inte vara tillförlitlig, att påstå att det Bibeln själv gör anspråk på att vara inte stämmer, att hävda att de övernaturliga händelser som beskrivs i Bibeln inte har ägt rum i verkligheten. En vanlig uppfattning är att alla skildringar i Bibeln som förutsätter en levande Gud som är verksam i historien är osannolika och därför osanna. Ett exempel är profetior: Ingen människa kan veta vad som kommer hända i framtiden. När bibeltexten återger profetior, som sedan visar sig gå i uppfyllelse försöker man därför bortförklara det hela på olika sätt. Bibelkritiken ifrågasätter alltså Bibelns innehåll och trovärdighet.

Textkritik är en helt annan sak. I skolan i allmänhet, och vid högre studier i synnerhet, påpekas ofta vikten av källkritik. ”Är källan till ett påstående trovärdig?” ”Kan detta styrkas av andra oberoende källor?” och andra frågor ska ställas. Detta är precis vad textkritik handlar om. Vi har tidigare nämnt att det finns ett antal olika handskrifter till delar av bibeltexten. Innan man kan påbörja själva översättningsarbetet måste man först fastställa vilken text det är som ska översättas. Större delen av den totala textmassan finns det inga frågetecken omkring. Men där det finns olika varianter måste man bestämma vilken man ska använda sig av. Och metoderna man använder är i stor utsträckning desamma som vid all källkritisk forskning. Textkritiken ifrågasätter varken Bibelns innehåll eller trovärdighet, den strävar bara efter att vaska fram en text som ligger så nära originaltexten som möjligt när man sammanställer den specifika grundtext som ska utgöra basen för den aktuella översättningen.

 

Textus Receptus (latin för ”emottagen text”)

Den stora revolutionen när det gäller tillgång till Bibeln kom med Gutenberg och boktryckarkonsten under 1400-talet. Under några år sammanställde Erasmus av Rotterdam en nytestamentlig grundtext som senare kom att kallas Textus Receptus (TR). Den trycktes år 1516 och fick stor spridning och har använts som grundtext för de flesta översättningar som gjordes under dryga 300 år. Underlaget till sammanställningen utgjordes dock av bara cirka åtta handskrifter, huvudsakligen från 800-talet.

Bland dem som föredrar TR som grundtext finns de som hävdar att TR är identisk med den ursprungliga grundtexten. Just dessa avskrifter av avskrifter av avskrifter som Erasmus hade tillgängliga skulle Gud alltså ha bevarat från förändring genom århundraden. Även om det finns betydligt äldre handskrifter som tyder på annat, menar man att TR, mottagen av kyrkan genom Erasmus av Rotterdam, är en grekisk text som Gud bekräftat vara den ursprungliga. Ändå reviderade Erasmus själv sin text fyra gånger och kompletterade den genom att egenhändigt återskapa en grekisk text till de sex sista verserna av Uppenbarelseboken, där han saknade en grekisk handskrift. Efter Erasmus död år 1536 redigerades texten av Robertus Stephanus (Robert Estienne) för ny utgivning ytterligare fyra gånger. I den sista av dessa, 1551, införde Stephanus även vår nuvarande versindelning.

Idag finns det tillgång till mer än femtusen handskrifter av hela eller delar av Nya Testamentet. Drygt 30 stycken innehåller alla NT:s böcker. Större delen av hela Nya Testamentets text finns med bland manuskript som är daterade till mindre än cirka 150 år efter det att originalen skrevs. Att jämföra medTRs cirka 800 år. Även Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus är tidiga manuskript daterade cirka 250 år efter originalen.

När vi på Svenska Folkbibeln arbetar med översättning av Bibeln finns TR-texten självklart med bland de manuskript vi använder, men vi väger också in andra handskriftsfynd i vårt textkritiska arbete, inte minst äldre handskrifter som återfunnits under senare tid. För den som vill läsa mer om det vi tagit upp i denna artikel rekommenderas en artikel av Seth Erlandsson i Folkbibelnytt nr 1 2012. Du hittar den på vår webbplats www.folkbibeln.se

Swen Bergling, ordförande i Stiftelsen Svenska Folkbibeln

 


 

 

Mikael Tellbes bok Vad menar vi med att Bibeln är Guds ord?    Kommentar angående Mikael Tellbes bok Vad menar vi med att Bibeln är Guds ord?

    Mikael Tellbes bok Vad menar vi med att Bibeln är Guds ord?, utgiven på förlaget Libris 2015, recenserades av Seth Erlandsson i tidskriften Biblicum samma år. Tellbe gav sedan sin respons på      recensionen varpå Erlandsson kommenterade. Folkbibelnytt publicerar Erlandssons kommentar nedan.

    Hela samtalet finner du i tidskriften Biblicum 2015 nr 3 (sid 141-144) och 2015 nr 4 (sid 187-192)

 

    "Först ett tack till Mikael Tellbe för att han läst min kritik och reagerat på den. Det ger mig anledning att lite utförligare klargöra vad min kritik handlar om. Jag beklagar att han känner sig orättvist          bedömd. Det kan bero på att jag missförstår eller är oklar i min kritik. Men det kan också bero på att Tellbes bibelsyn är allt annat än glasklar och svårbegriplig.

    Jag avslutade min recension med orden: ”Det finns mycket mer i Tellbes bok att kommentera, men det ovan nämnda får räcka tills vidare” (kursiverat här). Nu får jag anledning att utförligare att          kommentera bibelsynen i Tellbes bok.

    För att i möjligaste mån undvika missförstånd och anklagelser om feltolkningar ska jag låta Tellbe komma till tals genom att utförligare citera vad han faktiskt skriver:

 

Tellbe:Kan Gud ha använt sig av ofullkomliga människor som inte nödvändigtvis hade koll på allt? Är felfrihet en förutsättning för tron på Bibeln som Guds ord?”. (s 60)

Kommentar: Bibelns felfrihet grundar sig inte på människors felfrihet utan på Guds! Gud har felfritt uppenbarat för Jesaja, Jeremia, Amos etc vad dessa ska förkunna och bevara för kommande generationer. Därför är ohörsamhet mot dessa profeter inte bara ohörsamhet mot dem utan mot Gud. Det framgår av Bibeln med all önskvärd tydlighet att Guds undervisning genom Mose, profeterna och apostlarna är felfri:

Herrens undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen, Herrens vittnesbörd är sant. (Ps 19:8)

Herrens ord är rena ord, silver luttrat i degel av jord, renat sju gånger.” (Ps 12:7)

Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, din undervisning är sanning.” (Ps 119:142)

Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som flyr till honom. Lägg ingenting till hans ord, så att han tillrättavisar dig för lögn.” (Ords 30:5-6)

Se, jag lägger mina ord i din mun.” (Jer 1:9)

Jesus betonar: ”Skriften kan inte upphävas” (Joh 10:35) och han ber till sin himmelske Far: ”Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning” .(Joh 17:17)

Petrus, även han en ofullkomlig syndare, sammanfattar: ”Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud”. (2 Petr 1:21)

 

Tellbe:Intressant att lägga märke till är hur ’Amos sade’ och ’Herren sade’ används om vartannat, hur herdens ord blir Herrens ord”. (s 48)

Kommentar: Det är tvärtom Herrens ord som blir herdens ord! Det är inte bräckliga människotankar som blir Guds tankar! Ständigt betonar profeterna att det är HERREN som låter dem se och höra (hebr. chazá), som uppenbarar i en syn vad de ska förkunna. Därför kallar Jesaja sin bok för Chazón = ”det Herren har uppenbarat”. Hosea kallar sin bok ”Herrens ord som kom till Hosea”, Joel kallar sin bok ”Herrens ord som kom till Joel”, Amos kallar sin bok ”Amos ord som han såg (hebr. chazá) angående Israel”. Obadja kallar sin bok ”Obadjas chazón” etc.

 

Tellbe:Tänk om Jona trots allt är en fiktiv person – något som till exempel C S Lewis hävdade och att Jesus när han refererar till Jona faktiskt hänvisar till en allmänt känd berättelse bland judarna som inte nödvändigtvis utspelar sig i tid och rum? Om det nu trots allt skulle finnas fiktiva inslag i Jonas bok, skulle det då innebära att Gud inte skulle kunna tala genom Jonas bok i dag? Är min bibeltro avhängig en fråga som jag egentligen inte kan bevisa?”(s 71f)

Kommentar: Jona var en historisk person, inte därför att vi kan bevisa det, utan därför att Bibeln så tydligt visar det. Vår tillit till Bibelns uppgifter, vår övertygelse, grundar sig inte på att vi kan bevisa att allt i Bibeln är sant utan på vad Gud uppenbarar i sitt ord. Vi har blivit övertygade av Gud. Hans ord, sanningen, har besegrat oss.

Jämför Jeremias ord: Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och besegrade mig”. (Jer 20:7)

Jag vet på vem jag tror”, säger vi med Paulus.

Tron grundar sig inte på vad en ateistisk vetenskap kan acceptera som sanning. Men Tellbe kräver gång på gång s.k. vetenskapliga bevis.Vad Gud uppenbarar i sitt ord räcker inte.

 

Tellbe:Vi kan inte helt och fullt ’bevisa’ vare sig profeten Jonas existens eller Danielsbokens datering”. (s 74)

Kommentar:

Enligt Guds ord är Jona en historisk profet (se 2 Kung 14:25), och Jesus sa: ”Nineves män ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona”. (Matt 12:41)

Fiktiva män uppstår inte vid domen och en fiktiv predikan kan inte omvända syndare!

Förutsättningen för Danielsbokens tröstande förmåga är att Gud verkligen är en sann och levande Gud som verkligen har sagt det som Daniel vittnar om. Är Danielsboken en bluff, ett falsarium från en anonym jude på 160-talet f Kr, måste denna bluff hemlighållas. Annars kan givetvis inte boken tjäna som en tröstebok för dem och stärka deras tro”. (mina ord i ”Bibeln – myt eller sanning?”, 2014, s 59f)

Om Daniel inte har sagt det Danielsboken påstår att han har sagt, om Jesaja inte har sagt det Jesajaboken säger att han sagt, om ett brev från Paulus enligt brevets rubrik inte är från Paulus, spelar det ingen roll för tilltron till Guds ord? Enligt bibelkritiken är det inte sant att Daniel profeterat det han säger att han profeterat, inte sant att Jesaja profeterat t ex om Babel, vilket Jesaja 13:1 uttryckligen säger att han har gjort, inte sant att alla brev som i rubriken anges vara ”från Paulus” är från Paulus. Är detta inte allvarligt bibelkritik som rubbar förtroendet för Bibeln som ord från Gud som aldrig vilseleder?

Enligt Tellbe kan man i alla fall lyssna till dessa texter som ”Guds ord”. Han skriver: ”Måste Paulus ha författat alla de brev som traditionellt tillskrivs honom för att jag ska kunna lyssna till dem som Guds ord?”. (s 72) ”Tänk om det helt enkelt är så att det är två eller tre Jesajor’ bakom bokens tillkomst eller att boken har redigerats i efterhand? Skulle det hota min tro på Jesajabokens budskap som Guds ord? Skulle inte Gud lika väl kunna tala genom boken även om det skulle handla om två eller tre Jesajaförfattare?”. (s 73) Man frågar sig vad Tellbe egentligen menar med ”Guds ord”. Hur kan påståenden som bibelkritiker menar är felaktiga vara Guds ord, sann information från sanningens Gud?

När Tellbe talar om ”Guds uppenbarelse” klargörs inte att Bibeln är Guds unika och särskilda uppenbarelse, avslutad i och med apostlarnas vittnesbörd om uppfyllelsen av gamla förbundets löften (= NT). Kapitel 5 i Tellbes bok har rubriken: ”Jag tror på Guds fortsatta uppenbarelse och tilltal genom Ordet”. (s 76) Jag saknar en klar bekännelse till den viktiga formalprincipen om ”Skriften allena”, dvs att Bibeln är högsta domare, regel och rättesnöre för vad som är sann tro, sann kristendom, att Bibeln är den normerande normen (på lat. norma normans). Bibeln är domare och högsta norm över apokryfer, kyrkofäder, andaktsböcker, kyrkomöten, kyrkoledare och alla exegeters tolkningar.

Jag började min recension av Tellbes bok med orden:

”Denna bok förespråkar en helt annan bibelsyn än den som presenteras här ovan i referatet av Olsens bok Bibelens syn på sig selv.” Om Mikael Tellbe också läser min presentation av Peter Olsens utomordentliga bok (se Biblicum nr 3, 2015, s 129-141), tror jag att han ger mig rätt i detta. Förmodligen är den stora klyftan mellan klassisk bibeltro och Tellbes bibelsyn en bidragande orsak till att han uppfattar min kritik som idel missförstånd. Jag har försökt förstå hans syn på ”Guds ord”, men det har inte varit lätt.

Seth Erlandsson, docent i Gamla testamentets exegetik

 

Ytterligare reflektioner omkring Mikael Tellbes bok

Texten är ett utdrag av en längre artikel som återfinns på www.folkbibeln.se

Tänkvärt, träffande och välformulerat

Tellbe slår fast att Bibeln är en särskild uppenbarelse från Gud:

Bibeln innehåller alltså berättelsen om Guds särskilda uppenbarelse. Samtidigt är Bibeln som vittnesbörd om Guds uppenbarelse i historien själv en del av denna uppenbarelse. (s 30)

Han skriver vidare att vi måste lära känna Jesus Kristus, Guds Son, och vara öppen för Bibelns bibelsyn — att Gud kommunicerar med oss människor och griper in i historien och gör övernaturliga saker. (s 31)

Författaren säger att han sätter frågetecken för att läsa Bibeln utifrån historisk-kritisk metod vars slutna världsbild både kan skapa distans till bibelordet, skepticism till det övernaturliga och ett motsats-förhållande mellan vetenskap och tro. Istället för-ordar han en en historisk-grammatisk eller en historisk-teologisk metod. (s 57, 58, 110)

Här skriver Mikael Tellbe väldigt bra och vi skulle kunna rada upp många fler citat som både är uppbyggliga och välformulerade.

Felfrihet är den andra sidan av myntet

Men visst har vi frågetecken, inte minst i kapitlet “Jag tror inte att Bibeln är felfri i allt, men jag tror att den är trovärdig i allt den påstår”. Summariskt presenterar Tellbe Chicago-dokumentet — undertecknat av evangelikala ledare och samfund i USA 1978 — och ifrågasätter dess syn på Bibeln som felfri (inerrant) i dess ursprungliga handskrifter (s 68). För argumentationens skull radar Tellbe upp flera exempel på förmenta fel från olika delar av Bibeln. Även John Stott och Lausanne-deklarationen som förespråkat att Bibeln är ofelbar (infallable) träffas av motsvarande kritik. Tellbe föredrar istället att använda positiva termer och beskriva Bibeln som trovärdig. Det är naturligt i sig. Bibeln själv beskriver Guds ord som “sanna” och ”fullkomliga” och därmed trovärdiga (se t ex Upp 21:5, Ps 19:8). Frågan är bara vad trovärdigheten innefattar?

Tellbe gör en poäng av att Kapstadsöverens-kommelsen undviker såväl ordet “felfri” som ordet “ofelbar”. Det är nu inte förvånande med tanke på debatterna kring dessa begrepp, men andemeningen ligger ju fast när den istället beskriver Bibeln som “Guds ord som aldrig ljuger eller slår fel”.Bibelns trovärdighet är alltså huvudpoängen, men som evangelikala teologer har poängterat så är Skriftens auktoritet avhängig av dess sanning. Därmed blir auktoritet och felfrihet två sidor av samma mynt (Ridderbos). En inställning som kan spåras långt tillbaks i kyrkohistorien. För Tellbe däremot utesluter trovärdigheten inte att Bibeln kan ha fel på vissa ställen. När han anför exempel på problemtexter är det ändå viktigt för Tellbe att framhålla att det faktiskt kan röra sig om fel, utan att Bibeln upphör att vara Guds ord. Samtidigt markerar han också genom olika exempel att Bibeln ofta tillskrivits fel där den senare visat sig vara korrekt.

Quirinius och Goliat

Här är några exempel som Tellbe ser som potentiella fel:

  • Apg 5:32 om tidpunkten för Theudas uppror. (s 62)
  • Luk 2:2 om Quirinus medverkan vid skattskrivningen och när den ägde rum. (s 63)
  • 1 Kor 10:8 om hur många som dog i öknen.
  • 2 Sam 21:19 där han undrar om det var David som dödade Goliat eller någon annan. (sid 63)

Det finns dock rimliga förklaringar till alla skenbara motsägelser, och Folkbibeln 2015 infogar sådana förklaringar i fotnoter till samtliga viktiga verser.

Lägg nu märke till att Tellbe inte påstår att Lukas har fel angående tidpunkten för Theudas uppror. Han hävdar inte heller att Quirinius inte genomdrev den omtalade skattskrivningen. Men med de indirekta frågor som gång på gång väcks hos läsaren — hade Apostlagärningarna fel? Skulle Quirinius ha gjort? etc — relativiseras betydelsen av Bibelns inre och yttre koherens inför frågan om Skriftens auktoritet.

Vi är övertygade om att det finns tillfredsställande svar på alla frågor och invändningar som kan resas mot Bibelns trovärdighet. Därför vill vi uppmuntra alla förkunnare att liksom Paulus ”försvara och befästa evangeliet” (Fil 1:7), så att de troende får hjälp att bli ”fasta och grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört”. (Kol 1:23)

Roger Gustavsson

Anders Robertsson, informationsansvarig Svenska Folkbibeln

 

 


 

 

Bibelfestivalen Örebro i Brickebergskyrkan

Svenska Folkbibeln på Bibelfestivalen

Helgen 21-23 oktober samlades närmare 200 bibelskoleelever och många andra intresserade till Bibelfestivalen på Örebro Teologiska Högskola.

Målet var att inspirera nästa generations bibelläsare till en närmare och tätare relation med Guds ord. Programmet var rikt med såväl fördjupande föredrag som mer interaktiva inslag som panelsamtal, läsarundersökningar och många valbara seminarier.Folkbibelns översättningssamordnare Tony Larsdal medverkade med en workshop om bibelöversättning, samarrangerad med ÖTH:s nytestamentlige exeget Mikael Tellbe. Alla intresserade fick fila fram sin egen översättning av några gammaltestamentliga nyckelverser och på så sätt pröva på något av bibelöversättarens hantverk och många överväganden: ordagrant eller fritt, vardagligt eller poetiskt, högstämt eller modernt?

Vi tror att alla deltagare fick med sig god inspiration för sin fortsatta vandring med Bibeln - så blev det inte minst för oss som medverkade från Folkbibelns sida, och vi är nöjda med att ha varit med och lyft Bibeln och dess pålitlighet för nästa generations läsare.

 

Bibelspridning på Bokmässan

Under Bokmässan i Göteborg 22-25 september var Folkbibeln på plats i samarbete med XP Media och Gloria Förlag. Vi lyfte Bibeln mitt i folkhavet under mässan, och det blev många goda möten med besökarna i montern. Under vår specialsatsning för bibelspridning delade vi ut 500 gratisexemplar av pocketboken Mannen som förändrade världen, som har vävt ihop de fyra evangelierna och Apostlagärningarna till en enda berättelse. Boken utgår till 100% från vår nya översättning Svenska Folkbibeln 2015, och vi ber nu om god växt för de utsådda fröna hos bokmässans läshungriga besökare.

Svenska Folkbibelns monter på Bokmässan 2016

 


 

Klappa Abrahams kor i barnens egen bibelapp!

De unga idag växer upp i en ny värld bland plattor och mobiler. Men Gud är lika levande idag som för 2000 år sedan! Därför har Youversion, som ligger bakom världens mest använda bibelapp, tagit initiativ till en bibelapp för barn med en ny och interaktiv version av den älskade barnbibeln som betytt så mycket för många med sina bilder. Den bibelappen kommer nu också på svenska och vi är glada över att flera av Svenska Folkbibelns medarbetare är involverade i projektet.

Gratisappen ”Bible App for Kids” tar med små och stora barn på en spännande upptäcktsresa där de får läsa och höra 41 bibelberättelser, se bilder och själva peta för att driva berättelsen framåt. De får skicka fram den lame mannen för att bli helad av Jesus, och klappa Abrahams kor och djuren på Noas ark så att de råmar glatt. Samtidigt får de samla kunskapsstenar medan de vandrar från skapelsen och lustgården till Jesus och apostlarnas äventyr, med slutmålet i den himmelska staden.

Den svenska översättningen och inläsningen ska lanseras i januari, i samarbete med Bibeln idag. Men ta gärna en titt på den engelska versionen redan nu! Den hämtas i din App Store eller på www.bible.com/sv/kids. Vi hoppas lansera den så stort att den går ut långt utanför kyrkans väggar och delas från förälder till förälder och barn till barn, så att Bibelns budskap om Jesus når ut till hundratusentals barn över hela Sverige. Var gärna med och tipsa alla ni känner när den kommer - och prova den gärna själv redan nu!

 

 

 


 

 

Folkbibeln i nya format

 

Storstilsbibeln med illustrationer

 

Den 7 december publiceras en storstilt utgåva av Nya testamentet och Psaltaren i fullt A4-format, rikt illustrerad med 118 träsnitt av den berömde bibelillustratören Gustave Doré. Bilderna är bekanta från den klassiska Familjebibeln, och utgåvan lämpar sig väl som fin gåva vid högtidliga tillfällen.Texten är tryckt i 14 punkter vilket möjliggör en annan dröm för Folkbibeln, nämligen att kunna publicera Bibeln i ett format som är tillgängligt för personer med synnedsättning. Textstorleken är rekommenderad av Myndigheten för tillgänlighet.

 

Den efterlängtade storstilsbibeln är endast 29 mm tjock och kommer ut lagom till jul.

 

Slimline i pocketformat

 

Den populära slimlinebibeln finns nu även i billig pocketutgåva. Förutom bibeltexten finns det även noter, kartor, en uppslagsdel och en bibelläsningsplan. En fin present att ge till en vän eller arbetskamrat som är nyfiken på Bibeln eller till den som söker en billig utgåva av Folkbibeln.

 

Nya testamentet i åtta versioner

 

Under hösten har Nya testamentet från Folkbibeln 2015 dessutom publicerats i "Nya Testamentet i åtta versioner" från Argument Förlag, tillsammans med svenska och engelska översättningar. Alla bibelverser är placerade parallellt i åtta kolumner så att man enkelt kan jämföra olika översättningsval.

 

De översättningar som ingår är:

 

  • 1917 års kyrkobibel

  • David Hedegårds översättning 1965

  • Bo Giertz översättning 1981

  • Svenska Folkbibeln 2015

  • Bibel 2000

  • SBL Greek Testamentet

    (den grekiska grundtexten)

  • New Revised Standard Version 1989

    (engelsk översättning)

  • New International Version 2011

    (engelsk översättning)

 

Samtliga titlar går att beställa på www.xpmedia.org eller genom att ringa 08-741 26 01.

 


 

 

Jesusbarnet i krubban

GOD JUL OCH ETT VÄLSIGNAT NYTT ÅR ÖNSKAR SVENSKA FOLKBIBELN

 

Därför säger Herren, Herren så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten,en dyrbar hörnsten,en fast grundval.Den som tror på den behöver inte fly.”

 

Jesaja 28:16

 

 

 

 

Innehåll i detta nummer

Hur ser framtiden ut för Svenska Folkbibeln?

Svåra GT-verser som ett steg på vägen

Mannen som förändrade världen – berättelsen om Jesu liv

Hur ser det ut med spridningen?

Folkbibeln 2015 i elektroniska media

Ludvika satsar stort!

Var med och bidra till fortsatt spridning

 

 

Hur ser framtiden ut för Svenska Folkbibeln?       

 Hur är det? Jobbar ni på med GT nu? Kommer det en ny utgåva 2020? Vad kan vi förvänta oss? Vi får en del frågor om hur arbetet med Folkbibeln kommer att utvecklas i framtiden.

  

   

 

Först kom NT-96, sedan helbibeln SFB-98. NT och Psaltaren kom i nyöversättning 2014 och den nya helbibeln 2015. Vad händer nu?  

Parallellt med färdigställandet av NT och Psaltaren 2014 arbetade vi med GT. Planen var att ta det i två steg - att först göra en lätt revidering av GT för utgivning 2015, därefter fortsätta med en grundlig genomgång, vilket beräknades bli färdigt ca år 2020.

Till vår stora överraskning tog arbetet oväntat extra fart, och vi insåg att vi skulle hinna mycket längre med genomgången av GT inför utgivningen 2015 än vi trott var möjligt. När vi nu ser på resultatet kan vi konstatera att det mesta vi ville göra till 2020 faktiskt redan är gjort. Det blev ingen lätt-revidering – det blev mycket mer!

Svenska Folkbibeln 2015 är alltså inget provisorium, något som väntar på ett färdigställande. På samma sätt som Svenska Folkbibeln 98 är den en komplett bibelöversättning som står på egna ben. Därför satsar vi nu fullt ut på att sprida Svenska Folkbibeln 2015 och arbetar med att få ännu fler att använda denna översättning, i både tryckt och digital form.

För närvarande finns därför ingen ny revidering planerad. Den viktigaste uppgiften just nu tror vi är att samverka med andra kristna i Sverige som har en övertygelse om att Guds levande ord behöver presenteras för alla människor som söker Gud och som Gud söker (1 Tim. 2:4) och därtill kunna användas mot angrepp på Bibelns trovärdighet och relevans för människor idag (1 Petr. 3:15).

Swen Bergling, ordförande i Stiftelsen Svenska Folkbibeln

Svåra GT-verser som ett steg på vägen

 

Hur får vi ihop frågan om Bibelns inspiration med de svåra texterna i Gamla testamentet – texter som skär sig mot den människosyn som vi har som evangeliska kristna idag på 2000-talet och som vi fått från Jesus själv när han sade: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig” (Matt 25:40)? Jag tror detta är en fråga vi kristna bär på lite till mans, och därför vill jag gärna dela mina tankar om saken.

            

Bibeln är tydlig med att även GT är inspirerat av Gud (2 Tim 3:16). Budordet är ”heligt, rätt och gott” (Rom 7:12) och en inspiration till lovsång (Ps 19 och 119). Samtidigt finns det i NT tecken på att Gud tycks ha anpassat nivån på sitt budskap efter vad människor i varje tid kunde ta emot. Jesus sade att Gud en gång gav bud kring skilsmässa ”för att era hjärtan är så hårda” (Matt 19:8). Enligt Galaterbrevet blev Mose lag tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom… Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus” (Gal 3:19, 24, jfr 1 Kor 3:2 och Heb 5:11–14).

 

Moseböckernas bud gavs i en tid av hårda hjärtan. Vi ska inte underskatta hur djupt syndafallet gick i människan. När man läser antik historia märker man hur barbarisk människan i allmänhet var för 3-4000 år sedan. Det var inget konstigt att en stam anföll sina grannar, dödade männen och tog kvinnorna som slavar. Så gjorde meder (Jes 13:15-18), så gjorde araméer (2 Kung 5:2) och så gjorde Muhammed i Medina (Koranen 33:26-27). Idag reagerar vi med avsky när Daesh/IS gör detsamma mot yazidier.

 

Varför reagerar vi idag? Nyckeln ligger i vad Jesus sade om Guds rike: Det liknar en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl tills allt blir syrat” (Luk 13:21).

 

Evangeliets människosyn har genomsyrat vår kristna västerländska kultur till den grad att vi har svårt att föreställa oss hur det en gång var. Även om människovärdet idag på sina håll relativiseras är kontrasten stor till forntidens barbari. Det gäller både troende och dem som inte har formulerat en personlig tro.

 

Men Gud har inte förvandlat vår kultur i ett enda slag, utan han började med att sätta gränser för barbariet. När israeliterna fick lära sig att älska sin nästa (3 Mos 19:11), gällde det först stamfränder. De fick inte förslavas eller förtryckas (3 Mos 25:46), utan skulle få barmhärtighet och hjälp i nöd (5 Mos 15:11). Krigets grymheter begränsades med lagar och regler (t ex 5 Mos 20-21).

 

Sedan förkunnade profeterna att Guds vilja, uttryckt i den yttre lagen, skulle internaliseras och förvandla gudsfolkets hjärtan (Hes 36:26-27, Jer 31:33). Och till sist kom Jesus. I både ord och handling breddade han begreppet ”min nästa” till att gälla alla människor, även en föraktad samarier (Luk 10:25-37, Joh 4). Sedan skulle den helige Ande fortsätta genomsyra gudsfolket tills kärleken gjorde saker som slaveri och barbari omöjliga.

Så när vi idag ser tillbaka på GT:s bud om slaveri, tänker jag att vi bör betrakta dessa ungefär som gymnasieeleven ser tillbaka på lågstadiets 1+2=3 – ett steg på vägen mot en högre uppenbarelse.

GT:s bud var en uppenbarelse av Guds vilja i en viss tid, ”vår övervakare fram till Kristus” (Gal 3:24), fram till den fördjupade förståelse av Guds vilja som han gav genom Jesus (jfr t ex Matt 5-7).

 

När vi möter svåra bud i Mose lag ska vi därför inte fråga: ”Är det exakt så jag ska göra idag?”, utan: ”Hur är detta en förbättring från ett grundtillstånd av barbari?” Jämför hur konservativ islam har upphöjt 600-talsmänniskan Muhammeds exempel till ett absolut tak för hur högt mänsklig godhet kan nå. Muhammed förbättrade kvinnors villkor och gav dem åtminstone ett halvt människovärde. Konservativa muslimer tar detta som en evigt gällande Guds vilja, medan muslimer som tagit in något av det kristna Västerlandets värderingar försöker fortsätta vidare längs vägen mot en högre nivå.

 

Det är därför vi rekommenderar nykristna att börja läsa i NT. Där står det som är giltigt och mer direkt tillämpbart för oss kristna i alla tider. Sedan ska vi också, med Kristus och NT som grund (Luk 24:45-47), läsa GT för att få en djupare förståelse i hela Guds vilja och plan” (Apg 20:27, Rom 15:4, 1 Kor 10:11). Det i GT som bekräftas av NT gäller även idag. Detta tror jag är en framkomlig väg som hjälper oss att läsa och ta till oss även GT med frimodighet, så att vi inte i rädsla för svåra ställen går miste om de skatter som Gud har gett oss där.

 

Läs gärna  denna artikel från SvD http://www.svd.se/stamtankandet-kan-gora-kvinnor-till-lovliga-byten

 

Texten är tidigare publicerad i Dagen 2016-01-17. http://www.dagen.se/debatt/%C3%A4r-bibeln-ordagrant-inspirerad-av-gud-1.673118

 

Tony Larsdal, präst och bibelöversättare

 

 

 

 

Mannen som förändrade världen – berättelsen om Jesu liv

 

Boken, som kom ut i mars, innehåller berättelsen om Jesus presenterad i tidsföljd utifrån Bibelns texter, hämtade från Svenska Folkbibeln 2015. Trots att den nyss kommit ut används den redan flitigt i evangelisationssyfte.I Ludivka t.ex. delar Pingstförsamlingen ut 5 000 exemplar till hushållen i kommunen. XP Media har sålt ytterligare 1 700 ex och beställningar fortsätter att komma in.

       

Så här skriver Stanley Sjöberg om boken:

 

”Koranen ger en falsk bild av Jesus och hotar med massavrättningar när han ska komma tillbaka. Budskapet sprids i gratisupplagor över hela Europa av oljemiljardärer. Småskrifter om islam delas ut gratis i universitetsmiljöer. New Age framställer Jesus som en reinkarnation av Buddha. Teater, film och ”skönlitteratur”, presenterar Jesus som en motsägelsefull, trasig karaktär, som en transvestit som hädar allt som är heligt. De värsta angreppen mot Jesus sker av akademiska teologer som förråder Bibelns verklighetsbild och förnekar den historiske Jesus inför dem som utbildas till präster, religionslärare och frikyrkopredikanter. Därför behövs den bok som Bo Anders Stenstrand sammanställt av evangelierna och Apostlagärningarna. En viktig missionsinsats!”

 

Självklart ser jag även sambandet med de första kristnas kamp för evangeliet och tron på Jesus som Guds son, jämlik med Gud Fadern. Samma kamp står vi i idag. Varken islam, humanism eller akademisk teologi kan acceptera att Jesus skulle vara sann Gud. New Age och buddhism tror att vi alla kan vara gudar, självklart även Jesus, och omfattar därmed inte Bibelns gudsbild. De förnekar istället Jesus som sann människa.

 

En viktig bekännelse för de första kristna var att Jesus är Herren. Den var definitivt kontroversiell redan på Jesu tid, men är det än i dag. Det innebar att de bekände att Jesus bar det heliga Gudsnamnet som judarna inte ens kunde uttala för att det var så heligt och att Jesus verkligen var Gud. Jesus själv bekänner det vid flera tillfällen i Johannesevangeliet.

                     

”För om ni inte tror att Jag Är, ska ni dö i era synder.” (Joh 8:24)

 

”Då sade Jesus till dem: ”När ni har upphöjt Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig” ” (Joh 8:28).

 

”Jesus svarade: ”Jag säger er sanningen: Jag Är, innan Abraham fanns.” (Joh 8:58). Då tog de upp stenar för att kasta på honom.

 

Folkbibeln får fram dessa Jag Är som det står helt ordagrant i grundtexten på ett unikt sätt bland svenska bibelöversättningar.

 

I Johannesevangeliet står:

 

”Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” (Joh 3:18)

 

Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.” (Joh 20:31)

 

Dessa bibelord visar att tron på Jesus som Herren är ett villkor för att vi ska bli frälsta. I Romarbrevet 10:9 beskriver Paulus hur man blir frälst:

 

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst."

 

Vad betyder det då att säga och skriva "att Jesus är Herren" istället för "att Jesus är herre"? Det gäller även i Fil 2:11 där texten visar att det namn Jesus har fått är det som vi alla ska bekänna.  En del menar att ordet herre (HERREN), som kommer från grekiskans ”kyrios”, betyder att man gör Jesus till herre över sitt liv eller att det endast kan riktas till en människa. Att göra en sådan tolkning är möjlig endast om man bara översätter ordet utan att ta hänsyn till sammanhanget..

 

 

I Rom 10:13 står ”Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.” (citat från Joel 2:32). Det är ett av många exempel där det heliga Gudsnamnet från GT överförs på Jesus och ger en djupare förklaring till hur Rom 10:9 bör förstås. Även sammanhanget i Fil 2:11 gör det omöjligt att översätta bara som ”herre”. I ljuset av dessa bibelord blir den mest trovärdiga översättningen att ”Jesus är Herren”.

         

Andra viktiga bibelställen som t.ex. Matt 16:15-17 och Apg 2:36-38 pekar på förutsättningarna för att förstå vem Jesus är, för att bli frälst, för att bli född på nytt. Det krävs att Gud har uppenbarat för oss vem Jesus är. Han är Gud. Han bär det heliga Gudsnamnet och är Guds son och Messias.

 

I Folkbibeln presenteras Jesus tydligt som både Gud och Guds Son. Det moderna språket i den nya översättningen underlättar när vi vill presentera Jesus för dagens svenskar. Bo Anders Stenstrands utmärkta idé att i boken Mannen som förändrade världen göra det utifrån Jesus liv i tidsföljd är något som har använts på många håll i världen alltifrån fornkyrkans tid till idag. 

 

Anders Robertsson, informationsansvarig Svenska Folkbibeln

 

Hur ser det ut med spridningen?

Fram till sista april i år har hela 7 800 helbiblar med den nya översättningen sålts tillsammans med 7 800 NT/Ps och 4 500 exemplar av Johannesevangeliet.  

Bible for the Nations har tryckt 10 000 exemplar av Polisbibeln med vår översättning och kommer inom kort att trycka även Metalbibeln, Fotbollsbibeln, Kvinnobibeln, Motorbibeln, Seglarbibeln och Alpha-bibeln.

Folkbibeln 2015 har alltså redan fått en stor spridning och används aktivt för att berätta om Jesus i Sverige!

 

Folkbibeln 2015 i elektroniska media

Svenska Folkbibeln blir alltmer tillgänglig och vi arbetar ständigt för att den nya översättningen ska finnas i så många olika format som möjligt. Här kan du se på vilka sätt den finns tillgänglig idag.*

Smartphones
I vår egen app Folkbibeln finns hela Folkbibeln 2015. Appen finns till iOS, Android och Windows Phone. Andra app-alternativ är YouVersion och OliveTree som är på gång att lansera 2015 års översättning.

Webben
Vår webbsida för läsning online, www.folkbibeln.it, liksom www.biblegateway.com har NT och Psaltaren i den nya översättningen. En sida som har även GT är snart klar att släppas för betatestning.

E-bok
Hela Folkbibeln 2015 finns tillgänglig att köpa från XP Media som e-bok, antingen i E-Pub eller PDF. Den går också att låna på e-anslutna bibliotek eller köpa från andra internetbokhandlar.


Ljudbok
Hela Nya testamentet i Folkbibeln 2015 finns inläst men alla filer är ännu inte färdigredigerade. Arbetet pågår och bibelböcker läggs fortlöpande upp på www.folkbibeln.se. I dagsläget finns ett par evangelier och många brev tillgängliga.

Projektorprogram
Projektorprogrammen OpenLP/OpenSong och ProPresenter har nu Folkbibeln 2015.  Det populära Easyworship har i dagsläget endast Folkbibeln 98, men kan tänka sig att ta in den nya översättningen om tillräckligt intresse finns. Visa ditt intresse här .

Bibelstudieprogram
Gratisprogrammet E-sword har idag Folkbibeln 2015 och det professionella BibleWorks anger slutet av juni som publiceringstid. I övrigt pågår arbetet hos Accordance, Logikos/Libronix och Xiphos/Sword.

*Tyvärr kan Svenska Folkbibeln inte erbjuda support gällande mobilappar, gratis nedladdningsbara filer eller dataprogram som använder vår översättning.

Ludvika satsar stort!

Som nämnts ovan har Ludvika pingstförsamling beslutat sig för att dela ut Mannen som förändrade världen till hushåll i kommunen. Som uppstart för spridningen anordnade de en dag med bön och undervisning om Jesus och Bibeln i Folkets hus. Docent Seth Erlandsson talade över ämnet Mannen som förändrade världen – vem är Han? och Pelle Hörnmark predikade.

Programmet blev en fullträff – gå gärna in och lyssna på detta på www.folkbibeln.se där ljudfiler finns upplagda.

Var med och bidra till fortsatt spridning

Stöd gärna Folkbibelns arbete med en gåva även fortsättningsvis. Även om Folkbibeln 2015 nu har kommit ut fortsätter arbetet med att ta fram en ljudbibel som omfattar alla Bibelns böcker och fortsatt arbete för att fler ska börja använda Svenska Folkbibeln i både tryckt och elektronisk form. För att kunna göra detta effektivt är vi också i behov av gåvor från företag och privatpersoner. Vill du vara med och bidra – se information nedan.

Folkbibelnytt kommer fortsätta att komma ut fyra gånger om året. Se också vår webbsida för uppdateringar och information.

 

Innehåll i detta nummer

Aktuellt
Folkbibeln som app
Videoklipp
Facebook
Recension av Svenska Bibelsällskapets nya provöversättning

Folkbibeln uppmärksammad i Svensk Pastoraltidskrift

 

Aktuellt

I höstas lanserade vi den nya Folkbibeln 2014, med hela Nya Testamentet och Psaltaren, vilket ni kunde läsa om i förra numret av Folkbibelnytt, 2014 nr 3. För närvarande finns den i tre olika tryckta utföranden som du kan se här.

Vi fortsätter nu med inläsningarna. Före sommaren ska alla texterna i NT finnas i ljudboksformat. 

Under sommaren och hösten kommer vi att genomföra ett närradioprojekt. Med början den 1 juni sänds texter ur nya Folkbibeln varje dag kl. 7:30 på Sveriges Kristna Radio (tidigare Radio Premier). Frekvensen är FM 88,4 i Stockholm och Södertälje, FM 91,1 i Kristianstad. Du kan också lyssna till sändningen på webbradio på sverigeskristnaradio.se. Utöver den upplästa texten skulle vi också vilja erbjuda lyssnarna en tryckt bibeldel, som de kan skicka efter gratis. Vill du vara med i detta evangelisationsprojekt? Det kommer att finnas möjlighet att ge gåvor direkt till radiosatsningen, både engångsbelopp och regelbundet givande. Ju fler som deltar i denna satsning, desto bättre kan vi nå ut. Dels vill vi utöka sändningstiden, dels vill vi som ovan nämnts ge ett NT till alla lyssnare som hör av sig. Du kan göra det möjligt!

Till de större satsningar vi nu har genomfört hör, förutom själva textrevideringen, också besök på kristna konferenser, bibelskolor, högskolor och enskilda församlingar. Till hösten uppmärksammar vi Bibeln på Bokmässan i Göteborg (24-27 sept). För att genomföra vår satsning att sprida Folkbibeln och tron på Bibeln som Guds ord i vårt land satte vi förra året upp ett mål att samla in 500 000 kr. Vi har hittills mottagit gåvor om drygt 100 000 kr och tackar alla som har varit med och bidragit, och vädjar frimodigt om fortsatt stöd för Bibelns sak (PG 985971-1).

Swen Bergling, ordförande i Stiftelsen Svenska Folkbibeln

 

Folkbibeln som app

Allt fler använder sin mobil för att läsa Bibeln när man är ute. Folkbibeln finns sedan förra året som egen app för Iphone, Android och nu även för Windows Phone. Sök i mobilen på "Folkbibeln", ladda ner gratis och tipsa vännerna. Där hittar du hela Bibeln i 1998 års och 2014 års version, komplett ljudbibel med eller utan bakgrundsmusik, sökfunktion, läsplaner, bibelstudiematerial och översikter med vad Bibeln säger om Gud och livets olika ämnen.

Appen finns även som Windows 8-app att köras direkt på datorn i det nya Windows, att laddas ner här:
http://apps.microsoft.com/windows/app/folkbibeln/65916c4b-a682-419e-a391-8c04ba5e518f



Dessutom finns Folkbibeln nu för nya EasyWorship 6, gratis nerladdning från projektorprogrammets hemsida:
https://www.easyworship.com/software/bibles

Tony Larsdal, översättningssamordnare

 

Videoklipp

Lanseringen av den nya Folkbibeln presenteras i ett flertal videoklipp:

Presentation inför samfundsministern Stefan Attefall
http://youtu.be/N8rthsbxx3s

Vad är nytt i nya Folkbibeln? (Tony Larsdal, översättningssamordnare)
https://www.youtube.com/watch?v=CnTn5r1HFb0

Nya testamentet som uppfyllelsen (Seth Erlandsson, exegetiskt ansvarig)
http://vimeo.com/111894641

Lanseringshögtiden 18 okt (Elon Svanell, ord Swen Bergling, Seth & Tony m fl)
http://vimeo.com/111897228

 

Facebook

Folkbibeln på Facebook har nu mer än 650 gillare som får uppdateringar, nyheter och små inblickar i tänket bakom översättningen. Välkommen att gilla oss på Facebook och få del av nyheterna så fort de kommer ut:

http://www.facebook.com/folkbibeln

 

Recension av Svenska Bibelsällskapets nya provöversättning

Nyhet på bibelfronten: I början av året gav Svenska Bibelsällskapet ut en provöversättning av Lukas 9-19 och Galaterbrevet. Den har lästs och recenserats av Jonas Dagson, författare till boken Vilken Bibel? som kom ut på XP Media förra året och granskar Sveriges alla bibelöversättningar. Här är en länk till Jonas Dagsons recension:

http://www.rom1017.se/bibelsallskapets-nya-provoversattning-nagra-spridda-tankar/

 

Folkbibeln uppmärksammad i Svensk Pastoraltidskrift

SPT-logo

Folkbibeln 2014 recenserades även i Svensk Pastoraltidskrift, en teologisk tidskrift med spridning framför allt i Svenska kyrkan. Bengt Holmberg, professor emeritus i Nya testamentets exegetik från Lunds universitet, skriver följande:

Nya testamentet och Psaltaren. Svenska Folkbibeln 2014. (Stiftelsen Svenska Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum). 623 sidor.

Den Svenska Folkbibeln utkom första gången 1998, och ville uttalat vara en grundtexttrogen och bibeltrogen översättning: Bibeln. Den Heliga Skrift. Gamla och Nya testamentets kanoniska böcker. Arbetet på den startades 1983, två år efter att den statliga Bibelkommissionen hade gett ut sin översättning av Nya testamentet år 1981, vilken sedan förenades med Gamla testamentet och dess apokryfer i Bibel 2000 – den klart mest använda svenska bibelöversättningen i dag.

Folkbibeln gjorde en egen nyöversättning av Nya testamentet från grundspråket, och av vissa delar av Gamla testamentet, medan andra GT-böcker fick nöja sig med en revidering av 1917 års översättning. GTs apokryfer tog man inte med i Folkbibeln, och ställde sig på det sättet i en mer protestantisk, frikyrklig tradition. Ett annat drag i samma riktning var den starka betoningen på ordagrannhet i översättningen och att sambandet mellan Nya och Gamla testamentet verkligen skulle synas i det Nya testamentet – något man anklagade Bibel 2000 för att snarast aktivt skymma. Syftet var att ge en översättning »där den inspirerade grundtexten får komma till tals», som revisionsgruppen uttrycker det i sin broschyr om revisionen. Resultatet blev, för att sammanfatta det litet orättvist kort, att Folkbibeln i långa stycken lät som en revision av 1917 års översättning, som är i hög grad »ordagrann», med sin konkordantiska översättningsprincip (ett grekiskt ord i grundtexten ska återges med ett och samma svenska ord varje gång) och strävan att så noga det går följa även originalets grekiska meningsbyggnad.

Nackdelen med att ligga så nära 1917 års översättning som Folkbibeln 1998 (FB) gör är att man då använder sig av en svensk språkform som är bortåt 100 år gammal – även om FB naturligtvis tagit bort sådant som verbens pluralformer och »I» för »ni» (I haven icke / Ni har inte). Just denna gammalmodiga svenska var en av anledningarna till att utgivarna redan 2005 påbörjade en revision av det svenska språket i Folkbibeln, den som nu ges ut med sin första del, omfattande Nya testamentet och Psaltaren.

I Folkbibeln 2014 har man gjort en påtaglig modernisering av språket. Svåra ord har bytts ut (»oförvitliga» blir »fläckfria»), äldre stil ersätts mot nutida uttryck (»Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör»), syntaxen moderniseras vad gäller ordföljd, och meningar görs kortare. Läsvänligheten har ökat genom att antalet stycken i texten blivit fler, och man lägger mer vikt vid språkets rytm och ljudharmoni, som när 1 Tess. 4:4 blir: »…att ni var och en vet att vinna er hustru på ett helgat och hedervärt sätt» – två grupper av trefaldig allitteration i en och samma mening utan att det känns för tvunget, det är skickligt!

När man ändå reviderade översättningen genom modernare ordval och stavning och enklare grammatik och syntax, passade man på att förbättra och utöka notapparaten. Varje bibelbok får en fylligare inledningsnot, som svarar på frågorna När, Var, Varför, Från vem och Till vem. Flera ställen signalerar genom en fotnot att det finns andra möjliga översättningar, och handskriftsvarianter som påverkar översättningen. Man har också ökat mängden av noter med tidshistoriska, geografiska och andra informationer. Som exempel: i Efesierbrevet finns nu 27 sådana noter, mot tidigare 14, och inledningsnoten är fylligare. Jämför man samma sak i Bibel 2000 har Efesierbrevet där försetts med hela 51 sådana noter, varav nio är hänvisningar till den 125 sidor omfattande Uppslagsdel som finns efter översättningen. En sådan saknas i Folkbibeln.

Bibelkommissionen packade med ett rätt stort mått av kringinformation i sin Bibel 2000, som därför är något av en studiebibel för den som vill använda resurserna. FB 2014 låter ett mer helbibliskt synsätt komma till tals, i meningen att man på fler ställen betonar sambandet mellan Nya och Gamla testamentet och läser Bibeln som en enda, sammanhängande Helig Skrift.

Rec. kan inte underlåta att särskilt se efter hur FB 2014 översätter två testställen: Joh. 20:17 och Gal. 6:6, där jag anser att Bibel 2000 valde fel översättning. I det första fallet följer bibelkommissionen Vulgatas och den västerländska traditionens sega missuppfattning att Jesus förbjuder Maria Magdalena att röra vid hans uppståndna kropp; där tillfogar FB 2014 en fotnot om att 20:17 också kan översättas: »Håll inte kvar mig!», vilket i alla fall är en början. – I det andra fallet översätter FB 2014 enkelt och naturligt: »Men den som får undervisning i ordet ska dela med sig av allt gott till den som undervisar honom.», medan Bibel 2000 har det kryptiska: »Men den som blir vägledd i ordet skall ha samma del som sin vägledare i allt som är gott» – en uppmaning som skulle vara intressant att få översatt till begriplig svenska.

Den konkordantiska översättningsprincipen släpper även FB, om än inte lika mycket som Bibel 2000. I Rom. 8:3-9 använder Paulus ordet sarx tio gånger. 1917 översätter med »kött» sju gånger, »köttslig natur/köttsligt väsende» tre gånger, medan Bibel 2000 använder »kött» tre gånger, »köttslig natur» tre gånger, 2 gånger »människa» och två andra omskrivningar. FB 2014 har där »kött» sju gånger, »köttslig natur» en gång, »i hans kropp» en gång, samt »till det yttre» en gång. Begriplighetens krav får alltså i vissa lägen ta över en stel ordagrannhet i översättningen.

Detta ligger i linje med den övergripande ambitionen som framträder så tydligt i Folkbibeln 2014: att översätta Bibeln till klar, lättflytande och begriplig svenska. I en jämförelse med Bibel 2000 syns det rätt väl att Folkbibelns nya översättning representerar ett svenskt språk som är ett tredjedels sekel yngre, dessutom med en större ambition att vara lättförståelig. Bibel 2000 har nog ett rikare ordförråd och en mer varierad stil (läs Lukasprologen eller Heb. 1), som jag inte är säker på att en vanlig svensk gymnasist idag skulle begripa, medan Folkbibeln lagt mycket större vikt vid att vara kort och enkel.

För att då till slut uttrycka sig kort och enkelt: Folkbibeln 2014 är en klar förbättring av Folkbibeln 1998, och välkommen bland svenska bibelöversättningar.

Bengt Holmberg

 

 

 

INNEHÅLL i detta nummer:

  • Samfundministern fick den nya Folkbibeln
  • Guds ord förvandlar liv! - Anders Robertsson
  • Hur viktig är Bibelns historiska förankring? - Anders Gerdmar
  • Folkbibel-appen är här!
  • Invigningsfest för Nya Folkbibeln

 

 

 


Stefan Attefall fick första exemplaret


SFB:s ordf. Swen Bergling och Stefan Attefall, samfundsminister

”Stor insats av Folkbibeln”
Svenska Folkbibeln utkommer med en helt nyreviderad översättning av Nya testamentet och Psaltaren i oktober. Lanseringen inleddes med att Svenska Folkbibelns representanter officiellt överlämnade det första exemplaret av den nya Bibeln till Stefan Attefall, minister med ansvar för regeringens relationer med trossamfunden, på Socialdepartementet i Stockholm
– Den Bibel vi överlämnar är tryckt på papper. Vi tror att sådana kommer fortsätta att vara viktiga informationsbärare under en ansenlig tid framöver. Samtidigt är vi fullt medvetna om den enorma utvecklingen och framstegen av andra former för kommunikation, framför allt inom digitala media. Redan nu finns gamla Folkbibeln tillgänglig som ljudbok och e-bok för nedladdning och vid lanseringen i oktober räknar vi med att ha även den nya översättningen tillgänglig som ljudbok och dessutom som app, sa Svenska Folkbibelns ordförande Swen Bergling, när han överlämnade den nya översättningen av Folkbibeln till en leende Stefan Attefall.
– Svenska Folkbibeln gör en stor insats genom att ni lyfter fram och moderniserar Bibeln, som är världens mest lästa bok, men också genom att ni berikar samtalet om vad som egentligen står i skriften. Det är därför oerhört ärofullt för mig att få vara första mottagare av denna översättning, poängterade Stefan Attefall och fortsatte i mer skämtsam ton:
– Ni har redan spridit er tidigare bibelversion i stora upplagor. Det måste väl vara ganska många författare som skulle vara avundsjuka på den upplaga ni redan uppnått!

Svenska Folkbibeln - modern översättning trogen grundtexten
Stiftelsen Svenska Folkbibeln (SFB) grundades 1983 på initiativ av en grupp kristna ledare från stora delar av svensk kristenhet, inom både frikyrkorna och dåvarande Statskyrkan. Intresset var stort för att ta fram en Bibel på modern svenska, översatt från bästa tillgängliga handskrifter med utgångspunkt i att Bibelns Gud aktivt är verksam i historien.


”Stor kulturgärning”

Översättningen av Nya testamentet färdigställdes 1996 och överlämnades till dåvarande kulturminister Bengt Göransson, som i positiva ordalag poängterade att översättningen innebar en stor kulturgärning. Helbibeln färdigställdes 1998 och sedan dess har långt över en halv miljon helbiblar och Nya testamentet tryckts och distribuerats.


Varför en reviderad Folkbibel?

Det svenska språket utvecklas och förändras i en allt snabbare takt och Stiftelsen Svenska Folkbibeln beslutade därför redan 2006 att en genomgripande revidering med modernare språk, utförligare noter och ännu större närhet till grundtexten skulle göras. Revideringen har inneburit att vi försökt vårda Bibelns litterära skatt och inte devalvera dess sanning och sälta. Den vana bibelläsaren ska kunna känna igen sina älskade verser, klädda i en rakare och mer flytande språkdräkt som förmedlar Guds sanning. Den reviderade och uppdaterade versionen av Nya testamentet och Psaltaren är nu färdigställd och lanseras i oktober. Arbetet med att översätta hela Gamla testamentet vers för vers fortsätter och Svenska Folkbibeln planerar att ge ut en grundligt genomarbetad och reviderad utgåva av GT snart efter år 2020.


Revideringens mål:
» Modernare språk » Bättre flyt » Närmare grundtexten » Fylligare noter


Video på Youtube av Lars Liljesvärd: Samtal mellan Swen Bergling och Stefan Attefall om den nya översättningen:
http://youtu.be/N8rthsbxx3s

Video från Kanal 10 (www.kanal10.se)
Se videon: Folkbibeln reportage från nyhetsforum 140806

 

 


Guds ord förvandlar liv!

Det är med stor glädje vi nu presenterar en nyreviderad utgåva av Nya testamentet och Psaltaren, men också med en viss bävan. Vår förhoppning är att den ska vara till välsignelse för många människor. Vi tror att Gud själv har gett oss Bibeln med ett bestämt syfte. Därför hoppas vi att detta syfte ska förverkligas än mer när den nya Folkbibeln når nya läsare.

Läser vi närmare i Bibeln ser vi några viktiga orsaker till att vi behöver den.

Bibeln lär att det är Guds levande ord som verkar när en människa kommer till tro (1Petr 1:23). Även när predikan leder människor till tro kommer den från Kristi ord (Rom 10:17). Både i inledningen och i fortsättningen av den kristnes liv är det Guds ords förvandlande egenskaper som gör skillnad. Guds ord i oss får oss att göra goda gärningar (2 Tim 3:16), att bära god frukt (Ps 1:3-4), att leva ett rent liv (Ps 119:9-11) etc.

Vår förhoppning är att många kristna läsare ska bli berikade av den Nya Folkbibeln, liksom att många människor ska komma till tro genom den och få sina liv förvandlade.

Anders Gerdmar skriver i en artikel nedan om Bibelns historiska förankring. Tvivlar vi på denna förankring så riskerar vi till slut att bara betrakta Bibeln som en vanlig bok. Det är också så den vanligen uppfattas bland människor som saknar det kristna hoppet.

Även bland kristna utbreder sig en uppfattning att Bibeln visserligen är Guds ord i någon bemärkelse men att den samtidigt innehåller en mängd fel och inte är tillförlitlig som historiskt dokument. Det får till följd att tilliten minskar så att man varken tar till sig Bibelns ord fullt ut själv eller frimodigt vågar sprida det vidare.

När Bibeln beskriver kraften i Guds ord (Hebr 4:12, Joh 6:63) tar texten för givet att vi tror och tar till oss dess uppmaningar. Men där bibelkritikens tolkningsmodeller vinner mark väcks tvivel på Bibeln som Guds ord, eftersom de bottnar i en en världsbild utan en levande och verksam Gud. Ordet förändras aldrig, men människohjärtats jordmån försämras när vår tillit till hans ord brister och vi blir mindre mottagliga för textens syfte. Det är oerhört allvarligt.

Vi tror att den Nya Folkbibeln har en viktig uppgift i vår sekulariserade tid. Den 18 oktober inbjuder vi dig till en invigningshögtid där vi får tacka Gud för Svenska Folkbibeln i ny språkdräkt. Se inbjudan!

Anders Robertsson
Informationsansvarig

 

 

 

 

Hur viktig är Bibelns historiska förankring?

Av Anders Gerdmar, rektor vid Skandinavisk teologisk högskola  www.teol.se

 

Det nya med den aktuella diskussionen om Bibelns historicitet är inte innehållet – sådana frågor har präglat teologin sedan 1700-talet – det nya är att den förs i ett frikyrkligt sammanhang.

 

Visst har frågorna funnits och bearbetats på olika håll, men jag välkomnar att de nu har kommit upp i offentligheten. Det är naturligt, givet sammanhanget: vad undervisar vi blivande pastorer om som i sin tur ska undervisa andra, inte minst en ny generation medlemmar och troende? Samtidigt talar man om kris i stora delar av frikyrkan; prognosen för medlemstalen under några årtionden framåt är inte så lovande. Flera tidigare heliga kor bereds för slakt, bl.a. gudstjänstens traditionella former, och nu bibelsynen. 

 

Bibelns historiska förankring är viktig
Varför är den historiska förankringen viktig? Kristen tro är med nödvändighet historiskt förankrad, och det gäller i högsta grad Bibeln som ju är vittnesbördet om vad Jesus och apostlarna sa och gjorde. Kristen tro är falsifierbar1. Historiska fakta är fundamentala för kristen tro och en avhistorisering av tron urholkar tron. Om vi hävdar att Jesus eller Paulus sa en sak och kanske inte sa den här saken kan det inte uppfattas annat än som att vi håller oss med dubbla sanningar.

 

Bibelns historiska förankring är lika viktig för kyrkan som den var för Jesus och apostlarna. Varför?

 

Kyrkan är byggd på apostlarnas och profeternas grund.

 

Hela den nytestamentliga världsbilden förutsätter en teistisk gammaltestamentlig-judisk världsbild med dess specifika syn på universum. Denna världsbild måste grundläggande vara normerande för kyrkan.

 

Apostlarnas undervisning i form av trosregler och de apostoliska skrifterna (inklusive de gammaltestamentliga, som var den kristna kyrkans första kanon) är och måste alltid vara normerande, ”den tro som en gång för alla meddelades till de heliga” (Judas v.3).

 

Skriften har därför alltid ett primat2 framför alla andra källor, samtidigt som den kristna traditionen i dess bredd från fäderna till Lewi Pethrus, John Ongman eller vilka profeter vi håller oss med får plats under dess primat.

 

Bibeln omfattas med tro som allt annat i tron
Det historiska är grunden, men det är inte hela huset. Med nödvändighet är tron på Bibeln just en tro. Min tro är att Anden lyckades ge oss ett levande Guds ord som är precis som han ville ha det, trots sin uppenbart mänskliga dimension. Så har Gud handlat i inkarnationen, i kyrkans födelse och liv, i sakramenten. Så har Gud handlat när han gav oss sitt levande Ord. Vi har fått inte bara 66 skrifter utan en skrift, vilken som helhet vittnar om den treenige Gudens handlande i historien.

 

Kyrklig exegetik, och sekulär
Vår bibelsyn är ytterst ingen vetenskaplig fråga utan en dogmatisk. Vetenskapen kan beskriva tro men inte avgöra om tro är rimlig eller ej. Bibelsynen däremot är en trosfråga. Samtidigt är det naturligt för den kristna kyrkan att arbeta vetenskapligt också med Bibeln. Detta baserar sig på det faktum att kristen tro är historiskt grundad. Alltså är det viktigt att vi använder oss av historiska metoder för att ta reda på hur saker förhåller sig. Detta kan och bör vi göra i dialog med andra forskare, både agnostiska och kristna från olika traditioner. Alternativet är att vi skulle hålla oss med en egen sanning som inte behöver verifieras, men om Kristus inte har uppstått är vår tro en bluff och vi bör snarast omskola oss till historiker eller litteratur­vetare beroende på var karriären ser ljusast ut. (Men nu har Kristus uppstått, så det behöver vi inte, och därför har vi också denna diskussion).

 

Jag ger några exempel på frågor där trycket är stort från exegetik, formad utifrån en världsbild som är främmande för klassisk kristen tro, och där jag menar att vi inte kan ge upp den historiska grunden, och att vi också kunde vara tuffare som evangelikala vetenskapspersoner.

 

Vem har skrivit Efesierbrevet?
En ständig fråga i diskussionen om Nya testamentet är den om pseudepigrafi, dvs. att den angivna författaren inte har skrivit texten ifråga. Det gäller flera av de brev som vi tillskriver Paulus. I början av 1800-talet började Schleiermacher, de Wette och andra ifrågasätta Paulus som författare till Efesierbrevet. Bland liberalt präglade teologer idag är nog konsensus att Efesierbrevet är deuteropaulinskt, alltså inte autentiskt eller, en lösning för de mer konservativa, att det härrör från en Paulusskola.

 

Det är lätt att hävda saker som är i linje med forskningstraditionen, motsatsen är svårare. Majoritetens uppfattning, konsensus, utövar alltid stort inflytande eftersom vi är gruppvarelser och det är svårt att gå emot strömmen. Men konsensus är inget argument, det är en vägvisare till en trolig eller möjlig tolkning. Dessutom återstår det att bevisa existensen av en Paulus- eller Petrusskola – dessa mycket vanliga hypoteser saknar mig veterligt stöd i källorna.

 

Är det då viktigt med författarfrågorna? Ja, alla dessa texter gör anspråk på att ha en viss författare och om man på lösa grunder avvisar detta anspråk skapar man en dubbel sanning. I vissa sammanhang där man starkt betonar kyrkans auktoritet kan man säga: Om Kyrkan tror att det är Paulus eller Petrus, då gör det detsamma om det faktiskt är så eller ej. Jag kan inte acceptera denna dubbla sanning. Och till dess att det finns tillräckligt vägande skäl mot dessa texters autenticitet måste jag acceptera dem som autentiska. Detta ger mig i sin tur större frimodighet när jag använder dem i förkunnelse och själavård; vad som i mycken forskning betraktas som andra klassens texter kan i själva verket bära på en oerhört rik undervisning om Guds hemligheter.

 

Vem sa: ”Så älskade Gud världen”?
Hur ser vi på Johannesevangeliet och exemplet Joh 3:16 ”ty så äls­kade Gud världen”? Den dominerande linjen i forskningen är att det är en johannes-kommunitet som står bakom texten, att detta evangelium är en berättelse lika mycket om denna kommunitet som om vad Jesus sa och gjorde. Sammankopplad med detta är också tanken att Johannesevangeliet är mer teologi än historia, men också att det Jesus säger i detta evangelium snarare är skapat av ”johannes-församlingen” eller ”johannes-kommuniteten” än av Jesus själv – det finns alltså inga bevis för att några sådana existerat och hypotesen ifrågasätts mer och mer idag.

 

Traditionellt har man tillmätt Jesusorden i den synoptiska traditionen mycket större betydelse, medan de många och långa Jesusorden i Johannes klassas som en produkt av denna församling. Jesusseminariet i USA var en samling av exegeter som ifrågasatte stora delar av de Jesusord som finns i evangelierna, och de menade att ett enda Jesusord nästan var autentiskt – men resten var produkter av sagda församling. Naturligtvis skulle då oerhört viktiga texter vara pseudepigrafiska: Jesu avskedstal och förbön (Joh 13–17), brödtalet (Joh 6) och hans undervisning till Nikodemos där Johannes 3:16 ingår. Dessutom har Johannesevangeliet (och Koloserbrevet) enorma konsekvenser för kristologin och om inget av dessa är autentiska: vad händer då med trons grundval?

 

Här står alltså Lilla Bibeln, en av den kristna kärntexterna på spel, och jag säger detta för att visa att frågorna om bibelsyn och synen på dessa texter har stora konsekvenser för hela vår teologi. Visst, om man kunde visa att texterna inte är autentiska så måste vi ju bortse från dem, men hellre än att lättvindigt ge upp skulle jag radikalt gå igenom frågan igen. Det borde i alla fall vara en självklar evangelikal position att vilja försvara Bibelns autenticitet. Men evangelikaler glider idag från tanken att historiciteten är avgörande och kan säga att det saknar betydelse. I förlängningen kan man undra om detta också skulle gälla uppståndelsen?

 

Är profetia möjlig?
Jag ska kort ta upp en tredje fråga därför att den har stor betydelse både för gammal‑ och nytestamentlig exegetik: är profetia möjlig? De texter som är i fokus för diskussionen handlar märkligt nog just om Förödelsens styggelse, bland annat i Jesu eskatologiska tal i Matt 24:15f. Tror vi att Jesusordet, som sedan delvis gick i uppfyllelse år 70, är en äkta profetia? Ur trons perspektiv handlar det ju ytterst om hur vi ser på det övernaturliga och hur vi använder den ena eller andra synen exegetiskt. Men även kunskapsteoretiskt kan man ställa frågan: är det rimligt att vetenskap utgår ifrån att det vi kallar övernaturligt är omöjligt? Självklart inte. Vetenskapen kan inte sätta upp ett sådant kriterium, något som modern vetenskapsteori är medveten om. Man kan inte bevisa att sådant som vi nu inte anser vetenskapligt bevisat inte skulle kunna bli det – och detta lämnar utrymme för tron.

 

Vad är vetenskapligt nödvändigt?

 

Min poäng i denna kortfattade genomgång är denna: det är viktigt med Bibelns historiska grund, det är viktigt att Jesusorden är autentiska, det är viktigt för tron att Jesus till exempel skulle kunna profetera. Och att profetia faktiskt finns och fungerar och mycket exakt kan återge skeenden i framtiden.

 

Det är med andra ord en fråga om världsbilder. I det moderna vetenskapliga samtalet har Bibelns kritiker satt agendan utifrån sin världsbild. De har bestämt hur frågorna ställs, och det är ingen överdrift att påstå att modernitetens syn på det övernaturliga har påtvingats Bibeln allt sedan deisternas3 tid.

 

Teologi i församlingens tjänst
Modern exegetik har i mycket präglats av apologetik genom reduktion, vilket den ledande liberalteologiske exegeten Rudolf Bultmann är ett exempel på. Han ville inte förstöra för kristendomen, han ville rädda den. Den som mött tysk liberal protestantism vet vilka konsekvenserna blir för församlingen av en s.k. liberal eller reduktionistisk bibelsyn. Jag skulle vilja påstå att kyrkohistorien visar att liberal teologi inte ”får några barn”, men att varje väckelse av olika snitt som vi ser i gammal och ny historia har ett gemensamt. De tror på Bibeln som Guds levande Ord, och de har knappast utrymme för ett ifrågasättande av Bibelns historicitet.

 

Och hur tänker vi pastoralt: vårt fokus är nog den lilla människans, den utsatta människans, kvinnans med blodgång, den f.d. narkomanens, den ensamma mammans, som oroar sig för sin son. Vad säger vi till dem? Gäller Jesu löften om bön och bönhörelse i hans avskedstal i Johannesevangeliet? Gäller löftet om Anden, betyder Golgataoffret att Jesus har dött för alla människors synder eller frälser Gud oss utan och trots golgataoffret, vilket flera frikyrkliga exegeter argumenterar för?

 

Här får den exegetik vi bedriver framför datorn direkta konsekvenser för förkunnelse och själavård. Det är därför fasthållandet vid Bibeln som Guds levande historiskt grundade Ord är nödvändigt – för människornas skull!

 

 

 

FOLKBIBELNS NYA APP

Äntligen kan vi presentera Folkbibeln som gratis app för Iphone och Android! Sök "Folkbibeln" i App Store eller Google Play och ladda ner, så har du snart din Folkbibel med dig vart du än går. Appen är utrustad med ljudbibel, bibelsök, läsningsplaner och "Vad säger Bibeln" om Gud och livets olika ämnen. Uppdateras dessutom med vår nya reviderade SFB14 efter lanseringen 18 okt. Hämta och läs!

 

 

 

 

Invignings Fest!

 

 

 

Innehåll i detta nummer:

  • Rapport från temadagen om bibelbruk i Örebro - av Anders Robertsson
  • En personlig relation till Guds Ord ‒ om tro, tvivel och tillit - av Swen Bergling
  • Nya Folkbibeln Folder (Nedladdningbar PDF-fil)
  • Hjälp oss nå ut med Guds ord i Sverige! - av Anders Robertsson

 

 

 

Rapport från Örebro, temadagen om bibelbruk

Den 27 oktober 2012 hölls en temadag i Örebro med rubriken ”Vad menar vi med att Bibeln är Guds ord?”. Arrangörer: Svenska Evangeliska Alliansen SEA, Stiftelse Svenska Folkbibeln SSFB och Örebro Teologiska Högskola ÖTH. Den 1 februari 2014 var det dags för en uppföljning med temat ”Ett levande ord från Gud ‒ om bibelsyn och bibelbruk” Anders Robertsson redovisar här sina intryck från denna andra temadag, och gör en del reflexioner.

gänget

Förutom det avslutande panelsamtalet fanns det tre huvudföredrag som alla kunde lyssna till. Elisabeth Sandlund talade om bibelbruket i kyrkan och kulturen. Hon visade på ett bra sätt vilken roll Guds ord har i det offentliga livet i Sverige idag. Mikael Tellbe talade om ”Att läsa Bibeln som Guds ord”. Han lyfte fram bibeln som Guds berättelse med ett personligt ärende till var och en av oss. Det kändes som en värdefull vinkel. Något som grumlade bilden var dock en hänvisning till den föregående temadagen där han fick det att låta som om det egentligen bara var olika tolkningar som skilde oss åt. I själva verket är den grundläggande frågan om vi har förtroende för vad Gud säger i Skriften, eller med andra ord: vems auktoritet är det som gäller?. Stefan Gustavssons föredrag ”Sola Scriptura – Bibeln och traditionen. Vad är vår yttersta auktoritet? var därför ett livsviktigt bidrag. Han visade att Bibeln är vår yttersta auktoritet och den får varken underordnas eller ens jämställas med traditionen, vilket bl.a katolska kyrkan gör. Under denna temadag fanns det flera matnyttiga parallella seminarier som berörde bibelbruket idag. Jag hade själv möjlighet att på plats höra Tommy Wasserman beskriva ”Hur Bibeln blev till” av som utifrån mitt perspektiv tyckte jag var väldigt tydligt..Att lyssna på Runar Eldebo ”Att förkunna Guds ord för vår tid” var inspirerade. Även att få se hur de arbetade med Guds ord i Värnamo Missionskyrka, men också hur många vanliga medlemmar hjälpte till att leda upptäckar-grupper för icke kristna där Guds Ord var i centrum.

Efteråt har jag haft förmånen att lyssna på det som spelats in. Först lyssnade jag på Tony Larsson och Mikael Tellbe berätta om revideringen av folkbibeln respektive den nya översättning som bibelsällskapet planerar. Det är bra med fakta om hur man arbetar och varför man översätter som man gör. Jag lyssnade sedan på Jonas Dagson som gett sig på att granska 21 olika bibelöversättningar och redovisa detta i en bok. Han redogjorde lite från den boken . Han börjar med att visa olika typer av översättningar och visar på deras styrkor och svagheter. Han fortsatte sedan att gå igenom några bibelöversättningar. Många kristna behöver nog själva sätta sig in i dessa frågor och inte bara läsa en viss översättning av tradition. Sedan lyssnade jag på Swen Berglings föredrag om tro och tvivel och tillit. Hela genomgången kändes mycket angelägen. En viktig uppgift för oss är att förmedla vår tro vidare. Tyvärr har vi kristna påverkas av sekulariseringen som sått tvivel i oss, speciellt när det gäller tron på Guds ord. Swen Bergling visade en väg igenom tvivlen på ett sätt som många som drabbats av tvivel borde lyssna till. Linda Berglings seminarier om Jesus den stora berättelsen gör en uppbygglig genomgång av Bibelns röda tråd . Stefan Gustavsson är som vanlig saklig och övertygande när han visar på varför Apokryferna inte är en del av kanon och inte ingår i den inspirerade Bibeln. Tyvärr blev inte alla seminarier inspelade, men det jag hört har varit mycket matnyttigt och jag rekommenderar dej att också ta del av dem.


Några inspelningar som finns att lyssna på hittar du på:www.rom1017.se  (länken tar dig dit)

 


En personlig relation till Guds Ord ‒ om tro, tvivel och tillit


Relation 

Bibeln är världens mest lästa bok. Enligt många också den bästa. Men vad för sorts relation kan man ha till böcker överlag, och särskilt till Bibeln?
Många människor talar om minnen, upplevelser och kopplingar som betyder något i förhållande till både böcker och mycket annat. Och det blir ju en form av personlig relation. Men just Bibeln har stora anspråk och pockar på en särskild uppmärksamhet. Man kan säga att den kallar på oss, eller närmare bestämt, bokens författare kallar på oss. På oss, som ända sedan syndafallet har varit avstängda ifrån Guds närhet.

I 1 Kor. 1:9 läser vi: ”Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.” Gemenskap kan beskrivas som en positiv och nära relation. Det är alltså ingen dålig kallelse! En nära relation till Guds egen son. Hur ser då denna relation ut, och vad är Guds syfte med den? Låt oss se hur Bibeln introducerar sig själv; det gör den nämligen på ett mycket speciellt sätt. Vi läser inledningen till Johannesevangeliet:

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till.” Vidare i vers 14: ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss.” Det är alltså Jesus själv som är Guds Ord. Han blev sänd till oss i mänsklig gestalt för att uppenbara vem Gud är och genom att offra sig själv på Golgata göra det möjligt för oss att försonas med Gud och få gemenskap med honom.

Som alla relationer har också denna en startpunkt. Den inträffar när vi enligt Joh. 5:24 har övergått från döden till livet. Därefter handlar det om att låta relationen utvecklas och att leva i gemenskapen med Gud.


Religion

Här ska vi mycket kort säga något om religionens plats. Jag sticker ut hakan och påstår att alla religioner, även kristendomen, är otillräckliga.

 Menar du att det inte finns nåt värdefullt hos någon religion?

 Nej, det menar jag inte. Det finns värdefulla saker i många religioner.

 Jaha, så då menar du att kristendomen inte är bättre än de andra religionerna?

 Inte det heller. Kristendomen är ”bäst”.

Det viktigaste hos religionen kristendom är nämligen all den tillförlitliga kunskap om Gud som vi kan få. Detta gäller i viss mån också judendomen. Framför allt kan vi få kunskap om vägen till Gud, och att den vägen går genom Jesus. Ja, det är till och med så att Jesus är vägen. (Joh 14:6) Men, observera att även om jag skulle ansluta mig eller konvertera till den religion som heter kristendom, så har jag ändå inte genom det steget fått del av Guds frälsning!

Definitionen av religion är ett trossystem som jag kan omfatta rent intellektuellt. Det är till sin natur organisatoriskt. Frälsning däremot, eller med ett annat ord pånyttfödelse, innebär att komma in i en organisk relation med Gud och därigenom få gemenskap med honom.

I detta avseende är religionen alltså otillräcklig. I relationen däremot, finns det hopp.

Det är alltså när jag tackar ja till Jesus erbjudande om frälsning, som jag föds in i Guds familj. Då får jag en anknytning till honom, och det är i den relationen (med Gud) som det verkliga livet finns ‒ i tron på Gud.

 
Tro

Tro kan vara av olika slag. Gissningar är ju ett slags tro. Men här handlar det om något mycket större, nämligen tron på Gud. Vem skulle inte vilja ha en tro som man kan leva och dö för? En sådan tro skulle det vara tryggt att ha med sig. Men jag lilla ynkliga människa, hur skulle jag någonsin kunna få en så stark tro?

Eller den lilla tro jag ändå har, kan den kanske växa sig så stark att den bär? Att den räcker för att bära mig genom alla svårigheter jag möter i livet? Det vore som högsta vinsten! Eller … ?

Ja, vi gör ofta det misstaget att vi får för oss att det är tron som ska bära oss.

Så är det inte. Det är Jesus som bär oss. Tron är mitt förhållningssätt till detta faktum. Om jag accepterar att jag själv inte kan rädda min situation och komma in i den gemenskap med Gud som jag längtar efter utan är hopplöst förlorad, då tenderar jag att vara mer öppen för andra förslag. Till exempel att Jesus har gjort det jag inte klarade och har försonat mig med Gud. Syndens skuld är en börda alldeles för tung för mig att bära. Men Jesus har betalat den skulden. Nåd, försoning och liv, evigt liv, är hans erbjudande. Att acceptera detta erbjudande, att ta emot hans gåva, det är tro.

Tron i sig själv har alltså ingenting med styrka att göra. Det är vad eller vem jag tror på som är helt avgörande för hållfastheten. Men tron är ändå viktig, mycket viktig. Om jag inte tror på Gud så har jag ingen glädje eller nytta av hans styrka och vad han har gjort för mig.

Tro är också en beteckning för innehållet. Vad utgör då fundamentet för den kristna tron?

Fundamentet heter Jesus. Genom honom kan vi lära känna Gud. Jesus är Ordet ‒ källan till all kunskap om Gud.
Men kan vi lita på honom fullt ut? Att tro på Gud vill vi nog, men vad händer när tvivel dyker upp, genom andra eller inom oss själva?
Vi ska se närmare på olika slags tvivel, och hur vi kan hantera dem. För om vi lär oss att hantera tvivlen på ett konstruktivt sätt då kan vi också bli stärkta i vår tro.


Tvivel

Det finns två huvudgrupper av tvivel. Den ena av dem har att göra med vad jag kallar allmänna eller intellektuella tvivel som rör principfrågor om trons grunder och Bibelns tillförlitlighet. Den kommer jag bara att beröra kort och generellt.

Den andra gruppen, som jag ska gå lite djupare in på, handlar om tvivel som rör min egen person och ställning, om jag duger eller inte, om jag har förstått vad Gud vill med mitt liv, och liknande frågor.

Men först vill jag nämna två förhållningssätt till ”tvivel” när det gäller båda dessa grupper, och ställer därför frågan:
Får man ifrågasätta Bibeln eller Guds handlingssätt?

‒  Ja, det är väl självklart! säger en del. Om man vill ha sin intellektuella heder i behåll, så till och med måste man göra det. Bibeln är en gammal bok med en oklar tillkomsthistoria. Mängder av författare och texter som stundtals är ganska motsägelsefulla. Vad gäller Guds handlande, vem kan veta orsak och verkan? Vem kan göra anspråk på att förstå Gud, eller veta om han har agerat överhuvudtaget?

‒ Nej, absolut inte! ropar andra förskräckt. Bibeln är vårt enda rättesnöre. Det är den som allt annat måste prövas mot. Fundamentet för vår tro. Om vi ifrågasätter Bibeln, då finns det väl ingenting kvar som vi kan lita på? Och att ifrågasätta Guds handlande är ju helt befängt! Skulle jag veta bättre än Gud?

Det är fel att lättvindigt förkasta Bibelns gudomliga ursprung och auktoritet, bara för att någon påstår, och kanske till och med lägger fram argument för, att Bibeln inte går att lita på fullt ut. Men det är lika galet att inte våga visa tvivel, eller ha frågor kring Bibeln och dess text, eller uttrycka sin förtvivlan och ställa svåra frågor till Gud.

När du och jag möter svåra frågor, vare sig de kommer från andra eller har väckts i vårt eget inre, skapar de lätt tvivel i hjärta och sinne. Och tvivel kan vara svårt att leva med. Därför gör vi väl i att ta itu med frågorna, för att se i vilken utsträckning som de kan besvaras och tvivlen därmed undanröjas, eller hur vi annars kan hantera dem.


Källkritik

Ett viktigt redskap för detta ändamål heter källkritik. Det ska vi använda flitigt, även när vi tror att vi kan lita på källan för tvivlen eller frågorna. Källkritik innebär dels att lyssna till argument som talar både för och emot den källa som ska prövas, dels att också granska argumentens relevans och hållbarhet. Bara för att det finns argument, betyder det inte nödvändigtvis att argumenten är giltiga. De måste prövas!

Både när det gäller tolkning av bibeltexter och när vi tycker att Gud talar till oss finns det en grundregel som har använts genom två årtusenden. Den presenteras nämligen av Jesus själv. När han frestas av djävulen, som kastar citat ur Skriften i ansiktet på honom, så kommer inte Jesus med en egen utläggning eller fundering. Han säger: ”Det står också skrivet … ” Och i Psalm 119:160 står det ”Summan av ditt ord är sanning”. Vi gör klokt i att följa Jesus exempel, att låta andra ställen i Bibeln få kasta ljus över sådant som är svårt att förstå.

Detta gäller i högsta grad intellektuella tvivel, men som vi ska se är det användbart även på det personliga planet.


Personliga tvivel

Det är inte så få kristna som plågas av sina misslyckanden. De tycker att de inte duger som kristna. Tankar dyker upp om att det och det gjorde du fel. Du borde vara eller leva annorlunda. Det är illa ställt med dig. Gud kan inte älska dig när du gör som du gör. Några upplever det som att det är en röst som talar i deras inre om detta, och de undrar: Är det Guds röst, eller något som kommer från djävulen?

En del av dessa människor försöker ge ett yttre sken av att leva ett segerrikt kristenliv. Men tankarna, tvivlen och smärtan finns där likafullt.

Grunden för hur du kan möta dessa tvivel och mörka tankar är faktiskt densamma som jag beskrev ovan. Här kallar jag den ”Andlig källkritik”.

Granska tankarna och orden! Ofta går det nämligen att avslöja och förstå om de kommer från Gud eller från fienden. Båda kan nämligen säga samma sak, till att börja med. Men fortsättningen, sammanhanget, och framför allt slutsatsen avslöjar vem som ligger bakom. Därför behöver vi granska hela uttalandet eller resonemanget.

Båda kan börja med att peka på något i ditt liv ‒ en synd eller ett förhållningssätt som inte är bra. Men när slutsatsen ska dras, då dras det åt olika håll.

Djävulens slutsatser bryter ner och får dig att vilja ge upp. ”Det är illa ställt med dig ‒ och det kommer aldrig att bli bra, slaget är förlorat, du är inte värd nånting, minst av allt Guds kärlek. Det är bara att kasta in handduken.” Här finns inte utrymme för ett uns av evangelium. Så snart han kan, leder djävulen in dina tankar på villovägar.

Guds slutsatser bär alltid med sig hopp. ”Det är illa ställt med dig ‒ men du kan omvända dig, du kan bli fri, jag kan ’lyfta dig ur fördärvets grop’, för Jesus skull är du förlåten, du är älskad!” Det Gud säger är i samklang med Skriften i sin helhet. Det ger dig hjälp att arbeta med svagheterna i ditt liv. Och du blir fri!

Andra faktorer som både kan skapa och förstärka tvivel är brister i kontakten och relationen med Gud. Även tvivel på det intellektuella planet kan ibland ha känslomässiga rötter. Men våga lyfta upp tvivlen inför Gud, granska dem i ljuset av hans Ord och be honom visa dig vad som är sanning. Ibland kan det vara bra att göra det tillsammans med någon medkristen som du har förtroende för, och som kan hjälpa dig att se klart. För sanningen ska göra dig fri. (Joh 8:32)


Tillit

Tillit är en känsla av förtroende, något som kan utvecklas i en relation. Tillit växer fram när jag lär känna någon som bryr sig om just mig, någon som är trofast och uppriktig, någon som visar sig värd att lita på.

Ju mer jag umgås med och lär känna en person desto mer kan förtroendet oss emellan växa, och jag lär mig i vilken utsträckning jag kan lita på den andre.

Här kommer ett exempel:

Jag känner en svensk författare, en av våra mest lästa. Vi var nära kompisar under många år, och jag lärde känna honom ganska väl. Utifrån den kännedomen, eller uttryckt med ett annat ord, den relationen, kan jag i viss utsträckning och i vissa avseenden bedöma det han skriver. Hans kriminalromaner får en extra krydda när jag ibland känner igen hans ordvändningar. Men de är fortfarande romaner och därmed påhittade. Och även om hans miljöskildringar ofta är väl överensstämmande med verkligheten så vet jag att han känner sig fri att ändra en del detaljer för att de ska passa intrigen bättre. Det gäller även hans två uppväxtskildringar. Det mesta är så följsamt mot orten där vi båda växte upp att jag kan se framför mig precis hur romanfigurerna rör sig längs gatorna och i omgivningen. Men när skildringen avviker från verkligheten är det ändå inget problem. Både min kompis och jag vet att han inte styr över natur och miljö. Därför gör han heller inte anspråk på att allt i hans böcker stämmer med verkligheten.

Jag känner också en annan författare, men han känner inte av några begränsningar som skulle komma av att verkligheten inte stämmer med det han vill ha sagt. Det beror helt enkelt på att det är han som har skapat hela den verklighet som vi har runt omkring oss. Och alla de fina egenskaper som jag nämnde ovan, omtanke, trofasthet och uppriktighet, dem har han. Man behöver inte vara teologie expert för att förstå att han är värd all vår tillit. För varje dag som jag umgås med honom så ser jag alltmer att han är värd förtroende. Han blir inte sårad om jag ifrågasätter något som han har sagt eller gjort. Men han uppskattar när jag talar med honom om det, och ofta förklarar han på något sätt för mig vad jag behöver veta.


Förstå vad Gud vill

Det finns något som kan underlätta för mig att förstå vad Jesus säger. Det är om min vilja har en rätt inriktning. Joh 7:17: ”Om någon vill göra hans vilja ska han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.” Observera att han inte säger ”Om någon vill förstå …” Om jag först vill förstå, för att sedan kunna bestämma mig för om jag också vill göra vad som är Guds vilja för mig, då närmar jag mig honom i fel syfte. Om jag däremot först bestämmer mig för att jag vill göra Guds vilja oavsett vilken den är, då är det rätt läge att be: ”Hjälp mig att förstå vad som är din vilja, så att jag kan göra den!”

Krav på att själv ha kontrollen är också ett vanligt hinder för att förstå vad Gud vill. Och förstår jag inte vad Gud vill, då smyger sig tvivlet på, och växer sig starkare.

Gud är inte en abstrakt filosof med svårbegripliga idékonstruktioner. Han är oftast naturlig, konkret och jordnära i sin kontakt med oss människor. Han har till och med kopplat vårt förtroende för honom till hans totala kännedom om sin egen skapelse, både fysiska ting och händelser. I Joh 3:12 säger Jesus: ”Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?” Det kan jag inte tolka på annat sätt än att han vet vad han talar om, och att hans faktapåståenden om ”det jordiska” är korrekta. Därför kan jag lita på honom, och det kan vi allesammans, om vi vill.

Gud har kallat oss till gemenskap med sin son Jesus Kristus. (1 Kor. 1:9) Ju närmare honom vi lever och ju mer vi odlar relationen till Guds Ord, som är Jesus, desto mer ökar vår tillit till honom.

Syftet med denna artikel har varit att lyfta fram några viktiga saker.

  • Vi är inbjudna till en nära relation med Guds Ord, som är Jesus Kristus, vår Frälsare och Herre!
  • Det är viktigt att vi förstår trons roll i frälsningen och i livet med Gud.
  • Vi kommer att möta tvivel av olika slag, men det finns bra sätt att hantera dessa.
  • När vi lär oss att hantera tvivel och även andra prövningar som vi möter, då styrks vår tro, och tilliten till honom som vi tror på växer.

Min bön är därför att vi alla skulle leva i den relationen, nära Honom som vi älskar.

/Swen Bergling

 


Klicka på bilden för att läsa broshyren

 

 

Hjälp oss nå ut med Guds ord i Sverige!

tycker ni också att det är viktigt att Guds ord når ut rent och klart?

Vi är tacksamma att Svenska Folkbibeln har fått vara till välsignelse för hundratusentals människor sedan den kom ut 1998. Vårt land behöver en modern grundtexttrogen översättning som är fri från bibelkritik ,en Bibel som vi kan sprida utan att känna tveksamhet och som kan motverka sekulariseringstendenserna i samhället och i våra församlingar.

Hösten 2014 gör vi en ny storsatsning för Guds ord i vårt land. I oktober lanserar vi den nya Folkbibeln, med Nya testamentet och Psaltaren i ny och modern svensk språkdräkt och grundligt harmoniserad med grundtexten. Den nya Folkbibeln blir både en glädje för alla som idag använder Folkbibeln och samtidigt en möjlighet att nå ut till nya läsare och grupper som inte har upptäckt Folkbibeln än.

Lanseringen kommer att innebära:

  • Besök på konferenser, bokmässor, bibelskolor, pastorsutbildningar, församlingar etc
  • Informationskampanj med broschyrer och tidningsbilagor
  • Inspelning av nya Folkbibeln som ljudbok, en attraktiv kanal för både äldre och yngre
  • Bygge av mobilapp med Folkbibelns text tillgänglig för alla, perfekt för evangelisation
  • Kommande Facebooksida för öka medvetenheten och svara på människors bibelfrågor
  • Sättning och tryckning i ett flertal olika utföranden
  • Subventionering av bibelspridning för evangelisation

Brinner ni också för att Guds ord ska bli känt, trott och efterföljt? Vill du stödja oss för att Folkbibelns grundtexttrogna översättning ska nå ut?

  • Be för oss att Herrens ord ska spridas snabbt och bli ärat (2 Tess 3:1)
  • Skaffa den nya Folkbibeln när den kommer
  • Sprid och berätta för vänner och kontakter
  • Bjud in oss att presentera den nya Folkbibeln i er församling
  • Stöd oss på plusgiro 985971-1 – kanske som månadsgivare?

Totalt beräknar vi att vi kommer att behöva samla in 500 000 kr för storsatsningen i höst, och därför vädjar vi frimodigt om hjälp med detta. Tack för ert stöd i bön och samarbete för Guds ord!

Anders Robertsson
Informationsansvarig Stiftelsen Svenska Folkbibeln

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
08-7412601

 

 

Innehåll i detta nummer:

 

  •        Slutreflektioner i Jona-debattenav Stefan Swärd
  •       De två temadagarna i Örebro
  •        Seth Erlandsson på Bibelforum i Pingstkyrkan i vännäs den 6 april 2013
  •        Därför behövs revideringen

 

 


Slutreflektioner i Jona-debatten - Är bibeln historiskt trovärdig och hur kan man bedöma det?

av Stefan Swärd, Pastor och ordförande i SEA

Här kommer lite reflektioner om det som står i Bibeln faktiskt har hänt. Är berättelsen om Jona en sagoberättelse, eller fanns det faktiskt en profet som hette Jona, som blev övernaturligt räddad via en fisk, och som sedan predikade för Ninive så att staden omvände sig? Har Adam och Eva funnits på riktigt, och är våra stamfäder, eller är den bara en urgammal myt från de östra delarna av mellanöstern? Samma frågor kan ställas om Israels räddning ur Egypten och många andra berättelser i Bibeln. Är Bibeln historiskt trovärdig? Eller är det så att den är historiskt trovärdig enligt de måttstockar och kriterier som gällde för 2000-3500 år sedan, men inte enligt de måttstockar som gäller idag för historia. Kanske man då mer blandade allegori och fakta?

Här följer ett försök till att reflektera över dessa frågor. Jag skriver inte i polemik mot någon, utan ska bara försöka förklara hur jag tänker.

1. Många texter i Bibeln innehåller berättelser som helt krockar med moderna världsbilden. Jag tänker på existensen av en ond andemakt, existensen av änglar, Jesu under, berättelser om Guds övernaturliga ingripanden i mänsklighetens historia. Här tycker jag går en viktig skiljelinje mellan liberalteologisk kristendomstolkning kontra evangelikal kristendom inklusive de historiska kyrkornas synsätt och teologi. Liberalteologin har som kännetecken att man försöker förklara Bibelns övernaturliga berättelser som att de inte har hänt, de är inte historiska.

2. En allmän iakttagelse som bibelläsare är den starka förankring i historien som präglar den bibliska berättelsen. Nya testamentet präglas tydligt av en historisk förankring. Jag tror att man som bibelläsare kan förstå Bibeln, i varje fall i stora drag, och att man som läsare kan bedöma om en viss bibelberättelse uttrycker något som har hänt eller om det är liknelser, fiktioner eller allegorier. Jag fascineras som bibelläsare av släkttavlorna i Bibeln. De visar att de personer som skildras, faktiskt har funnits. Jag fascineras också över hur NT plockar upp det som skrivs i GT, om Adam, om Mose, om Josef, om Abraham, om profeterna som ständigt citeras, om kung David etc. Vad jag begriper var den gamla judiska traditionen starkt historiskt centrerad med en strikt fokus på judiska folkets öden och äventyr under många hundra år.

3. Hur ska man som bibelläsare bedöma om en bibeltext uttrycker något som faktiskt har hänt, det är historia, eller om det endast är allegori, en fiktiv berättelse? Som jag ser det finns det tre sätt att se på saken.

a. Bibeltexten är skriven på ett sådant sätt att det beskriver något som faktiskt har hänt.

b. Man behöver se till Bibeln som helhet, hur berör andra delar av Bibeln en viss händelse eller person.

c. En tredje källa till bedömning av Bibelns trovärdighet är andra historiska uppgifter som bekräftar eller ifrågasätter Bibelns uppgifter. Enligt min bibelsyn behöver den typen av externa bekräftelser tas med en nypa salt.

4. När det gäller kritiken mot Bibelns historiska trovärdighet som framförallt har utvecklats de senaste 100-150 åren behöver man skilja på      frågor som har en avgörande betydelse för kristna tron och läran. Och frågor som är mindre viktiga.

Huruvida Jesaja bok har skrivits av 1, 2 eller 3 personer kan tyckas som mindre viktig vid en ytlig betraktelse. Det verkar som om akademiska teologin tar för givet att Jesaja har minst två författare. Det är ju inte någon avgörande lärofråga naturligtvis.

Vad jag förstår har det varit en samstämmighet både inom kristna kyrkan och judiska synagogan fram till 1800-talet att boken hade en författare, och det var Jesaja, Amos son. Den kristna traditionen har uppenbarligen en samstämmig enighet om bokens enhet. Septuagintaöversättningen från 250-talet f.kr. har boken samlad under en författare. Historieskrivaren Josefus nämner om att persiske kungen Kores påverkades av Jesaja skrift och kapitel 45, att sända hem judarna. Nya testamentet talar om bara en författare till Jesaja. Även bokens andra del, kapitel 40-66 hänvisas till en Jesaja. Det är uppenbart så att både Jesus och Paulus talar om Jesaja bok med bara en författare. Ska jag köpa 2-eller 3-författarhypotesen, innebär det då inte att man måste hävda att Jesus och Paulus hade fel i denna fråga, naturligtvis ingen avgörande lärofråga, men ändå. Jag har ingen kunskap, mandat eller rätt att hävda att de hade fel på denna punkt.

5. När det gäller Jona historicitet så har , jag fortfarande inte blivit klok av denna bloggdebatt om vad argumenten för detta är – att ifrågasätta bokens historiska förankring. Jag uppfattar det som att Greger Andersson inte tar ställning i den frågan, han säger bara att det tydligen är en ganska passé uppfattning bland akademiska teologer. Jag har tidigare på min blogg argumenterat för historiciteten. Jag noterar att CS Lewis hade djup respekt för Bibelns historiska trovärdighet men även han läste Jona bok allegoriskt, men jag tycker inte han ger någon bra förklaring varför. Att berättelsen är osannolik enligt mänskliga bedömningar, är ett irrelevant argument för mig. Då ska man ju absolut inte tro på Jesu uppståndelse om man resonerar på det sättet.

6. Adam och Eva som historiska personer är naturligtvis mycket kontroversiellt i vår tid. Jag tror inte att det går utifrån någon naturlig kunskap bedöma den frågan, utan endast utifrån Guds uppenbarelse i Bibeln. Jag kan inte se det på annat sätt än att Bibeln beskriver Adam som en historisk person. Jag tänker då både på släkttavlorna i 1 Mos 5 och Luk. 3 t.ex.. Jag har roat mig med att titta på evangelikalismens fader John Stotts kommentar över Romarbrevet som stryker under historiciteten hos Adam och Eva. ”For the biblical genealogies trace the human race back to Adam. Jesus himself taught that at the beginning the Creator made them male and female and then instituted marriage. Paul told the Athenian philosophers that God had made every nation from one man and in particular Paul´s carefully constructed analogy between Adam and Christ depends for its validity on the equal historicity of both.” Så skriver Stott i sin Romarbrevskommentar.

Här tänker John Stott precis som jag gör. Jesu och Pauli kommentarer i NT bekräftar de historiska händelserna i GT, och vi har varken kunskaper eller mandat att ifrågasätta detta.

Däremot håller jag med Stott om att dåtidens berättarteknik kan ge utrymme för allegoriska inslag i första kapitlen i 1 Mosebok, men detta gäller inte om Adam och Eva har funnits som historiska personer. Det går att ge en hel del bibelcitat om detta men det går inte att vara så detaljrik på en blogg. Om Stott ska vara något riktmärke för att vara mainstream-evangelikal så är jag tydligen mainstream-evangelikal.

7. På samma sätt kan man resonera om exodus från Egypten, vilket också skildras i NT som historiska händelser. Samma sak gäller Moseböckernas författarskap där Mose konskvent både i GT och NT föreskrivs författarskapet. Ett minimum av redigering måste naturligtvis ha funnits eftersom slutet av femte mosebok skildrar Mose död.

8. En hel del debatt mellan teologerna på denna blogg har handlat om exegetiska metoder. Där har ju jag mycket begränsade kunskaper så jag kan bara komma med mycket allmänna synpunkter. Självklart måste det som kallas för textkritik vara en nödvändig verksamhet, då det finns många olika textvarianter och översättningar att jobba med för att fastställa bibelns grundtext. Jag kan också se mycket av bibelexegetisk forskning kan förstärka den evangelikala bibelläsningen, genom att ge kunskaper om bibelns tillkomsthistoria, historiska bakgrunden och språkliga bakgrunden. Men när det externa forskningen börjar att ifrågasätta det Bibeln påstår, t.ex. när det gäller historiska utsagor, där tycker jag går gränsen för en evangelikal bibelsyn.

9. Följde Tommy Wassermans råd och läste rapporten från ÖTH från 2004 om Örebro missionsskolas teologiska utveckling. Jag har ju läst rapporten tidigare men det var en del år sedan. Noterar dock med intresse att de reflektioner jag fört fram i denna debatt och i debatten i somras om för mycket sekulär akademisering av frikyrkliga teologiska utbildningar, dessa argument och funderingar har ju funnits hela tiden inom den teologiska utbildningen. Det gör mig ännu mer förvånad över de reaktioner jag har mött över att ta upp dessa frågor.

10. Jag är förbryllad över påståenden som har kommit i denna bloggdebatt om att hävda Bibelns historiska trovärdighet, att det var en reaktion på upplysningsteologin. Jag uppfattar tron på Bibelns historiska trovärdighet som given genom hela kyrkohistorien. Inte hade väl Calvin eller Luther någon annan syn, eller John Wesley? Eller Augustinus? För att ta några av de mest kända namnen. Visserligen jobbade kyrkofäderna med allegoriska bibeltolkningar, men inte på bekostnad av historiciteten. På denna punkt skulle jag behöva ha belägg för denna tes, de teologer som har hävdat detta behöver argumentera för detta och ge grunden för sina påståenden, men det kan hända att jag har missat något i denna debatt, jag har inte hunnit läsa alla inlägg.

11. Jag kan köpa argumentet att historia för 3000 år sedan var inte riktigt samma sak som historia idag. Men här skulle jag också behöva ha mer kött på benen. Jag kan tänka mig att det t.ex. kan finnas allegoriska skildringar i skapelseberättelsen och i Jobs bok. Att de sju dagarna är ett berättande grepp betraktas nog som allmängods nuförtiden, t.ex

12. Hur avgörs hur vi tolkar Bibeln? Den kristna kyrkan har fått mandatet att hantera de heliga skrifterna, på liknande sätt som judarna fick uppdraget att hantera Gamla Testamentets heliga skrifter. Kristna församlingen byggs på ”apostlarnas och profeternas grundval” och vi är alla ett konungsligt prästerskap med förmågan att höra Guds röst och förstå Guds vilja, något vi gemensamt formar i den kristna församlingen. Jag är mycket skeptisk till att tolkningsföreträdet för hur vi ska förstå och tolka Bibeln flyttas till delvis oberoende teologiska institutioner med nära koppling till sekulär akademisk teologi. Den tidiga väckelse- och frikyrkorörelsen frigjorde sig från Svenska kyrkans läroämbete, och betonade att alla kunde läsa, förstå och tolka Bibeln. Men man bör förstå att alla frikyrkosamfunden bars upp av ledargestalter som med sitt skrivande och förkunnelse gav riktlinjer åt bibelförståelsen och bibeltolkningen, gav riktlinjer för de troende och församlingarna hur Bibeln skulle läsas och tolkas. Jag tänker då på CO Rosenius, PP Waldenström, Lewi Pethrus, Helge Åkesson, Anders Wiberg, John Ongman, Fredrik Fransson. Enligt min mening för bibeltolkning och teologisk utveckling mer flytta tillbaka till församlingsrörelsen och församlingarnas gemenskap, inte i motsats till de som professionellt sysslar med teologi, bibelutläggning och pastorsutbildning, men i samspel med dem. Någon form av läroämbete bör finnas även i frikyrkosamfund, det är inte minst viktigt i generationerna efter den första generationen, då några tongivande ledare angav riktlinjerna för teologin och bibeltolkningen.

Man behöver förstå att bibelläsning, bibelstudium, bibelförståelse och bibeltolkning är en verksamhet som hela tiden bör prägla kristna kyrkan, generation till generation. Där vår gemensamma tro behöver bearbetas i varje generation. Det är därför jag tycker det är så viktigt med ett visst mått av tidlöshet över vår bibeltolkning. Jag är spontant skeptisk mot bibeltolkningar som bara varit aktuella senaste 100-150 åren. Det var ju utifrån det argumentet och resonemanget jag drev teserna i boken ”Efter detta”. På denna punkt tror jag att evangelikaler och de historiska kyrkorna kan hitta gemensamma nämnare.

 

 

 

Temadagarna i Örebro

 

Efter ett halvårs debatt, främst i tidningarna Dagen och Världen idag, arrangerade vi i okt. 2012 tillsammans med Svenska Evangeliska Alliansen och Örebro Teologiska Högskola en temadag om bibelsyn. Syftet var att huvud­debattörerna skulle kunna mötas personligen i samtal om dessa viktiga frågor Det blev en lyckad dag med stor uppslutning och en frejdig debatt, där de olika ståndpunkterna kunde brytas mot varandra och de centrala skiljelin­jerna klargöras. Vi har också rapporterat om detta i tidigare nummer av Folkbibelnytt.

Nu har en ny temadag redan ägt rum, den 1/2. Denna gång låg fokus på hur vi använder Bibeln, både personligt och i våra församlingar, men också vad vi gör för att nå ut till människor utanför kyrkan. Vi återkommer i ett senare Folkbibelnytt med referat därifrån.

 


Seth Erlandsson på Bibelforum i Vännäs

Seth Erlandsson medverkade 6 april 2013 på Bibelforum i Pingstkyrkan i Vännäs med fyra seminarier:

1) Hur har Bibeln kommit till?
2) Finns det tre Jesajor?
3) Varför är Bibelkritiken så farlig?
4) Gardells Jesus eller Bibelns Jesus?

Två av dessa ämnen var nya, jämfört med den temadag från Köping som sedan tidigare finns att ladda ner. Nedan kommer en kort presentation av de nya seminarierna:

Varför är bibelkritiken så farlig?      

Om man tar till sig bibelkritiken, blir Bibeln bara en mänsklig bok. Genom att vi inpräntas att det finns många fel i Bibeln får vi i problem att lita på Gud i det han säger i Bibeln. Att läsa Bibeln blir då ett gungfly istället för en fast grund i våra liv.

Bibelkriken underkänner speciellt GT och påstår att det inte skulle vara historiskt. Man underkänner även NT och säger bl a att det är skrivet av församlingen och uttrycker deras tro långt efter år 30 och att Jesus inte egentligen skulle ha sagt och gjort den ena eller andra saken som står i evangelierna.

Seth berättade även utifrån personliga händelser från sin studietid och om samtal han haft med människor.

Finns det tre Jesajor?    

Bibelkritiken delar upp Jesajas bok i tre olika delar, 1-39, 40-55 och 56-66, och menar att de är skrivna av tre olika personer. Men läser man texten noggrant och studerar Israels historia och grannfolkens historia och kan acceptera att profetiska förutsägelser om framtiden är möjliga, så är det inte svårt att tro att den är skriven av en Jesaja. En annan tydlig sak som kommer fram i Jesaja är att den pratar om dom och frälsning, lag och evangelium, och att dessa teman upprepas ständigt genom boken. Det man blandar ihop i Jesaja är inte bara ett nederlag från Babel, utan flera, alltså inte bara det som slutade med bortförandet till Babel.

Kap 40-66 är uppbyggt efter en fantastisk komposition i tre exakt lika stora delar, där den mittersta delens mittdel utgörs av 52-54 och detta styckes mittdel blir Jes 53:4-6. Denna komposition visar att den måste vara skriven av en och samma författare. Seth Erlandsson har studerat boken noggrant och skrev sin doktorsavhandling just om Jesajaboken.

Du kan lyssna på alla fyra seminarierna genom att följa länken HÄR

 Anders Robertsson

 

Därför behövs revideringen

Vi är tacksamma att många har tagit till sig Folkbibeln. Vår vision har hela tiden varit att ge tillgång till en grundtexttrogen översättning som har ett modernt språk och inte är präglad av bibelkritik i översättningsval eller noter. Med tanke på den fortgående sekulariseringen tror vi att en sådan översättning är viktig och välbehövlig. Den kommer att kunna användas både för evangelisation bland ovana läsare och för bibelstudium av dem som vill på djupet: sökare, troende, förkunnare och teologer.

 Med den kommande reviderade versionen tror vi att fler kommer att vilja använda Folkbibelns översättning, även sådana som tidigare inte har lyckats vänja sig vid språkdräkten i Folkbibeln-98. Beslutet om att inleda förberedelser för en revidering togs redan 2002, för att förnya språket och få till en verkligt nutida svenska som återger grundtextens innebörd.

 Vi behöver ett ekonomiskt stöd
För att kunna genomföra vår presentation av denna nya bibelversion behöver vi ett ekonomiskt stöd så vi kan göra en bred lansering och nå ut så att fler upptäcker Folkbibeln och tilltron till Guds ord. Vår plan är att resa ut till församlingar, bibelskolor och pastorsutbildningar, komma ut på bokmässor och kristna konferenser, få ut bilagor i kristna tidningar, ta fram en app och öka tillgängligheten på Internet, m.m. Vi behöver också göra en sättning och layout för den nya textutgåvan vilket är ett omfattande projekt räknat i arbetstimmar. Totalt behöver vi samla in 500 000 kr för att lyckas genomföra allt detta, och vi vädjar därför frimodigt om ert stöd i detta. Vårt postgiro nr: 985971-1
  Anders Robertsson                                                                                              

 

Välkommen till december månads nummer av Folkbibelnytt!

  • Bibeldag 1feb 2014: Ett levande ord från Gud
  • Folkbibelns fortgående revideringsarbete
  • Därför behövs revideringen
  • Folkbibeln som e-bok
  • Psaltaren på Audio-CD

 

 

”ETT LEVANDE ORD FRÅN GUD” – en dag om bibelsyn och bibelbruk
Plats: Örebro Missionsskola/Brickebergskyrkan, 1 februari 2014
Arrangörer: Sv. Evang. Alliansen, Stift. Svenska Folkbibeln och Örebro Teol. Högskola
 
Huvudföredrag:
 
Bibeln i Sverige i dag
– bibelbruket i kyrkan och kulturen (Elisabeth Sandlund)
 
Att läsa Bibeln som Guds ord
– att möta Gud i Ordet (Mikael Tellbe)
 
Sola Scriptura?
– Bibeln och traditionen. Vad är vår yttersta auktoritet? (Stefan Gustavsson)
 
Seminarier
 
Hur blev Bibeln Bibel?
– från handskrifter till bibelkanon (Tommy Wasserman)
 
Finns det ytterligare Guds ord?
– om apokryfer och gnostiska texter (Stefan Gustavsson)
 
Förstår du vad du läser?
– att läsa och tolka Bibeln  (Anna Enberg)
 
Att förkunna Guds ord för vår tid (Runar Eldebo)
 
Bibelns röda tråd
– Jesus och den stora berättelsen (Linda Bergling)
 
En personlig relation till Guds ord
– om tro och tvivel, och om tillit (Swen Bergling)
 
Så här översätter vi Bibeln
– något om Svenska Folkbibelns översättning och revideringsarbete,
respektive Svenska Bibelsällskapets nya översättningsprojekt
(Tony Larsson/Mikael Tellbe)
 
Vilken översättning ska jag välja?
– en granskning av svenska bibelöversättningar (J Dagson)
 
Bibeln till svenskarna
– hur använder vi Bibeln i det utåtriktade arbetet?

(representanter från Gideoniterna, Bibeläventyret och Church on Wheels. Moderator: Jacob Rudolfsson)
 
Avslutande panelsamtal  —  moderator: Elisabeth Sandlund
Bibeln och församlingen
Eleonore Gustafsson, Anahita Parsan, Anders Blåberg, Linda Bergling, Runar Eldebo
 
Mer information finner du på www.add.se/temadag-bibelbruk.

 

 

FOLKBIBELNS FORTGÅENDE REVIDERINGSARBETE

Vi är just nu inne i en intensiv bearbetningsfas av Nya testamentets böcker med planen att kunna publicera vår språkligt uppfräschade utgåva till nästa jul år 2014, om Herren vill och välsignar vårt arbete. Ordföljd, språkflöde, ljudharmoni och grundtextprecision är några av de ledstjärnor vi följer, och vi hoppas på och söker Guds Andes inspiration och ledning i vårt arbete med det Ord han framandade för tvåtusen år sedan och nu i vår tid hjälper oss att slipa till 2000-talets svenska. 


Utöver den uppdaterade bibeltexten kommer varje bibelbok dessutom att ha en noggrann kortfattad introduktion samt mångdubbelt fler fotnoter än vad vi lyckades sätta i Folkbibeln 1998. Vi kommer att redovisa alla viktigare alternativa översättningsmöjligheter samt handskriftsvarianter för att bemyndiga läsaren i bibelstudiet, samt lägga till en utökad mängd kortfattade realiafotnoter där vi bedömer att sådana kan behövas.

I samband med publiceringen av vårt uppdaterade NT kommer vi även att ge ut en ljudboksinläsning av den uppdaterade texten. Efter utgåvan av Nya testamentet kommer vi även att arbeta på en grundlig grundtextrevidering av Gamla testamentet med sikte på publicering ca 2020.

 

Tony Larsson

 

 

DÄRFÖR BEHÖVS REVIDERINGEN

Vi är tacksamma att många har tagit till sig Folkbibeln. Vår vision har hela tiden varit att ge tillgång till en grundtexttrogen översättning som har ett modernt språk och inte är präglad av bibelkritik i översättningsval eller noter. Med tanke på den fortgående sekulariseringen tror vi att en sådan översättning är viktig och välbehövlig. Den kommer att kunna användas både för evangelisation bland ovana läsare och för bibelstudium av dem som vill på djupet: sökare, troende, förkunnare och teologer.

 

Med den kommande reviderade versionen tror vi att fler kommer att vilja använda Folkbibelns översättning, även sådana som tidigare inte har lyckats vänja sig vid språkdräkten i Folkbibeln-98. Beslutet om att inleda förberedelser för en revidering togs redan 2002, för att förnya språket och få till en verkligt nutida svenska som återger grundtextens innebörd.

 

Vi behöver ett ekonomiskt stöd
För att kunna genomföra vår presentation av denna nya bibelversion behöver vi ett ekonomiskt stöd så vi kan göra en bred lansering och nå ut så att fler upptäcker Folkbibeln och tilltron till Guds ord. Vår plan är att resa ut till församlingar, bibelskolor och pastorsutbildningar, komma ut på bokmässor och kristna konferenser, få ut bilagor i kristna tidningar, ta fram en app och öka tillgängligheten på Internet, m.m. Vi behöver också göra en sättning och layout för den nya textutgåvan vilket är ett omfattande projekt räknat i arbetstimmar. Totalt behöver vi samla in 500 000 kr för att lyckas genomföra allt detta, och vi vädjar därför frimodigt om ert stöd i detta. Vårt postgiro nr: 985971-1

 

Anders Robertsson

 

 

FOLKBIBELN SOM E-BOK

Nu finns Folkbibeln 98 äntligen tillgänglig som e-bok för läsplatta och smartphone! En växande läsarskara föredrar att läsa sina böcker papperslöst, och självklart ska Böckernas Bok finnas där böcker finns. Folkbibeln kan nu både laddas ner i samtliga större e-bokhandlar och även lånas gratis på Sveriges alla bibliotek via deras e-bokutlåning. Vi erbjuder Folkbibeln både i det flödande EPUB-formatet, där det är enkelt att ändra teckenstorlek, och i det statiska PDF-formatet där man enkelt känner igen boksidorna från den tryckta upplagan. Ladda ner, läs och tipsa dem du känner, särskilt ungdomar som i ännu högre grad använder den nya lästekniken.

 

Psaltaren på audio-CD (för äldre cd-spelare)

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna ljudbok är inläst av Swen Bergling, en av svensk kristenhets mest uppskattade bibelröster. Inläsningen är baserad på den illustrerade nyutgåva av Psaltaren som publicerades av Svenska Folkbibeln 2010. Svenska Folkbibelns översättning av Psaltaren publicerades första gången 1998. Som ett led i ett pågående revideringsprojekt presenteras här Psaltaren i en fräsch och förnyad språkdräkt, grundligt reviderad och granskad utifrån den hebreiska grundtexten.

Artikel nr 524 med 5 cd för äldre cd-spelare

Ca pris 199:-

Finns också som Mp3-filer på 1 CD-skiva i etui.

Ca-pris 169:- Art.nr 483
Du kan även beställa och ladda ner Mp3-filen direkt

från www.xpmedia.org, Ca-pris 119:- Art.nr 486

 

 

 

 

Välkommen till februari månads nummer av Folkbibelnytt!

  • Rapport från temadagen om bibelsyn i Örebro den 27 oktober 2012
  • Bibleforum i Pingstkyrkan i Vännäs den 6 april 2013
  • Upprop! Svenska Folkbibeln söker en assistent
  • En utförlig artikel av Seth Erlandsson, dr i Gamla testamentets exegetik, där han granskar argumenten i den debatt om bibelsyn som pågår just nu i kristna media.

Rapport från temadagen om bibelsyn i Örebro

Lördagen den 27 oktober blev den äntligen av, samtalsdagen om bibelsyn som vi efter Dagendebatten i vintras arrangerade tillsammans med Örebro Teologiska Högskola, Svenska Evangeliska Alliansen och studieförbundet Bilda.

Ett flertal teologer fick lägga fram sina perspektiv på frågor om Bibelns inspiration och ofelbarhet: Mikael Tellbe, Greger Andersson, Stefan Green och Carl-Magnus Carlstein från ÖTH, Stefan Gustavsson från SEA och Göran Lennartsson och Anders Gerdmar som inbjudits av oss på Svenska Folkbibeln. Den senare var ersättare för Seth Erlandsson som pga sjukdom tyvärr inte kunde medverka.

temadagen_rebro

Samtliga medverkande presenterade sin version av vad en evangelikal bibelsyn kan innebära. ÖTH-teologerna ville lägga fokus framför allt på en inlyssnande attityd gentemot bibeltexterna, särskilt gentemot dess centrum i Jesus Kristus, medan de övriga talarna ville betona Bibelns historiska förankring och tillförlitlighet i sin helhet.

Skiljelinjen exemplifierades särskilt i samtalet kring Jona bok, som Greger Andersson ville mena är en uppbygglig litterär fiktion, bl a eftersom han ansåg det mindre troligt att den hedniska staden Nineve skulle ha omvänt sig till tron på Jahve någon gång på 700-talet f Kr. Anders Gerdmar och Stefan Gustavsson ville istället försvara Jonabokens historicitet, dels utifrån erfarenheter av att Gud även idag gör stora omvändelseunder men framför allt för att vår Herre Jesus betraktade de omvända nineviterna som verkliga historiska personer som vi ska möta en gång på den yttersta dagen: ”Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom, eftersom de omvände sig vid Jonas predikan” (Matt 12:41).

Vi är tacksamma till Gud för den goda och varma ton i vilket vårt samtal ägde rum, och vill dessutom uttrycka ett tack till alla medverkande och närvarande och särskilt till ÖTH för värdskapet, och hoppas på ett fortsatt gott samtalsklimat även i framtiden.

Svenska Folkbibeln som organisation vill fortsätta stå upp för en biblisk evangelikal bibelsyn och ge kristna mod att våga tro på Bibelns eget vittnesbörd, inte bara i de centrala lärofrågorna om Jesus Kristus utan även i detaljer som frågor om bibelböckernas författarskap och historicitet.

I detta Folkbibelnytt har vi med ett längre svar av Seth Erlandsson som visar på konsekvenserna av om vi vill följa Bibelns bibelsyn eller om vi vill bygga på en akademisk syn på Skriften som är präglad av historisk kritisk bibelsyn. Vi vill också varmt rekommendera den temadag som kommer äga rum i Pingstkyrkan Vännäs  den 6 april i år. Se separat information.

Läs mer här:

Världen idag - sammanfattande artikel om samtalsdagen

Svenska Evangeliska Alliansen - bra definitioner och argument för en evangelikal bibelsyn

Dagen - videoinspelningar av föredragen under samtalsdagen

Inspelningar från temadagen i bättre kvalité (mp3) som du själv kan lyssna på. (Bibelforum i Pingstkyrkan Vännäs kommer att finnas tillgänglig efteråt att lyssna till.)

 

Bibelforum i Pingstkyrkan i Vännäs den 6 april

 

Bibeln gör anspråk på att vara en bok från Gud, ett budskap med gudomlig auktoritet. De bibliska författarna menar sig verkligen vara ledd av den Helige Ande att uttala Hans ord. Deras budskap kommer genom uppenbarelse så vad de skrev ner var utandat (inspirerat) av Gud själv. Idag ifrågasätts Bibelns inspiration och auktoritet. Vi vill med den här dagen lyfta fram att Bibeln går att lita på och att "hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet," (2 Tim 3:16) Vi har inbjudit Seth Erlandsson som huvudtalare. Vi vill varmt rekommendera att du kommer med och få höra Seth Erlandsson live eftersom han inte hade möjlighet att vara med på temadagen i Örebro den 27 oktober.

Program för dagen

12:00 Lunch (OBS! Anmälan, se nedan.)

13:00 Seminarie 1. - Hur har Bibeln kommit till?

14:00 Seminarie 2. - Finns det tre Jesajor?

15:00 Fikapaus

15:30 Seminarie 3. - Varför är Bibelkritiken så farlig

16:30 Middag (OBS! Anmälan, se nedan.)

18:00 Kvällssamling. Gardells Jesus och Bibelns Jesus?

 

Ingen anmälan behövs till seminarierna men vill du äta lunch och middag anmäler du dig senast onsdagen den 3 april till Magnus Enström via e-post: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. eller telefon: 076-811 12 02. Vi tar ut självkostnadspris för maten. Arrangeras i samarbete med studieförbundet Bilda.

Bibelforum kommer att finnas tillgänglig på vår hemsida efteråt att lyssna till.

 

Upprop! Svenska Folkbiblen söker en assistent

Vi har ett akut behov just nu i arbetet med Svenska Folkbibeln. Det gäller en assistent eller sekreterare som kan avsätta en till två timmar i veckan för att hjälpa oss med några mestadels administrativa uppgifter (sinne för struktur och överblick behövs).

Fråga dig själv (och Gud) om den personen kan vara du eller någon du känner.Det mesta kan säkert skötas per telefon, mail och sms, men finns du i Stockholmstrakten är det en klar fördel. Vill du veta mer, eller rent av anmäla dig direkt, hör av dig till styrelsens ordförande Swen Bergling (mobilnr 070-5801213, e-post Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. ).

 

Bibeltolkning och vetenskap på otrons villkor

av Seth Erlandsson

 

Bibelns gudstro och verklighetssyn

För bibeltolkare som verkligen vill förstå vad bibeltexterna säger borde det vara självklart att inte bortse från den gudstro och historiesyn som Bibeln ger uttryck åt och påstår vara sanningen. Det är ju inte vad otroende människor tror som ska läggas till grund för tolkningen. När bibeltexterna talar om Guds ingripande i vår verklighet som verkliga, historiska händelser inför ögonen på en rad människor, får inte ögonvittnenas vittnesbörd automatiskt betraktas som osanna, eftersom det som sägs ha ägt rum inte kan ske enligt en ateistisk vetenskapssyn.

Tron att Gud är en levande verklighet, hela världens skapare och historiens herre, är den självklara övertygelsen bakom varje bibeltext. Bortser man från detta vid tolkningen av bibeltexten och försöker tolka dess uppgifter om vad som har ägt rum eller ska äga rum oberoende av om Gud finns eller inte, blir tolkningen med nödvändighet en omtolkning av vad som enligt Bibeln är fakta.

Betecknande för Bibelns berättelser om Gud och hans gärningar är att dessa är historiskt förankrade. De kan inte avfärdas som naiva myter eller fromma spekulationer. Slutsatsen av de många bibliska vittnesbörden om Gud är att han till skillnad från människogjorda gudar är en levande verklighet, utan vilken världen inte skulle existera, inte heller någon levande varelse. ”I honom är det vi lever, rör oss och är till”, betonar Paulus i Aten i polemik mot greker som byggt tempel åt avgudar (Apg. 17:28). ”Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohänder” (Apg. 17:24). Den dominerande vetenskapssynens grundförutsättning att mänsklighetens historia är helt oberoende av Skaparen är en tro som är helt oförenlig med Bibeln och som omöjliggör en rätt tolkning av bibeltexternas budskap.

Även utan Bibeln - bara genom att studera skapelsen - borde människor inse vilken mäktig skapare, konstruktör och byggmästare Gud är. Gud har uppenbarat ”sin eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat”, betonar Paulus (Rom. 1:20). Hela universum och varje enskild del i skapelsen är en så häpnadsväckande och genial konstruktion och varje livsform en så förunderlig skapelse att den som förnekar Skaparens existens och storhet är en dåre enligt Bibeln: ”Dåren säger i sitt hjärta: Det finns ingen Gud” (Ps. 53:2

Skapelsens tydliga vittnesbörd om Skaparens storhet och makt avvisas till förmån för den s.k. vetenskapliga synen, nämligen att skapelsen har skapat sig själv (så enligt olika ”utvecklingsläror”). Bibeln som Guds tillförlitliga särskilda uppenbarelse och sanna undervisning avvisas till förmån för den s.k. vetenskapliga synen att Bibeln är ett alltigenom mänskligt dokument om människors trosföreställningar och myter.

Förnekelsen av Gud som en levande verklighet går hand i hand med en förnekelse av otrons katastrofala roll i mänsklighetens historia. Ateismen är en förblindande makt, hävdar Bibeln. Genom att förneka Skaparen och handla i strid med hans vilja har människan ”förblindats av sina falska föreställningar” (Rom. 1:21). Människans historia med ständig revolt mot den ende sanne Guden och hans goda vilja vittnar om syndens makt att bedra: ”De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen” (Rom. 1:25). Avfallet från ”Guds sanning” har lett till att tilliten till Skaparen av himmel och jord ersatts av tillit till mänskliga tankar och människogjorda avgudar av olika slag. Här är det fråga om en verklig övertro på människan och den vetenskap som bara räknar med inomvärldsliga orsaker. Ateistens tro att skapelsen har skapat sig själv är ett uttryck för just det Paulus talar om, nämligen en dyrkan av det skapade i stället för Skaparen. Inför skapelsens under, som det är svårt att komma ifrån också för en ateist, kan han därför säga: ”Se, vilka förunderliga ting naturen kan skapa”, inte: ”Se, vilken förunderlig Skapare vi har.”

Men Gud har inte bara uppenbarat sin storhet och makt genom vad han skapat (= den allmänna uppenbarelsen), utan också genom sina ingripanden i ord och handling i Israels historia, bevittnade av en rad ögonvittnen (= den särskilda uppenbarelsen). Detta går som en röd tråd genom hela Bibeln och Bibeln är noga med att understryka att det finns ögonvittnen till de flesta av dessa händelser. ”Har något folk hört Guds röst tala ur elden, så som du har hört, och överlevt? Eller har någon gud försökt att gå och ta ett folk åt sig ur ett annat folk, genom prövningar, tecken och under, genom krig, genom stark hand och uträckt arm och genom stora och fruktansvärda gärningar, allt detta som HERREN er Gud har gjort med er i Egypten inför dina ögon. Du har själv fått se det, för att du skulle veta att HERREN är Gud: Det finns ingen annan än han” (5 Mos. 4:33-35).

Som särskilda registratorer och förmedlare av Guds ord och av vad som ägt rum genom Guds uppenbarelse i Israels historia utsågs Mose och profeterna före Kristi födelse och apostlarna i samband med Jesu gärningar. Apostlarna utsågs att bevittna uppfyllelsen av Guds löften i Moses och profeternas skrifter. Att profetiorna i Gamla testamentets skrifter är sanna bevisas av att de går i uppfyllelse: ”När profeten talar i HERRENS namn och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är detta något som HERREN inte har talat” (5 Mos. 18:22). Gång på gång betonas i Matteusevangeliet att Jesu ord och gärningar är uppfyllelsen av vad HERREN redan hade sagt genom någon av sina profeter (se Matt. 1:22; 2:15, 23; 4:14; 8:17; 21:4). När en lärjunge med svärd ville hjälpa Jesus så att han inte greps, sa Jesus: ”Menar du att jag inte kan be min Far att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar? Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?” (Matt. 26:53-54). ”Allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas” (Matt. 26:56). ”Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son” (Hebr. 1:1f).

 

Vittnesbörden om ”Guds väldiga gärningar”

Syftet med Bibelns många vittnesbörd om Guds väldiga gärningar är att öppna ögonen på andligt blinda så att de ser vem den ende sanne Guden är, nämligen en levande verklighet, inte en påhittad idé. Genom sina under inför många ögonvittnen vill Gud överbevisa människor om att en ateistisk historiesyn är falsk. Bibeln är med andra ord helt oförenlig med den ateistiska vetenskaps- och historiesynen. Om de många händelser i Bibeln som vittnar om Guds väldiga makt som en historisk verklighet tolkas om för att harmoniera med en ateistisk vetenskapssyn, saboteras vad Bibeln vill uppnå, nämligen att vi ska ära och prisa Gud för hans väldiga gärningar. Bibelns lovsångsbok Psaltaren avslutas med uppmaningen: ”Prisa honom för hans mäktiga gärningar, prisa honom för hans väldiga storhet. . . Må allt som andas prisa HERREN! Halleluja!” (Ps. 150:2, 6).

Jesu underverk inför många vittnen var så uppenbara att förnekarna fick stora problem. När Jesus botade en man som var blind från födelsen, försökte fariseerna först förneka att mannen hade varit blind. Men föräldrarna bekräftade ”att han är vår son och att han föddes blind” (Joh. 9:20). Förnekelsen att Jesus var den utlovade Messias blev så problematisk att bevisen för detta måste undanröjas. ”Redan då hade nämligen judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan” (Joh. 9:22).

När Jesus uppväckte den döde Lasarus inför en stor mängd människor, blev situationen än allvarligare för fariseerna, eftersom många judar som sett vad Jesus gjorde kom till tro på honom (Joh. 11:32-45). ”Översteprästerna och fariseerna sammankallade då Stora rådet och sa: ’Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken. Om vi låter honom hålla på så här kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både templet och folket… Från den dagen planerade de för att döda honom” (Joh. 11:47-48, 53).”Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda… En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom dit inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda. Då beslöt översteprästerna att döda Lasarus också, eftersom många judar lämnade dem för hans skull och trodde på Jesus” (Joh. 12:1, 9-10). Men tvivel och otro har ett starkt grepp över människors sinnen. Johannes konstaterar: ”Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom” (Joh. 12:37).

 

Universitetsteologin

Vid de flesta universitet förutsätter ett vetenskapligt arbetssätt en ateistisk vetenskapssyn, dvs. att gudomliga, övernaturliga skeenden bara kan vara tankefoster, inte verkliga, historiska händelser. Den gudsuppenbarelse och historiesyn som Bibeln vittnar om som en sann beskrivning av verkligheten måste därför på förhand avvisas, om man utgår ifrån den dominerande ateistiska vetenskapssynen. Denna vetenskapssyn påverkar också de naturvetenskapliga teorierna om världens och människans skapelse. Att en allsmäktig och evig Gud mirakulöst har skapat världen efter att ha designat allt skapat är lika otänkbart som att Guds särskilda uppenbarelse i Israels historia enligt en rad ögonvittnen verkligen är sann information.

När universitetsteologi bedrivs på otrons villkor, dvs. att Bibelns gudstro och verklighetsuppfattning är falsk, blir följden att Bibelns uppgifter om profeterna och bibelböckernas tillkomst också måste avvisas. Att Gud genom sin särskilda uppenbarelse och inspiration står bakom bibeltexternas tillblivelse är otänkbart, eftersom detta förutsätter Guds övernaturliga ingripande (mera om bibelböckernas tillkomst nedan).

För att inte missförstås vill jag dock tillägga att när universitetsteologin sysslar med grundliga faktastudier av Bibelns grundspråk, grammatik, uttryckssätt, omvärld, handskrifter som ligger bakom Bibelns grundtext, olika bibelöversättningar, historiska förhållanden i Främre Orienten mm, är sådan forskning av godo. Det är den historisk-kritiska metodens grundförutsättning för ett vetenskapligt bibelstudium som är av ondo, eftersom den på förhand underkänner vad Bibeln uppenbarar som historisk sanning.

Hur ska då bibeltroende kristna ställa sig till universitetsteologin? Det borde vara uppenbart att Bibelns gudstro och historiesyn är oförenlig med en ateistisk vetenskapssyn. Därför är det tragiskt och svårt att förstå att många som bekänner sig som troende och vill vara goda kristna ändå anser att en kompromiss med universitetsteologin är nödvändig och rent av till gagn för den kristna kyrkan. Numera är det ganska vanligt att kristen präst- och pastorsutbildning använder sig av universitetsteologins tolkningar, också när de bygger på den historisk-kritiska metodens förutsättningar. För att kunna godkännas som en akademisk utbildningsanstalt måste den historisk-kritiska bibelforskningen accepteras.

De som upptäcker den stora skillnaden mellan en sann verklighetsbeskrivning enligt biblisk tro och enligt ateistisk vetenskapssyn är av lätt förståeliga skäl djupt bekymrade över utvecklingen när det gäller många kyrkors präst- och pastorsutbildning.

 

Försök till försvar för universitetsteologin

I samband med att Örebro Teologiska högskola mer och mer låtit universitetsteologins slutsatser och arbetssätt prägla undervisningen har en bibelsynsdebatt blossat upp i tidningen Dagen under 2012. Med anledning av denna debatt anordnades en heldag om bibelsynen i Örebro den 27 oktober. En av högskolans lärare, professor Greger Andersson, presenterade inför programpunkten ”Finns det myter i Bibeln?” ett dokument som klargör hur han kommit fram till ståndpunkten att universitetsteologin kan och bör försvaras. Detta dokument, som jag var utsedd att kommentera och samtala med honom om men tyvärr inte kunde göra den 27 oktober pga. sjukdom, ska jag kommentera nedan.

Andersson bekräftar som ”en korrekt iakttagelse” att det inom ”den akademiska evangelikala exegetiken” skett en rörelse ”bort från traditionella positioner”. Han oroas inte av detta utan finner tvärtom ”förskjutningarna i t ex synen på Jona, Jesaja och Daniel” som rimliga. Med det sanningsbegrepp som Andersson argumenterar för kan han acceptera att Jona inte uppfattas som en historisk person, att Jesajaboken är oenhetlig och innehåller flera tillägg från långt senare författare samt att en Daniel på 500-talet f. Kr. inte alls har profeterat det som står i Danielsboken. Enligt bibelkritiken är nämligen författaren i stället en anonym jude från 160-talet f. Kr. som skapat ”profetior” som i själva verket inte är några profetior. Det profeterade har skrivits av denne efter de händelser som han låter Daniel ”förutsäga”.

 

Bibeltexternas ärende

Det är enligt Andersson olyckligt att man betraktar ”så gott som samtliga texter i Bibeln som historia”. ”Den starka betoningen på historiska tolkningar”, i synnerhet av GT, leder till att bibeltextens ärende missförstås. Man missar textens ”syfte”, menar han. ”Att ta något som historiskt sant som inte var avsett att vara historiskt sant är inte att vara bibeltroende. Det är i stället att göra ett genremisstag.” Det sistnämnda är en självklarhet. Brukar texten genrer som bildspråk och liknelser, ska bilderna och liknelserna tolkas som bilder och liknelser. Men det som framställs som historiskt sant, som viktiga händelser i mänsklighetens historia och som tydliga bevis på Guds makt och hundraprocentiga ordhållighet, får inte omtolkas som myter eller människors trostankar utan måste tolkas som vad det är avsett att vara: historisk sanning. Om sedan uttolkaren inte kan tro det som Bibeln klart hävdar har skett, är det en annan sak. Men uttolkaren är osaklig om han inte skiljer mellan sina egna eventuella tvivel och vad bibeltexten själv framställer som historisk sanning.

Avgörande enligt Bibeln är alltså att den ende Gudens uppenbarelse är historiskt sann. Gud har inför många vittnen bevisat sin makt och storhet, t.ex. vid uttåget ur Egypten, vid Sinai berg, under ökenvandringen, vid intagandet av Kanaans land, om och om igen genom sina profeter Samuel, Elia, Elisa, Jona, Jesaja, Jeremia, Hesekiel m.fl., och genom Daniel som under den babyloniska fångenskapens tid förutsade hur kommande världsriken ett efter ett skulle gå under men bara Människosonens rike bestå.

Bevisen för att Gud och hans handlande är historisk verklighet och att Jesus verkligen är både sann Gud och sann människa och har besegrat döden är så välgrundade i Skriften, att dess vittnesbörd borde omöjliggöra en ateistisk vetenskapssyn. ”Om ni trodde Mose skulle ni tro på mig, för det är om mig han har skrivit. Men om ni inte tror hans skrifter, hur ska ni då kunna tro mina ord?” (Joh. 5:46-47).

 

Litteratur- och historieforskningens krav på historisk sanning

Greger Andersson från ÖTH verkar påverkad av litteraturforskningens krav på historisk sanning. Han nämner att han ägnat mycket kraft åt ett litterärt studium av Bibelns texter och poängterar vilka krav litteraturvetenskapen ställer för att gå med på en texts historicitet. Litteraturforskare och historiker kräver att det som påstås ska kunna verifieras för att anses historiskt. Om en text t.ex. ger inblickar i personers inre tankar eller påstår sig veta vad som händer i framtiden, om den med andra ord ger uttryck för gudomligt allvetande, då måste texten bedömas som fiktion och inte som historia. Av detta följer att en rad bibeltexter som gör anspråk på att förmedla historisk sanning om Gud och Jesus som hans unike Son måste förklaras som fiktion. Bibelns författare ”tar sig friheter som en historiker, enligt dessa teorier, inte bör ta sig”, skriver Andersson.

Angående framtidsförutsägelser kräver också Bibeln att sanningshalten verifieras av att det förutsagda verkligen sker. Nyligen framfördes en förutsägelse om att jorden skulle gå under den 21 december 2012. Förutsägelsen visade sig vara falsk. ”När profeten talar i HERRENS namn och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är detta något som HERREN inte har talat” (5 Mos. 18:22).

Det är sant att människor inte kan se in i människors inre och veta vad som händer i framtiden. Men Gud vet långt i förväg vad människor tänker, säger och gör. Han är allvetande och låter sina profeter i förväg se hur den utlovade frälsningen går i fullbordan genom Messias gärningar. Han kan uppenbara vad ingen människa kan uppenbara. Eftersom den ateistiska vetenskapen förnekar Gud och Bibeln som hans särskilda uppenbarelse blir följaktligen mycket som i Bibeln framställs som historisk sanning i stället bedömt som fiktion eller ohistoriska myter. Messiasprofetiorna omtolkas som syftande på något som på ett naturligt sätt låg inom profetens synfält.

När Jesus som en historisk person inför många ögonvittnen gör det som bara Gud kan göra, måste det vara bedrägeri om han bara är en vanlig människa. När Jesus förlät en förlamad man hans synder, reagerade därför judiska teologer: ”De skriftlärda och fariseerna tänkte: ’Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder utom Gud?’ Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: ’Vad är det ni tänker i era hjärtan? Vad är lättast att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Res dig och gå! Men för att ni ska veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig’ – och nu talade han till den lame – Res dig, ta din bår och gå hem!’ Genast reste han sig i allas åsyn, tog det som han legat på och gick hem medan han prisade Gud” (Luk. 5:21-25).

När Jesus avslöjar människors inre tankar, visar han att han är Guds unike Son, ett med Fadern. Flera bibeltexter framhåller att ”Jesus visste vad de tänkte” (t.ex. Luk. 5:22; 6:8; 9:47), ”Jesus såg deras tankar och sade: ’Varför tänker ni så ont i era hjärtan?’” (Matt. 9:4). Bibeltexten förvanskas om texter som visar att Jesus är sann Gud tolkas som ohistoriska bara på den grunden att människor inte kan se in i människors inre, se det fördolda. När Jesus sa till Natanael: ”Innan Filippus kallade på dig såg jag dig under fikonträdet”, drog Natanael den korrekta slutsatsen att Jesus inte bara var en människa utan också sann Gud: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!” (Joh. 1:48-49).

En ateistisk verklighetsuppfattning, som ofta påverkar litteraturvetaren och historikern, omöjliggör en rätt tolkning av många bibeltexter. En hel rad bibeltexter som gör anspråk på att berätta vad som verkligen har hänt, förpassas till fiktionens värld. Dit hör bl.a. texterna om världshistoriens första dagar – skapelsen och de första människorna Adam och Eva – , om syndafloden som en världsvid, historisk händelse, om Guds uppenbarelse för patriarkerna, om Guds mirakulösa ingripanden i samband med uttåget ur Egypten och ökenvandringen, om profeternas mirakulösa förutsägelser och om de under som t.ex. profeten Jona var med om.

Nu vill Andersson göra gällande att många av dessa texter inte gör anspråk på att vara historiska, om man nämligen läser dem ”med litterär metod”. Dock vill han inte gå lika långt som de bibelkritiker som bl.a. förklarar hela urhistorien (1 Mos. 1-11) som ohistorisk med mytiska inslag. Han skriver om syndafallsberättelsen: ”Den har satts in i en historisk kontext, att tjäna som en förklaring till en faktisk, historisk förändring. Den svarar därmed på hur vår värld blivit en värld av kamp, missämja, lidande, svårigheter och död. Dess svar är att detta inte är en del av skapelsen och Guds verk utan en följd av en historisk händelse som förändrade världen. Frågan är nu vad som händer med detta ’budskap’ och med frågan om vår världs ondska om vi inte uppfattar denna berättelse som ’sann’.”

 

Jona bok

Andersson tar som exempel Jona bok för att visa att händelserna i denna bok inte ska uppfattas som historia, om man använder sig av litterär metod. Ställer man den litterära frågan: ”Vad är detta för slags text?”, vilket budskap vill den förmedla, kan namn som Jona och Nineve uppfattas som ”slumpmässigt valda element”, skriver han. Alternativt är ”Jona, tiden och Nineve” bara ”valda motiv”. ”Jona bok kan då uppfattas som en hypotetisk värld”, ”en fiktionell konstruktion”. Efter flera alternativa resonemang kommer Andersson fram till att Jona bok inte förmedlar verklig historia. Han hävdar att en historisk tolkning missförstår texten. ”Jona representerar en attityd.” Han är enligt Andersson ingen historisk person och boken återger inte historiska händelser. ”Historicitetsdiskussionen har gjort att vi läst böcker som Jona bok på ett felaktigt sätt”, menar han.

Enligt Andersson ska man lyhört lyssna till bibeltexternas egna anspråk, men hans resonemang om bl.a. Jona bok visar tydligt att han inte alls gör det. Enligt Bibeln är nämligen Jona en historisk profet under den assyriska världsmaktens tid. Han levde i Israel omkring 800-750 f. Kr. och omnämns förutom i Jona bok i 2 Kung. 14:25 och även av Jesus i Matt. 12:41 och Luk. 11:29-30, 32. Jona var son till Amittaj och uppvuxen i Gat-Hachefer. ”Liksom Jona var ett tecken för folket i Nineve, så ska Människosonen vara det för detta släkte”, säger Jesus. ”Män från Nineve ska vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom, för de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona” (Luk. 11:29-30, 32, se också Matt. 12:41). Enligt Jesus är sålunda nineviternas omvändelse genom Jonas predikan en historisk händelse. Människor i en fiktion kan inte träda upp vid domen, världshistoriens sista dag.

Över huvud taget är Bibeln noga med att Mose och profeternas förkunnelse och Guds underverk inför deras och folkets ögon är historisk sanning. Israels barns tid i Egypten t.ex. preciseras i tiden liksom det mirakulösa uttåget därifrån (2 Mos. 12:40-42). Mose är noga med att uppteckna som i en ”loggbok” ”de platser som de på sina vandringar bröt upp från” (4 Mos. 33:1-49). Jesaja anger mycket tydligt tiden för sin verksamhet och de uppenbarelser (”syner”) som han förkunnar för folket: ”Detta är de syner som Jesaja, Amos son, fick se angående Juda och Jerusalem, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda” (Jes. 1:1). På samma sätt preciseras vem Jeremia är och när han verkade i Juda (Jer. 1:1-3), vem Hesekiel är och var och när han verkade (Hes. 1:1f, 8:1f, 20:1f, 24:1f, 26:1f), vem Hosea, Amos, Daniel m.fl. är och när de verkade (Hos. 1:1, Am. 1:1f, Dan. 1:1ff, 2:1ff, 6:28, 7:1, 8:1, 9:1, 10:1, 11:1).

I Lukasevangeliet anges mycket noggrant när Jesu offentliga verksamhet tog sin början. Hans undervisning och många underverk med korsdöden och den segerrika uppståndelsen från de döda som kulmen blir därmed noggrant förankrade i historien: ”Under kejsar Tiberius femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus var landshövding över Judeen, Herodes landsfurste över Galileen, hans broder Filippus över Itureen och Trakonitislandet och Lysanias över Abilene, och när Hannas och Kaifas var överstepräster…” (Luk. 3:1f).

 

Jesajaboken och Daniels bok

Det är uppenbart att Andersson påverkats av bibelkritikens syn på hur bibelböckerna kommit till och redigerats. Han nämner att han delar ”synen på Jona, Jesaja och Daniel” inom universitetsteologin. Hans syn på Jona har vi redan kommenterat. Återstår att säga något om Jesajaboken och Daniels bok.

Ett noggrant studium av Jesajaboken visar att denna bok inte alls är en oenhetlig bok med flera tillägg från författare långt efter Jesajas tid. Jesajaboken är tvärtom en välkomponerad enhet, historiskt förankrad i Jesajas egen tid. Den sönderstyckning som bibelkritiken har gjort av denna bok har ingenting med saklig forskning att göra.

Som kommentar till teorierna om en s.k. Deuterojesaja (kap. 40-55) från 540-talet f. Kr. och en Tritojesaja (kap. 56-66) från efterexilisk tid kan först nämnas att bokens egen komposition inte tillåter en sådan uppdelning. Kapitel 40-66 består nämligen av tre lika stora delar, kap. 40-48, 49-57 och 58-66. Det bevisas av dessa delars uppbyggnad och avslutningsord. Kap. 40-48 avslutas med orden: ”Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger HERREN”, kap. 49-57 avslutas med orden: ”Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud”, och kap. 58-66 och därmed hela boken slutar med orden om den eviga ofriden för ”de människor som avfallit från mig”. Dessa tre delar är alla i sin tur indelade i tre lika stora delar. Den mittersta delen (kap. 49-57) med sina tre delar har sålunda ett exakt mittparti, kap. 52-54, som i sin tur har i sin mitt den grandiosa mittsektionen kap. 52:13-53:12. Denna messianska mittsektion, och bara den, har fem lika stora delar, vilket betyder att dess mittersta del utgörs av 53:4-6, själva centrum i Jesajabokens och för övrigt hela Bibelns frälsningsbudskap. Men Jesajabokens fantastiska komposition är bibelkritiken blind för. Den fördunklas och slås sönder av de grundlösa teorierna om en Deutero- och Tritojesaja.

Kap. 40-66 ska tolkas i sitt jesajanska textsammanhang, dvs. mot bakgrund av den assyriska hemsökelsen med de svåra prövningar som den innebar för folket och mot bakgrund av den mirakulösa räddningen av Jerusalem som mot alla odds ägde rum år 701 f. Kr. Den historiska sektionen om händelserna år 701 f. Kr., kap. 36-39, är av avgörande betydelse för hela Jesajabokens komposition och tolkning. Efter kap.1, som är ett inledningskapitel för hela boken, innehåller kap. 2-35 Jesajas förkunnelse under tiden fram till 701 f. Kr. Kap. 40-66 innehåller Jesajas förkunnelse mot bakgrund av händelserna år 701 f. Kr. och ”vad som i syner uppenbarats för Jesaja” om ytterligare hemsökelser och om Sions sanna frälsning.

Bryter man inte loss kap. 40-66 från det föregående är det uppenbart att t.ex. kap. 41:1-20 handlar om Sanherib och hans förödande hemsökelse av Juda som kulminerade år 701 f. Kr. Hans erövringar dominerar ju kap. 28-33 med kulmen i kap. 36-37. I kap. 41:1-20 är det fråga om en motståndare som Herren ska besegra (v. 11f), en fiende som väcker bävan och förskräckelse bland folken (v. 5). Sanherib berättar själv i sina annaler att han bl.a. belägrade 46 av Hiskias starkt befästa städer och fördrev därifrån ”200 150 människor, unga och gamla, män och kvinnor” som krigsbyte.

Men historiens herre, som förutsagt den assyriske kungens framfart (se Jes. 7:20; 8:7-8; 10:5ff; 28:2), kan också förutsäga vad som sker längre fram i tiden, ”vad som ska hända i framtiden” (41:23). Han profeterar om befriaren Koresh i kap. 41:21-29; 44:24-45:13; 46:10-13; 48:6-19, och om den sanne befriaren Messias i bl.a. kap. 42, 49, 50, 53 och 61. ”Se, vad jag förut förkunnade har kommit (Assyriens och Sanheribs härjningar). Nu förkunnar jag nya ting, innan de visar sig låter jag er höra om dem (Koresh befrielsegärning och Sions sanna frälsning genom Messias frälsningsverk) (Jes. 42:9).

Jesaja har inte bara sett och upplevt den fruktansvärda nöden genom Sanheribs härjningar och deportationer. HERREN har också låtit honom se (hebr. chazá) de svåra hemsökelser som ska drabba folket längre fram i tiden pga. dess avfall. ”Se, dagar ska komma då allt som finns i ditt hus (Hiskia) och som dina fäder har samlat ända till denna dag ska föras bort till Babel. Ingenting ska lämnas kvar, säger HERREN” (39:6). Han får t.o.m. genom Guds uppenbarelse (chazón) se hur kaldeerna, som Hiskia hälsade välkomna till Jerusalem 701 f.Kr., ödelägger Jerusalems tempel: ”Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder lovade dig, blir ett byte för elden, allt som är oss kärt blir ödelagt” (64:11).

Det är en vanlig missuppfattning att Juda inte konfronterades med Babel förrän under den nybabyloniska tiden 605-539 f. Kr. Därför anses ofta babelutsagorna i Jesajaboken (kap. 13-14, kap. 21 och avsnitt inom kap. 40-66) härstamma från denna tid. Men Babel hade en framträdande roll redan under Jesajas tid. Fr.o.m. Tiglat-pileser III år 729 f. Kr. kröntes Assyriens kung som ”Babels kung” och Assyrien blev en dubbelmonarki, Assur-Babel. Som sådan fick Tiglat-pileser III namnet Pulu (omnämnd under detta namn som Babels kung i 1 Krön. 5:26 och 2 Kung. 15:19). Kaldeerna såg med oblida ögon att en assyrier hade kontrollen över Babel och kaldeern Marduk-apal-idinna (= Merodak-Baladan i Jes. 39:1) gjorde flera försök att återta kontrollen över Babel men misslyckades.

Det är en tragik att bibelkritiken i så hög grad söndertrasat Jesajabokens enhetliga komposition och förstört innehållet i Jesajas klara förkunnelse av dom och frälsning, synd och nåd. Att Svenska kyrkan sedan länge anslutit sig till bibelkritikens teorier är ingen nyhet. Dess biskopsmöte tillsatte år 1964 en bibelkommission som var klar med sitt betänkande om Bibeln och bibelsynen 1970. I detta betänkande heter det på sid. 66: ”Det måste anses vara med till visshet gränsande sannolikhet klarlagt, att kap. 40 ff inte härstammar från 700-talets Jesaja utan från en okänd profet under den babyloniska fångenskapen på 500-talet.” Att denna missuppfattning och det bibelkritiska sönderstyckandet av Jesajaboken nu också vunnit insteg i kretsar som säger sig noggrant vilja lyssna till Guds ord är minst sagt alarmerande.

När det gäller bibelkritikens syn på Danielsboken och hur ohållbar den är nöjer jag mig med att hänvisa till vad jag tidigare skrivit i detta ämne i boken Guds Ord och bibelkritiken (XP Media, 2004), sid. 69-96, samt i S. Erlandsson, G.A. Danell, D. Hedegård, Det står skrivet. Biblicum svarar biskopsmötets bibelkommission (2:a rev. uppl., Kyrkliga förbundets bokförlag, 1972), sid.51-56.

 

Sanningsfrågan

Den bibelkritik som prof. Andersson försvarar blir extra allvarlig när han hävdar att den är förenlig med, ja rentav ett resultat av att han, till skillnad från många ”bibeltrogna”, verkligen ”lyssnar noga” till bibeltexterna och tar ”deras egna anspråk på allvar”. Ett sådant påstående gör att man undrar vilket sanningsbegrepp Andersson har. Han tar själv upp sanningsfrågan i det dokument han presenterade inför bibelsynsdagen i okt. 2012 och som jag här har kommenterat. Bibelsynen handlar om ”vad man menar kännetecknar Guds ord” och ”hur man uppfattar dess sanning, dess auktoritet och relevans”, framhåller han. Något som är historiskt felaktigt kan enligt Andersson ändå vara relevant och förmedla en viss sorts sanning.

”Att ge ordet sanning en och samma betydelse” är enligt Andersson ”inte en hållbar position”. Man måste skilja mellan ”fakta och fiktion”, ”texters fiktionalitet eller fakticitet”, och en fiktion kan vara sann i betydelsen att den har ett sant budskap. Bibelns uppgifter om t.ex. Jona, Jesaja och Daniel behöver alltså inte vara historiskt sanna. De kan ändå med alla sina historiska fel förmedla ett budskap som kan sägas vara ”sant”. Jonaboken t.ex. kan sålunda enligt Andersson förmedla en sann ”attityd”, utan att Jona är en historisk person och att det är historiskt sant att nineviterna genom hans förkunnelse omvände sig till Gud.

Det är uppenbart att när man kompromissar med bibelkritiken och samtidigt menar sig ta Bibelns egna anspråk på allvar blir sanningsfrågan besvärlig. Man måste laborera med olika sanningar. Att man därmed kommer i konflikt med klara bibelord och Jesu egna ord om bl.a. Jona och nineviterna tycks inte bekymra.

Kompromissar man med universitetsteologin måste Bibeln abdikera som Guds särskilda uppenbarelse. Men ”Bibeln är Guds sanna ord därför att den är ingiven av Gud”, så lyder den kristna kyrkans urgamla svar på frågan vad det innebär att Bibeln är Guds ord. Och en rätt bibelsyn är Bibelns syn, inte människotankar om Bibeln för att passa en s.k. vetenskaplig historiesyn.

Denna artikel är skriven av Seth Erlandsson med titeln Bibeltolkning och vetenskap på otrons villkor och är ett utdrag ur Biblicum nr 1 2013.

 

 

 

Höstens Folkbibelnytt (september) innehåller tre notiser av skiftande karaktär:

  • Erik Bernspång, uppskattad förkunnare och bibellärare har gått ur tiden. Vi minns hans undervisning och hans värdefulla bidrag i arbetet med Svenska Folkbibeln.
  • En icke-kristen världsbild breder ut sig i delar av kristenheten. Om detta handlar en ny artikel i bibelsynsdebatten.
  • Bildprojektorer som visar sångtexter i gudstjänsterna blir allt vanligare. Nu kan man även visa bibeltexter ur Svenska Folkbibeln.

Erik Bernspång till minneE_Bernspang

Pastor och bibellärare Erik Bernspång har avlidit i en ålder av 91 år. Han hade sin bakgrund i EFS men var en sann ekumen. Många kristna sammanhang fick del av hans rika gåvor och ädla framträdande.

I den karismatiska väckelsen på 70-talet var han en tongivande bibellärare, inte minst med sin undervisning om den helige Ande och de andliga gåvorna. Hans bibelstudier i de s.k. Jesuskonferenserna präglades av god pedagogik parad med humor och allvar, och var bland de mest uppskattade av deltagarna. Många, som då var ungdomar, är idag oerhört tacksamma för hans enkla och samtidigt djupa undervisning, vilken de fick del av.

Erik Bernspång brann för bibelundervisning och genom sina bibelkommentarer har han väglett många i deras bibelläsning. Förlaget som gav ut hans sista kommentarer behövde inte göra mycket efterarbete. Han behärskade både bibelteologin och det svenska språket på ett sådant sätt att det blev härligt för både själen och anden att läsa.

Erik Bernspång betydde mycket för Svenska Folkbibelns tillkomst. Han var med från början i arbetet och kom med sina stilistiska förmågor att starkt bidra till över­sättningen. Även själva namnet Svenska Folkbibeln var ett förslag från honom. I arbetet med GT tog han ett stort ansvar och arbetade en tid med att vara referentansvarig.

Vi är mycket tacksamma till Gud för Erik Bernspångs liv och gärning och är övertygade om att det han fått uträtta fortsätter att vara till välsignelse för många, även sedan han själv nu fått flytta hem till sin Herre och Frälsare.

Stiftelsen Svenska Folkbibelns styrelse

 

Bibelsyn och världsbild

Sedan drygt ett halvår pågår en debatt i media om bibelsyn och pastorsutbildning.

I vintras initierade vi en debatt i Dagen om bibelsynen på våra teologiska högskolor där Örebro teologiska högskola (ÖTH) togs som exempel. En direkt och glädjande följd av debatten är att en temadag om bibelsyn kommer att hållas just på ÖTH den 27 oktober där Stiftelsen Svenska Folkbibeln och Svenska Evangeliska Alliansen är medarrangörer. Se särskild notis om den samlingen.

Men debatten har i modifierad form fått förnyad kraft under sommaren efter att pastorn och bloggaren Stefan Swärd hävdat att ”en icke kristen världsbild, det så kallade upplysnings­tänkandet, har smugit sig in i flera av de frikyrkliga pastorsutbildningarna”. Samtalet är nyttigt men vi skulle vilja bredda frågan och belysa fler områden än de som nu kommit upp på radarn. Den beskrivna världsbilden utgår från att Gud, om han finns, inte påverkar vår värld i någon reell mening som vi kan räkna med.


 

Denna världsbild möter vi inte bara i universite­tens lärosalar utan även bland en del böcker från kristna förlag och till och med i noter i bibelut­gåvor. Tron kommer som bekant av ”predikan i kraft av Kristi ord” (Rom 10:17), men om fotnoter till Kristi egna ord ifrågasätter det som har sagts av vår Frälsare, vad händer då? Den sekulära världsbilden tränger sig då in även vid människors andaktsläsning och vid predikan när församlingen följer med i bibeltexten och dess noter.

”Tvivlen finns och   
bör bemötas     
på rätt plats.”

Låt oss nämna ett exempel. Psalm 110 är skriven av kung David (110:1), något som Jesus bekräftar när han nämner ”David, driven av Anden” som den mänsklige upphovsmannen (Matt 22:43). Men i en fotnot till samma stycke i Bibel 2000 kan vi däremot läsa ”min herre Orden uttalas i Ps 110 av en profet eller präst, som förmedlar ”Herrens ord” till kungen (”min härskare”). De tänks här vara yttrade av David”. Noten sår tvivel på Kristi egna ord, särskilt som hans argument i vers 45 står och faller med att det verkligen är kung David som har skrivit Psalm 110.

Vi vill givetvis inte att man ska förneka att den här bibelsynen existerar. Tvivlen finns och bör bemötas på rätt plats. Vad som däremot kan vara direkt skadligt är när det akademiska tvivlets draksådd kryper in i själva andaktsstunden där läsaren naken och skör ska gå in i mötet med Guds ord.

Det allvarligaste problemet med den sekulära världsbilden är att den ger en annan bibelsyn än den som Jesus och apostlarna och de stora väckelsepredikanterna hade. Förkunnare som Luther, Wesley, Waldenström, Rosenius, Pethrus och Ongman, våra samfundsgrundare vilkas arvtagare vi är idag, alla hade de en hög syn på Bibelns inspiration och auktoritet. Deras tro på Guds ord bar rik frukt i deras generation. Och om vi i vår tid vill uppleva väckelse, behöver vi börja med att se till att ha samma bibelsyn som vår Herre Jesus.

Anders Robertsson,
Informationsansvarig Svenska Folkbibeln
Roger Gustavsson, copywriter

 

Folkbibeln för projektor

Äntligen kan vi presentera något som vi vet att många har väntat på länge: Svenska Folkbibelns översättning i ett projektor-program!

Det kanske mest använda programmet är EasyWorship, där Folkbibeln nu har gjorts till­gänglig genom en fin insats av David Fröjmark från Oasrörelsen. Dessutom tillhandahåller vi bibeltexten även för ProPresenter. Du hittar nedladdningarna via vår webbsida: folkbibeln.se

oas sfb proj-bild

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sommarens Folkbibelnytt (juli) informerar om tre nyheter:

  • Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Svenska Evangeliska Alliansen samt Örebro Teologiska Högskola håller en gemensam temadag som en uppföljning av den debatt om evangelikal bibelsyn som pågått under första delen av året.
  • Vi har här på hemsidan skapat en översikt av vad Bibeln säger i olika viktiga ämnen.
  • Psaltaren har nu släppts som ljudbok.

 

Vad menar vi med att Bibeln är Guds ord?
En temadag om Bibelsyn

I alla tider har det funnits behov för kristna att både bekräfta och formulera sin tro på Bibeln som Guds ord. I takt med sekulariseringen och att bibelkunskapen sjunker i både samhället Brickebergskyrkanoch bland många kristna, är frågan om Bibelns auktoritet och relevans en framtidsfråga för församlingen. Vad menar vi med att Bibeln är Guds ord? Hur ska detta förstås? Och vilka utmaningar att tolka och tillämpa Bibeln i vår tid står kyrkan inför?

Under våren 2012 har frågan om bibelsyn debatterats i Dagen där samtliga arrangörer har medverkat. Temadagen är ett konstruktivt sätt att fortsätta samtalet. För att kunna ha ett fortsatt förtroende för Bibeln som Guds ord och fulfölja missionsbefallningen, behöver dessa frågor tas upp.

Välkommen till en temadag om Bibelns inspiration, auktoritet, och relevans - Vad menar vi med att Bibeln är Guds Ord?

Plats: Brickebergskyrkan och Örebro Missionsskola, Örebro

Tid: 10:00-18:00, lördag 27 oktober

Arrangörer: Örebro Teologiska Högskola, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Svenska Evangeliska Alliansen

 

Program

10:00 Registrering och fika

10:30-11:30 "Skulle då Gud ha sagt? Bibelsyn i det 21:a århundradet" – Stefan Gustavsson, respons Carl-Magnus Carlstein, diskussion

11:45-12:45 ”Gamla testamentets historiska förankring och Jesajaboken” – Seth Erlandsson, respons Stefan Green, diskussion

12:45-13:45 Lunch

14:00-15:00 ”Finns det myter i Bibeln” - Greger Andersson, Seth Erlandsson, diskussion

15:00-15:30 Bensträckare

15:30-16:30 ”Passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad? (1 Kor 11:13): Om att tolka Paulus i hans tid – och i vår.” - Mikael Tellbe, respons Göran Lennartsson, diskussion

16:30-16:45 Fika

16:45-18:00 Panelsamtal: Vad menar vi med att Bibeln är Guds ord?
Intro av Stefan Gustavsson ”Bibelns relevans och auktoritet”
Daniel Grahn från tidningen Dagen leder panelsamtalet.

Stefan Gustavsson, Mikael Tellbe, Seth Erlandsson, Carl-Magnus Carlstein, Greger Andersson, Göran Lennartsson, Stefan Green m.fl.

 

 

Översikt om olika ämnen:
Vad säger Bibeln?Vad_sager_Bibeln_screenshot

Bibeln är given till oss människor för att lära oss leva gott, sant och rätt inför Gud. Med Bibelns egna ord är den till "för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning" (2 Tim 3:17). I Bibeln får vi vägledning för livets alla situationer, hur vi kan leva våra liv i ljuset av Guds stora berättelse, "His story".
Men Bibeln är inte skriven som lista med frågor och svar, utan som en lång och mångbottnad berättelse. Det gör att en del som tar sig an att läsa Bibeln fastnar på vägen.

Därför har vi tagit fram denna översikt, Vad säger Bibeln?, där du enkelt kan söka dig fram till vad Bibeln har att säga om livets och trons olika ämnen. Välkommen på en spännande upptäcktsfärd i Guds stora berättelse.

Länk till Vad säger Bibeln?

 


Psaltaren som ljudbok

Psaltarboken_200Under tre tusen år har människor hämtat tröst, kraft och vägledning i Bibelns mest älskade bok, Psaltaren. De 150 psalmerna famnar livets olika skiftningar, både det ljusa och det mörka, och leder läsaren in i bönens djupa möte med Gud. Denna ljudbok är inläst av Swen Bergling, en av svensk kristenhets mest uppskattade bibelröster. Inläsningen är baserad på den illustrerade nyutgåva av Psaltaren som publicerades av Svenska Folkbibeln 2010. Svenska Folkbibelns översättning av Psaltaren publicerades första gången 1998. Som ett led i ett pågående revideringsprojekt presenteras här Psaltaren i en fräsch och förnyad språkdräkt, grundligt reviderad och granskad utifrån den hebreiska grundtexten.

Mp3-filer på en CD-skiva i etui.

Ca-pris 169:- Art.nr 483
Du kan även beställa och ladda ner Mp3-filen direkt
från www.xpmediaorg, Ca-pris 119:- Art.nr 486

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Årets första Folkbibelnytt (februari) innehåller två artiklar som vi tror kommer att väcka intresse:

  • Seth Erlandsson reder ut begreppen kring Bibelns grundtext och handskrifter. Han ger också en initierad beskrivning av Textus receptus, den grekiska textsammanställningen, som ligger till grund för Reformationsbibeln.
  • Anders Robertsson och Roger Gustavsson ger en sammanfattning av vinterns uppmärksammade debatt om den evangelikala bibelsynen.

 

Bra bibelöversättningar, Bibelns grundtext och olika handskrifter

Bra bibelöversättningar
En förutsättning för att bli en bra bibelöversättare är att förutom goda språkkunskaper ha en bra överblick över hela det bibliska materialet, förstå sammanhangen och den röda tråden och kunna leva sig in i vad Herren vill säga genom sina profeter, evangelister och apostlar. Det utmärkande för de gamla översättarna Martin Luther, hans medarbetare och de som senare stod bakom King James engelska version av år 1611 var dessa egenskaper. Vad svenska bibelöversättningar beträffar kom Luthers klara förståelse av Bibelns frälsningshistoria och profeternas löften som fick sin uppfyllelse genom frälsningen i Kristus Jesus att genomsyra de svenska reformatorernas överföring av Lutherbibeln till svenska språket. Den s.k. Gustav Vasas bibel 1541och bearbetningarna av den  (Gustav II Adolfs bibel 1618 och Karl XII:s bibel 1703) känner troende igen som översättningar som gör rättvisa åt de bibliska sammanhangen och Bibelns huvudbudskap om världens ende Frälsare.

Bibelöversättarna av den därnäst utgivna och av Kungl. Maj:t stadfästa kyrkobibeln (1917 års bibel) hade påverkats av 1800-talets bibelkritik när det gällde Bibelns tillkomsthistoria och hade inte den helhetssyn på Bibeln och dess huvudbudskap som präglade tidigare översättningar. Därför är det inte underligt att troende längtat tillbaka till tidigare översättningars klarare förståelse av Bibelns budskap. Utan tvekan är Karl XII:s bibel, helst bearbetad till nutida svenska, en mycket bättre bibelöversättning än 1917 års bibel (för att inte tala om kulturdepartementets Bibel 2000, präglad av en bibelsyn som inte är Bibelns egen och som sliter sönder sambandet mellan Gamla testamentets löften om Messias och den nytestamentliga uppfyllelsen).

Men om nu Karl XII:s bibel är bättre än 1917 års bibel och Bibel 2000, hur ska vi då ställa oss till de skillnader som finns mellan den grundtext som Karl XII:s bibel har översatt och den grundtext som de flesta översättningar de senaste 50 till 100 åren har använt sig av? Det finns nämligen vissa skillnader. Vad beror dessa skillnader på? Är den grundtext som Erasmus redigerade fram på 1500-talet utifrån ett fåtal handskrifter bättre än den som redigeras fram under beaktande av ett mycket stort antal handskrifter? Det finns all anledning att ta itu med frågan om Bibelns rätta grundtext.

Bibelns grundtext
De ursprungliga manuskripten till Bibelns böcker försvann för länge sedan. Vi har endast tillgång till avskrifter av avskrifter av avskrifter av avskrifter. Men mängden avskrifter (manuskript = handskrifter) är så stor att vi genom jämförelser av de många olika handskrifterna i de allra flesta fall med stor säkerhet kan fastställa den ursprungliga ordalydelsen.  Av de existerande avskrifterna kan ingen anses helt korrekt i varje detalj. Därför är det så värdefullt att vi har tillgång till en så stor mängd handskrifter.

Det finns flera tusen manuskript av Gamla testamentet. Innan Dödahavsfynden gjordes från år 1947 var de äldsta hebreiska handskrifterna till Gamla testamentet från nionde och tionde århundradet e.Kr. I och med Dödahavsfynden fick vi tillgång till handskrifter från 200-talet f.Kr. Man har också försökt dra slutsatser om hur den ursprungliga hebreiska grundtexten såg ut utifrån de tidiga översättningarna till grekiska från cirka 200 f.Kr. och de gammaltestamentliga citaten i Nya testamentet.

När det gäller Nya testamentet finns det mer än 5350 handskrivna kopior av hela eller delar av NT. Drygt 30 innehåller alla NTs böcker. Det finns 99 papyrusmanuskript, 257 majuskelmanuskript (skrivna med bara stora bokstäver) och 2795 minuskelmanuskript  (skrivna bara med små bokstäver). Dessutom finns det 2209 grekiska lektionarier (kyrkoårstexter).

Papyrusmanuskripten är i regel de äldsta. De viktigaste är Oxyrhynchuspapyrerna som upptäcktes 1898. Över 40 av de manuskript som upptäcktes innehåller delar av NT. Papyrus 1 är från senare delen av 100-talet. Chester Beatty papyrerna inköptes på 1930-talet av Chester Beatty och Michiganuniversitetet. De tre manuskripten i denna samling är mycket tidiga och innehåller en stor del av NTs text. Papyrus 45 (från cirka 200) innehåller delar av alla fyra evangelierna och Apostlagärningarna. Papyrus 46 (från cirka 125) innehåller nästan alla Paulusbreven samt Hebreerbrevet. Papyrus 47 (från 200-talet) innehåller Upp. 9-17. Bodmerpapyrerna köptes av Martin Bodmer på 1950- och 1960-talet. De viktigaste papyrerna i denna samling är papyrus 66 (från cirka 175) som innehåller nästan hela Johannesevangeliet, papyrus 72 (från 200-talet) som innehåller hela Första och Andra Petrusbrevet samt Judas brev, och papyrus 75 (från cirka 200) som innehåller stora delar av Lukas 3 t.o.m. Johannes 15.

De stora majuskelhandskrifterna innehåller tidiga kopior av hela Bibeln på grekiska. Till skillnad från papyrusmanuskripten är de skrivna på behandlade djurhudar. Följande bör nämnas: Codex Sinaiticus (Alef), daterad av de flesta forskare till cirka 350-375. Codex Alexandrinus (A) från första delen av 400-talet. Codex Vaticanus (B) från 300-talet, det mest berömda manuskriptet i Vatikanbiblioteket i Rom. Flera av dess blad har gått förlorade. Ursprungligen måste det ha innehållit cirka 820 blad (1640 sidor), men nu har det 759, 617 med GT-text och 142 med NT-text. Codex Ephraemi Rescriptus (C) är en palimpsest, dvs. en återanvänd handskrift med en annan text i stället för den bortskrapade. Den innehöll ursprungligen hela Bibeln men innehåller nu bara delar av sex GT-böcker och delar av alla NT-böcker med undantag för 2 Tess. och 2 Joh. Med hjälp av den moderna kemin och fotografin har man kunnat läsa den bortskrapade skriften på en del palimpsester. Codex Ephraemi fördes till Italien i början av 500-talet där den kom att ägas av familjen Medici. Den finns nu i Frankrike.

Majuskelhandskrifterna, som är äldst, är skrivna med versaler utan varken accenter, aspiranter, iota subscriptum eller punktsättning, och mellanrum mellan ord och stycken saknas (s.k. scriptio continua). De 2795 minuskelhandskrifterna är från senare tid än majuskelhandskrifterna. De är skrivna i kursivstil och innehåller såväl accenter som punkt- och mellanrumsmarkeringar. Några av dem innehåller också kommentarer (s.k. codices mixti) eller en översättning (s.k. codices bilingues), oftast en översättning till latin (codices graeco-latini).

Hur gick kopieringen till?
Från första början kopierades de nytestamentliga texterna av individer, antingen för eget bruk eller å andras vägnar. Men eftersom kristendomen var en olaglig religion i det romerska riket fram till 300-talet, var det få kopior som gjordes av professionella skrivare vid särskilda platser för kopiering (s.k. scriptoria). Efter att kejsar Konstantin blivit kristen och befallt att 50 lyxkopior skulle göras av de heliga Skrifterna, började särskilda scriptoria att spela en viktig roll vid produktionen av bibelmanuskript. I scriptoriet läste en lektor texten högt och flera skrivare skrev ned vad de hörde honom läsa. Naturligtvis hade ett sådant system brister. Ett ögonblicks ouppmärksamhet, en hostning eller något annat störande ljud kunde få en skrivare att missa ett ord eller en stavelse. Dessutom försvårade homonymer (likljudande ord) produktionen av exakta kopior. De engelska orden great/grate och there/their kan tjäna som exempel på problemet med ljudliknande ord. En corrector hade som uppgift att korrekturläsa den slutliga produkten, men skrivfel kunde då som nu undgå korrekturläsarens ögon. Att framställa en bok på detta sätt var mycket dyrt. En Bibel kunde på den här tiden kosta ungefär trettio årslöner.

Under den byzantinska tiden (från 400-talet till 1400-talet) gjordes de flesta kopiorna av munkar som helt enkelt kopierade på egen hand utan att lyssna på någon som dikterade. En sådan metod innebar flera svårigheter i samband med följande fyra steg: 1) korrekt läsförståelse, 2) bevarande i minnet, 3) dikterande från minnet, och slutligen 4) handens rörelse. Med tanke på den stora ansträngning som var förenad med produktionen av kopior är det inte överraskande att skrivarna ofta la till en glädjevers vid slutet av sitt arbete, som ”Här slutar boken, Gud vare tack!”

Förutom själva bibeltexten kopierade skrivaren ofta också de förklarande noter eller kommentarer som skrivits i marginalen på de handskrifter som var föremål för kopiering. Sådana noter tjänade som en löpande kommentar till texten och gjorde att kopiering tog extra lång tid. Ibland infördes förklarande noter i själva texten och blev då orsak till några av de olika läsarter som nu finns.

Antalet varianter (i regel mycket små) av den nytestamentliga texten (s.k. olika läsarter) är mycket stort och uppskattas vanligen till cirka 150000 om varje liten detalj medräknas. Detta betyder inte att det är mycket svårt eller kanske rentav omöjligt att fastställa den ursprungliga texten. I de allra flesta fall kan olika läsarter spåras tillbaka till fel vid kopieringen. I 95 % av varianterna kan den rätta läsningen utan svårighet fastställas. I 95 % av de övriga fallen påverkar inte varianten textens innebörd. Inte en enda troslära skulle tappas bort eller ändras det minsta även om man skulle använda de sämsta manuskripten för att fastställa ursprungstexten.

Källorna som grundtexten hämtas från
De källor vi har för att fastställa grundtexten kan indelas i tre grupper: 1) De existerande manuskripten av hela bibelböcker eller delar av dem. 2) De äldsta översättningarna (Den grekiska av GTs hebreiska text = Septuaginta , den gammalsyriska = Peshitta, de tidiga latinska översättningarna = Itala, Vulgataöversättningen m.fl.). 3) Kyrkofädernas skrifter som innehåller citat från Bibeln.

Manuskriptens värde bestäms till stor del av följande: Är de av äldre eller förhållandevis nyare datum? Skrevs de noggrant eller slarvigt? Kopierades de av lärda eller olärda män? Kopierades de från en bra eller dålig förlaga? När det gäller de tidiga översättningarna beror mycket på om översättningen är bokstavlig eller fritt omskrivande (parafraserande). När det gäller bedömningen av citaten i kyrkofädernas skrifter blir frågan: Skrev kyrkofadern i fråga på grekiska eller på latin? Citerade han från en skriven text eller från minnet? Är hans hänvisning till ett bibelställe en tolkande kommentar eller ett citat? Använde han den hebreiska eller grekiska grundtexten eller en översättning? Är hans skrift av exegetisk, homiletisk eller polemisk karaktär?

Textus receptus
Termen ”textus receptus” syftar på den grundtext till Nya testamentet som redigerades fram 1516 och därefter genomgick justeringar under åren 1519-1551. Den store humanisten Erasmus av Rotterdam (bild) var huvudmannen bakom detta arbete. Den grundtext han sammanställde 1516 gjordes utifrån majoriteten av de textfynd som då fanns (bara cirka åtta handskrifter), de flesta med byzantisk bakgrund från 800-talet. Han gjorde sedan vissa förändringar i samband med nya utgåvor 1519, 1522, 1527 och 1535. Efter Erasmus död 1536 lät Robert Estienne, känd under det latinska namnet Robertus Stephanus, rErasmusedigera och trycka fyra utgåvor av Erasmus grekiska Nya testamentet 1546, 1549, 1550 och 1551. Den nuvarande versindelningen introducerades av Stephanus i hans utgåva 1551. (Den nuvarande indelningen av bibeltexten i kapitel gjordes i början av 1200-talet av ärkebiskopen av Canterbury Stephen Langton, död 1228). Textus Receptus kom att ligga till grund för nästan alla bibelöversättningar i mer än 300 år.

Textus receptus är ingen dålig grundtext till Nya testamentet. Men det är uppenbart att den innehåller en del tillägg som har sin grund i evangelieharmonier, kommenterande förklaringar och i några fall gudstjänstpraxis. Dessa fromma tillägg förvanskar inte texten, men enligt Guds ord ska vi varken göra några tillägg till den heliga texten eller dra något som hör dit därifrån. Här några exempel på tillägg utifrån parallellställen:

Precis som goda predikanter idag tar hänsyn till allt som sägs i Bibeln om en viss händelse när den berörs i mer än ett evangelium, så gjorde man också under medeltiden evangelieharmonier, dvs. kombinerade vad de olika evangelierna hade att säga om samma händelse. När Textus receptus som Matt. 17:21 har ”Detta slag kan inte drivas ut genom något annat än bön och fasta”, är detta hämtat från parallelltexten i Mark. 9:29. Denna vers finns inte med i de bästa handskrifterna till Matteus. Men versen är biblisk, den finns i Markusevangeliet. När Textus receptus som Matt. 18:11 har ”Ty Människosonen har kommit för att frälsa det som var förlorat”, är detta en biblisk sanning från Luk. 19:10. Men den finns inte i de bästa handskrifterna till Matteus. När Textus receptus som Matt. 27:35 har tillägget ”för att det skulle fullbordas som var sagt genom profeten: De har delat mina kläder emellan sig, och om min mantel har de kastat lott”, så är detta en biblisk sanning hämtad från Joh. 19:24. Men Matteustexten har inte detta tillägg enligt de bästa handskrifterna. När Textus receptus som en fortsättning av Mark. 6:11 har ”Sannerligen säger jag eder: Det skall vara drägligare för Sodom och Gomorra på domens dag än för den staden”, är detta tillägg hämtat från Matt. 10:15. När Mark. 9:44 och 46 har tillägget ”där deras mask icke dör, och elden icke utsläckes”, är detta hämtat från vers 48 och därmed bibliskt korrekt. Men det stod inte också i vers 44 och 46 enligt de bästa handskrifterna. När Textus receptus till Mark. 11:26 lägger till ”Men om ni icke förlåter, så skall ej heller eder Fader, som är i himmelen, förlåta det ni bryter”, då har man hämtat detta tillägg från Matt. 6:15. När Luk. 23:38 fått tillägget ”skriven med grekiska, latinska och hebreiska bokstäver”, är det hämtat från Joh. 19:20 etc.

Den doxologiska avslutningen till Fader Vår ”Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet, amen” finns inte med i de bästa och flesta handskrifterna som en avslutning efter  Matteus 6:13. Den har sannolikt förts in i texten, eftersom denna avslutning kom att användas i liturgin.

När det finns skillnader mellan olika handskrifter, s.k. olika läsarter, kan i de flesta fall ett närmare studium klara ut hur skillnaden uppstått och vilken ordalydelse den ursprungliga texten hade. I de fall man inte kan avgöra vilken text som är den ursprungliga, den rätta grundtexten, bör man ärligt i en fotnot tala om att det finns andra handskrifter som har en annan ordalydelse och sedan ange den.

Comma Johanneum

En uppmärksammad skillnad mellan de gamla översättningarna som bygger på Textus receptus och översättningar från senare tid är 1 Joh. 5:7-8. Detta ställe kallas ”comma Johanneum”. Ordet ”comma” betyder kort sats och den korta sats som finns som ett tillägg i Texts receptus markeras här med halvfet stil: ”Ty tre äro som wittna i himmelen, Fadren, Ordet och then Helige Ande: och the tre äro et. Och tre äro the som wittna på jorden, Anden, Watnet och Blodet: och the tre äro til et” (Karl den XII:s bibel). Inte ens Erasmus hade med comma Johanneum i sina två första utgåvor. Han tog med det först i sin tredje utgåva 1522.

Nästan alla handskrifter till 1 Joh. 5:7-8 har ordalydelsen: ”Ty det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och de tre är samstämmiga.” Eftersom Bibeln så tydligt lär att Gud är treenig och de tre personerna i den ende sanne Guden är helt samstämmiga, är det naturligt att många kristna har tänkt på Guds treenighet i samband med denna vers. Säkerligen har många bibelutläggare gjort en markering om treenigheten i marginalen till texten. Vi har tidigare nämnt att det var vanligt att göra korta förklarande kommentarer i textmarginalen och att de som kopierade texten ofta även kopierade marginalkommentarerna.

Den stora mängd av handskrifter som vi numera har tillgång till visar med all önskvärd tydlighet att comma Johanneum är en teologisk kommentar som inte hör med till själva bibeltexten. Kommentaren fördes in i texten först under medeltiden och då i en latinsk översättning av Nya testamentet. Även om de tillagda orden lärde treenigheten, tog inte Luther med dem och lät dem aldrig ingå i sin översättning. År 1550 opponerade sig Bugenhagen mot dessa ord ”av sanningsskäl”. Så att påstå att en reformationsbibel måste ha med dessa ord är i själva verket att handla i strid med reformatorerna Luther och Bugenhagen.

Reformationsbibeln
I början av 1994 startades arbetet med en språklig bearbetning av Karl XII:s bibel. Projektet fick namnet Reformationsbibeln. Nya testamentet finns redan utgivet och arbetet pågår nu med Gamla testamentet. Vi har redan nämnt att Karl XII:s bibel är en bra bibelöversättning som visar en god teologisk förståelse av Bibelns frälsningshistoria och vad Bibeln lär om Kristus och hans frälsningsverk. Vi hoppas att en god språklig bearbetning av Karl XII:s bibel kommer att befrämja bibelstudiet och biblisk kristendom.

Det tragiska är emellertid att svenska reformationsbibelsällskapet på ett ohistoriskt sätt upphöjer Erasmus epokgörande men ändå i mångt och mycket bristfälliga sammanställning av ett grekiskt textunderlag till Nya testamentet som identisk med den ursprungliga grundtexten. Man säger t.o.m.: ”Vår översättning utgår ifrån en grekisk text, som har varit i oavbruten användning under hela den kristna epoken.” Vidare: ”Vid de få tillfällen när Karl XII:s kyrkobibel avviker från Textus Receptus så har vi med hjälp av grekiskkunnig expertis översatt Textus Receptus direkt. Det innebär att Reformationsbibeln är en grundtexttrogen översättning av Textus Receptus.” Men Textus receptus är ju ingen ursprunglig handskrift utan ett försök att rekonstruera en text som är så nära det försvunna originalet som möjligt. Att inte sakligt studera alla de handskrifter som nu finns i detta rekonstruktionsarbete utan bara beakta en rekonstruktion som gjorts på ett begränsat textmaterial inger inte förtroende.

Det är utmärkt att svenska reformationsbibelsällskapet vill kämpa för full bibeltrohet och biblisk teologi. Men en presentation av Textus receptus och handskriftssituationen som lätt kan konstateras vara grovt vinklad stärker inte förtroendet för Bibeln. Inte heller inger det förtroende när det påstås att en grundtext utan de kompletterande tilläggen i Textus receptus är exempel på kritik mot Bibelns lära om treenigheten och Kristi gudom. En rad skillnader mellan olika handskrifter har ingenting med dessa läror att göra. De är fast förankrade i Bibeln genom att de upprepas så många gånger. Rationalisterna finner inget stöd i Bibeln för sina angrepp på dessa läror. De hämtar sitt stöd i utombibliskt, rationalistiskt och naturalistiskt tänkande.

Enligt Skriften är det en synd om man tar bort ord från den ursprungliga bibeltexten. Men det är likaså en synd om man gör tillägg till den ursprungliga texten. De som sätter likhetstecken mellan Textus receptus och den ursprungliga grundtexten menar att senare översättningar begår en synd genom att ta bort delar av Guds ord. Men om nu senare översättningar i detta fall följer den ursprungliga grundtextens omfång, skulle synden i stället ligga redan hos Erasmus av Rotterdam! Man får ju inte heller göra tillägg till Guds ord!

Vi hävdar emellertid att både Erasmus och senare tiders grundtextforskare och översättare genom ett ödmjukt sökande efter att komma så nära den ursprungliga grundtexten som möjligt kan ge oss mycket hjälp i förståelsen av Guds Ord.

Seth Erlandsson

 

Vinterns uppmärksammade debatt om den evangelikala bibelsynen

Under vintern har en debatt om den evangelikala bibelsynen rasat i tidningen Dagen och på olika hemsidor. Startskottet kom dagarna före jul när tidningen Dagen publicerade vår debattartikel med rubriken “Bibelsyn på entreprenad” som den uppmärksamme kunde känna igen som ett koncentrat av en artikel om Lausannedeklarationen från Folkbibelnytt nummer 1-2011.

Vår utgångspunkt var att se hur överens­stämmelsen med Lausannedeklarationen är idag nästan fyrtio år efter att flera svenska samfund ställt sig bakom den. Lausannedeklarationen betonar att Bibeln är Guds ord med formuleringar som ”Vi bekräftar vår tro på både Gamla- och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord”.

Vi fann det rimligt att förvänta sig att under­tecknarna av en sådan bibelsyn också verkar för den genom sina förlag och utbildningar och ville uppmärksamma några exempel där så inte sker. Dels genom att peka på tendenser hos Örebro Teologiska Högskola (ÖTH) och dels genom att citera en bokserie utgiven på Libris, som bland annat håller öppet för att Daniels bok kan vara skriven av en pseudo-Daniel som i efterhand låtsas förutsäga historiska skeenden.

Vi undrade också om inte förlag och utbildningar i så fall lever sitt eget liv utan att följa sina upp­dragsgivares (samfundens) intentioner.

Trots att publiceringen inträffade i jultid lät inte reaktionerna vänta på sig. Artikeln besvarades först av lärarna på ÖTH. De betonade bland annat att skolan står stadigt på en evangelikal grund och poängterade att man idag, till skillnad från på 1970-talet, inte kan använda dateringen av Daniels bok som en särskiljande markör för en evangelikal bibelsyn.

Därefter besvarades vår artikel från EFK:s ledning av Anders Blåberg och Gudrun Boström som uppskattade ett samtal om evangelikal bibelsyn men också markerade sitt stöd för ÖTH:s kollegium. “Bibeltrohet mäts inte bara i litteraturlistor och kursinnehåll” utan också i lärarnas personliga förhållningssätt. Dessutom konstaterar de att Libris, utgivarna av böckerna vi kritiserat, också ägs av intressenter som inte skrivit under Lausannedeklarationen.

Den 12 januari publicerades vårt svar där vi bl a påpekar att vi aldrig ifrågasatt att ÖTH är evangelikal i vid bemärkelse, i stället har vi frågat om utgivning (Libris bokserie har ÖTH-lärare som medförfattare) och inriktning stämmer med Lausannedeklarationen, som ju formulerades just på 1970-talet. Vi använde också ett citat från den omtalade bokserien där det framgår att myter, sagor och legender kan ha fogats in i GT:s historisk framställning (ett val av citat som kom att kritiseras).

Dagen publicerade ytterligare inlägg under januari. Stanley Sjöberg pekade på risker om akademisk teologi får för stort inflytande. Nils Olof Nilsson gav en belysande exposé över utvecklingen och frågade sig vart den konservativa teologin tagit vägen. Josef Forsling betonade istället den evangelikala teologin som en avgränsning gentemot fundamentalistisk dito. På nätet diskuterades bibelsynen kunnigt vidare, exempelvis av Jonas Melin på Barnabasbloggen.

Den 18 januari svarar lärarna på ÖTH att de verkligen står för Lausanne­deklarationens bibelsyn. Men de slänger in två brasklappar:
1.) De ser inte deklarationen “som ett ”statement of faith” som avgör vilka frågor vi får diskutera, vilka böcker vi läser eller hur vi arbetar med texterna”. Deklarationens bibelsyn, som de bekänner sig till, avgör alltså inte hur de arbetar med bibeltexterna!
2.) De argumenterar för att eftersom Lausanne­deklarationen använt ett visst engelskt uttryck för att Bibeln är ”utan fel” istället för ett annat ( infallible istället för inerrancy) öppnas dörren för en lägre tilltro på dess beskrivning av sådant som inte har med frälsningsfrågan, efterföljelse och rättesnöre för tro och liv att göra.

I en artikel av 20 januari menar Göran Lennartsson att i en postmodern värld kan Gud ingå i bibelstudiet samtidigt som metoden är vetenskaplig. Han påpekar att skillnaden mellan evangelikal och ”liberal” bibelsyn ofta tunnats ut och att evangelikal bibelforskning ofta låter sig säljas till teorier som förklarar Bibeln inomvärldsligt. “Påståenden om två, tre och ibland fler profeter med samma namn, verkar mer vara influerade av en ”lightversion” av den historisk kritiska metoden än insikt i vad Bibelns Gud förmår. Det är ofrånkomligt att bibelsynen får konsekvens för tolkningen.”

Den 1 februari inträffar något intressant. Svenska Evangeliska Alliansens generalsekreterare Stefan Gustavsson ger sig in samtalet och fastslår att synen på Bibeln som ”felfri i allt” inte är ett fundamen­talistiskt kännetecken (vilket hade antytts), utan allmänkristen tro. Han argumenterar också emot den beskrivning av Lausannedeklarationens syn på fel i Bibeln som ÖTH-lärarna förfäktar. Med adress till ÖTH avslutar han sin artikel: ”Min personliga upp­fattning är att det tänjer för mycket på språket att utgå från Lausannedeklarationen och samtidigt ha en bibelsyn som räknar med fel och misstag i Bibeln.” Artikeln blir flitigt länkad på nätet och får stor uppmärksamhet.

I Världen idag ger Jacob Rudolfsson, samordnare på Svenska Evangeliska Alliansen, en ytterligare fördjupning i frågan. Han ger även en belysning utifrån ett församlingsperspektiv med uppmaning till mer grundläggande undervisning sedan det visat sig att bibelkunskapen sjunkit i församlingarna.

I vår slutartikel 3 februari tackar vi dem som bidragit till samtalet och försvarar våra val av citat. Vi tar upp riskerna med att överge tron på Bibelns historicitet men väljer medvetet att dämpa den polemiska tonen för att istället presentera vår egen syn.

Om GT inte är att lita på i frågor som har med den yttre verkligheten att göra, tappar den i auktoritet också på det personliga planet. Enligt evangelierna betraktade dock Jesus själv GT som tillförlitligt. Om vi tvivlar på Skriften i yttre frågor, riskerar vi misstro att Bibeln är vad den själv säger sig vara, allt enligt Jesus eget resonemang i Joh 3:12: ”Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till?”.

Att Bibeln är Guds ord genom människors ord behöver inte heller innebära att den innehåller fel och motsägelser. I NT läser vi att GT är utandad (inspirerad) av Gud (2 Tim 3:16). Där sägs också att profetior kommit till genom människor ledda av Guds ande (2 Petr 1:19).”

Vi låter artikelns slutord också avsluta vår sammanfattning av debatten: I tider av otro måste bibeltron återerövras för varje ny generation. Därför är bibelsynen så viktig att samtala om. Vi kan frimodigt hävda de övernaturliga inslagen i Bibeln och behöver inte sitta fast i positivismen i en postmodern värld.

Anders Robertsson och Roger Gustavsson

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

I det här numret av Folkbibelnytt (november) publicerar vi tre artiklar:
  • Himmel och helvete. Tony Larsson granskar den allt mer aktuella frågan om vad vi enligt Bibeln blir frälsta ifrån.
  • Har människan en gudomlig kärna som leder till Gud oavsett tro? Anders Robertsson skriver om hur en intervjubok med Wilfred Stinissen tycks förfäkta en människosyn och frälsningslära som härrör från mystiken.
  • Katolska kyrkan i Sverige funderar: vilken bibelöversättning kan man använda? Swen Bergling reder ut begreppen och upptäcker en parallell till situationen för trettio år sedan.

 

Debatten om den dubbla utgången utgör bakgrund

Under hösten aktualiseras synen på helvetet genom olika böcker som kommer ut på svenska. En nyutgivning sker av Jakob Ekman boks Evangelii fullhet och ändlösa straff, Vingården Förlag, utgiven första gången 1903. I november utkommer Robert Bells Kärleken vinner på Libris förlag. Båda dessa böcker argumenterar för en universalistisk hållning som menar att alla människor kommer att bli frälsta till slut. Bells bok har skapat stor uppståndelse i USA.efter_detta

Som motvikt ger Stefan Swärd ut boken Efter detta: om Guds kärlek och rättvisa, himmel och helvete på XP Media. I november ges dessutom boken Avskaffat helvetet ut av Francis Chan på Livets Ords Förlag och Ray Baker, som nyligen doktorerat i ämnet, ger ut ett häfte med ämnet Nytt ljus på det yttersta mörkret på Svenska Evangeliska Alliansen.

Dessa tre senaste står för en klassisk kristen hållning i dessa frågor och för fram den dubbla utgången. I detta nummer av Folkbibelnytt vill vi gå igenom frågan och visa på vad Bibeln säger. Vi tar fram material om ämnet som fördjupar oss och ser vilka konsekvenser frågan får för andra frågor.

 

Himmel och helvete

I frikyrkliga kretsar talar vi ofta om att bli frälst. Även i de äldre kyrkotraditionerna talar vi gärna om vår Frälsare och den frälsning han vann åt oss på korset.

Men på senare år verkar det ha blivit så att vi inte så gärna talar om vad vi blir frälsta från. Vi talar om inomvärldslig befrielse från ångest, bundenhet och skam, men Bibeln berättar att vi också blir frälsta för evigheten: frälsta till Guds himmel och frälsta från helvetets eviga separation från Gud.

Men handen på hjärtat, har det inte blivit så för många av oss att vi till viss del skäms för läran om helvetet? Att vi inte riktigt kan förstå hur Gud kan bestämma sig för att placera någon i helvetet – ja, med undantag för Hitler och Stalin förstås – och därför blir vi tysta och tänker hellre på något annat?

Om vi öppnar vår Bibel ser vi att vår Herre Jesus tyckte det var viktigt att tala om helvetet ibland. I till exempel Matteusevangeliets 28 kapitel nämner han helvetet minst 17 gånger. För om man vet att många av ens åhörare vandrar mot en stor katastrof, är det då inte viktigt att varna dem så att de vänder om? Därför säger Jesus bland annat: ”Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till elden som aldrig släcks” (Mark 9:43).

Livet i den här världen är ibland underbart, men det räcker att öppna tidningen för att se att både vårt samhälle och enskilda människor är, till större eller mindre del, infekterade av synd, självisk ondska och uppror mot Gud. Den här världen är djupt ofullkomlig, men Jesus har sagt: ”I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag än går och bereder plats åt er, ska jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni ska vara där jag är” (Joh 14:2-3).

Himlen är att vara där Jesus är. Men för att himlen ska bli en fullkomlig värld utan ondska, måste alla som ska dit bli helt och fullt renade från all synd, ondska och själviskhet. De måste bli grundligt omvända och frälsta från allt detta.

Det är där helvetet kommer in. Det svenska ordet är sammansatt av vikingarnas dödsgudinna Hel och ordet ”vite” (straff), men i Bibelns grundtext använder Jesus ordet Gehenna, ”Hinnomsdalen” som var en soptipp sydväst om Jerusalem där avgudadyrkare förr hade offrat människor i eld (2 Krön 28:3, Jer 32:25). Hinnomsdalen var en totalt gudsförgäten plats och därför en symbol för den andliga ”soptipp” dit Gud kommer att förvisa all ondska, ”den eviga elden som är beredd för djävulen och hans änglar” (Matt 25:41). I Uppenbarelseboken kallas helvetet för ”eldsjön” (Upp 20:10, 14), alltså en sluten plats avgränsad på alla sidor där ondskan kan spärras in för att inte förgifta himlens värld.

En bra bild för detta är hur man försöker hantera kärnkraftens radioaktiva avfall. Det kommer att sprida smitta i miljoner år framöver, så det får absolut inte komma ut i grundvattnet och förgifta människornas värld. Därför gjuter man in det i betong och borrar ner det kilometervis i berggrunden för slutförvaring. Helvetet är Guds slutförvaring för den smittsamma synden, och därför egentligen något att vara tacksam till Gud för.

Helvetet är alltså överhuvudtaget inte tänkt för människor, utan för synd, ondska och Satans onda andar. Men det hemska är att många människor vägrar släppa den ondska de har lärt sig att älska. Gud ”vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen” (1 Tim 2:4), men vissa vägrar att låta sig renas genom Jesu blod och håller istället envist fast vid sitt uppror och sin ondska. De måste då ta konsekvenserna av detta vid den yttersta domen, där vi alla en gång får stå och redovisa våra liv inför Guds fullkomligt rättvisa blick. De som tvättats rena genom Jesu blod blir då frälsta, medan den som inte har sitt namn skrivet i livets bok (Upp 20:15) kommer att ”gå bort till evigt straff” (Matt 25:46).

En fråga som ofta kommer upp när man talar om de yttersta tingen är om någon kommer att kunna omvända sig efter döden. Bibeln tycks inte ge något tydligt svar på den frågan. Det står att ”det är bestämt om människan att hon en gång ska dö och sedan dömas” (Heb 9:27), och Gud som känner alla omständigheter kommer att vara fullständigt rättvis. Å ena sidan vet vi att ”Gud vill att alla människor ska bli frälsta” (1 Tim 2:4), men vi får å andra sidan inte underskatta ”synden som snärjer oss så hårt” (Heb 12:1) att vi ”förhärdas av syndens makt att bedra” (Heb 3:12). En kuslig text om detta finns i Psalm 109 som skildrar hur synden tar över en människa, först genom enskilda val, sedan genom vanor och till sist som ett evigt öde:

Han älskade förbannelse, och den kom över honom.
Han ville inte ha välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Han tog på sig förbannelse som en klädnad,
och den trängde in i hans inre som vatten, och som olja in i hans ben.
Må den vara för honom som en mantel att svepa sig i,
som ett bälte att alltid spänna om sig.
(Ps 109:17-19)

Därför är de själar som en gång hamnar i helvetet bortom all räddning – annars skulle Gud aldrig släppa iväg dem. Det som en gång var mänskligt i dem har ätits upp av synden. Det är en process som börjar redan här på jorden när en människa sluter sig inom sin bitterhet, och om sedan mörkret får ta över helt och hållet återstår till slut endast en evig slutförvaring av den giftdrypande själsrest som återstår.

Detta förtappade och totalt inkrökta tillstånd är ett tillstånd av medveten plåga, lär Bibeln. Jesus talar om ”mörkret utanför. Där ska man gråta och skära tänder” (Matt 8:12). ”Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn” (Upp 14:9-11). ”Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter” (Upp 20:10). Det dubblerade uttrycket ”evigheternas evigheter” används, liksom ”dag och natt”, för att inskärpa att denna ordning är lika evig som Gud själv (Upp 1:18, 4:9).

I motsats till denna bibliska förståelse av de yttersta tingen finns det en villolära som kallas apokatástasis pánton, ”alltings återställelse”. Den verkar härstamma ytterst från zoroastrianismen och österländsk andlighet och innebär att alla varelser, inklusive Satan, demonerna och alla de fallna människorna, en gång ska bli omvända i helvetet och sedan räddade därifrån. Detta är naturligtvis en hoppfull och lockande tanke, men som vi har läst i bibelcitaten ovan är inte detta vad Bibeln lär. Om demonerna och de förtappade själarna vore möjliga att omvända vet vi att ”Gud, som vill att alla människor ska bli frälsta” också skulle utföra det, men eftersom Jesus och hans apostlar talar från början till slut om en dubbel utgång med eviga följder gör vi bäst i att ta detta på största allvar.

Jesu undervisning om himmel och helvete stämmer oss till ödmjukhet. Det gäller liv och död, frälsning från evig död till evigt liv. Därför får vi ta till oss Petrus ord: ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte” (Apg 2:40), och lita av hela vårt hjärta på evangeliets ord: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh 3:16).

Det är alltså inte på oss som vår frälsning i slutändan beror, utan på vår Herres frälsarvilja. Visst är det en tröstande sanning för oss svaga människor? Låt oss till sist ta med oss vår Frälsares ord: ”Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut… Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen” (Joh 6:37, 39-40).

Tony Larsson

 

Har människan en gudomlig kärna
som leder till Gud oavsett tro?

– om frälsning, människans gudomlighet och djupmeditation

Boken Ansikte mot ansikte är en intervjubok om Wilfred Stinissen (WS) av Göran Skytte (GS). Wilfred Stinissen är andlig vägledare, katolsk präst, filosofie doktor, karmelitbroder och författare till en mängd uppskattade böcker. I den nu uppflammade debatten om helvetet är det intressant att titta på en del närliggande ämnen som blir aktuella genom detta och som berörs i nämnda bok.

Stinissen förnekar inte helvetets realitet men hoppas att inga människor kommer dit. Han tar fasta på Guds beslut att försona alla med sig själv, och frågar om inte Guds ja väger tyngre än människans nej. Gud vill inte bara rädda 99 utan 100 procent (sid 350). De riktigt stora syndarna som Hitler och Stalin vill han inte ”bara stoppa i helvetet”, utan menar att de efter skärselden skulle kunna komma till himlen (sid 343).bokstinissen

Självklart kan han inte garantera att de människor som inte vill komma till himlen, trots alla chanser de får, inte hamnar i helvetet. Men han hoppas ändå att alla ska slippa det. Han tror också att om många människor som t.ex hinduer och buddister kommer till himlen, så gör de det genom Jesus trots att de inte känner honom (sid 345-350).

Stinissens hållning ligger nog närmast den universalistiska, även om han inte är konsekvent. Min avsikt är inte att bemöta det som står i boken om helvetet, utan där hänvisar jag till artikeln ”Himmel och helvete” i detta nummer av Folkbibelnytt. Jag vill istället ta upp tre andra ståndpunkter hos WS som kan ligga nära till hands om man förnekar den dubbla utgången.

Stinissens bok rymmer en hel del bra och även en del uppbyggligt. De områden jag vill belysa och där jag har funderingar är:

  • Kan man nå Gud genom andra religioner?
  • Är människans kärna gudomlig?
  • Kan en kristen använda Djupmeditation ?

Kan man nå Gud genom andra religioner?
På sidan 346 frågar GS om det finns en räddning (undan helvetet) för alla.

WS: ”Javisst. Det är klart att himlen inte enbart är för Kristna, vi kristna har inte monopol
på himlen.”...”Jag tror att alla människor, som på ett eller annat sätt har sökt det goda,
sanningen och lyssnat till sitt samvete, också kommer till himlen.”...Så vi kommer dansa
i himlen med både muslimer och judar... GS ”och buddister och hinduer...” WS: ”Javisst där är vi en enda stor familj.”

Observera att Stinissen inte säger fd buddister och hinduer. Det räcker alltså enligt honom att söka det goda, sanningen och lyssna till sitt samvetes röst. Men Jesus säger ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). Och Petrus säger i Apg 4:12: ”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.”

Paulus visar tydligt i hela Romarbrevet att det är bara genom att ta emot Jesus Kristus och genom hans nåd som vi blir frälsta. Utan våra egna gärningar blir vi frälsta genom att ta emot. I tro vi blir tillräknade hans rättfärdighet (Rom 1:17, 3:23-24, 5:1, 10:9-10).  I Ef 2:8,9 säger han: ”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” I Romarbrevet visar också Paulus att Abraham kunde ta emot nåden genom att han trodde på Guds löfte, det var inte på grund av hans gärningar (Rom 4:1-5).

Är människans kärna gudomlig?
Stinissen skriver att människan ”bär på gudomligt liv”, att ”Gud lever på djupet i människan” (sid 260). GS frågar om ”monstret” Fritzl i Österrike som höll sin dotter inlåst i 24 år och gjorde henne med barn sju gånger, samt om Hitler, Stalin och Mao Tse Tung – om de bär på något av det goda och gudomliga inom sig. WS svarar: ”Så långt går vi!” (sid 260)

WS fortsätter: ”Det gudomliga är något som inte helt kan försvinna i människan”… ”Människan är en åker och i denna åker finns en gömd skatt (Matt 13:44). Djupast i ditt inre bär du på en ofattbar rikedom, du bär på gudomligt liv” … ”Vad det handlar om är att gräva upp de gudomliga ur det mänskliga, anden ur materien.” (sid 260)

Men att skatten i Matt 13:44 skulle vara ett gudomligt liv i människan själv kan inte stämma. I texten står det att skatten är himmelriket, och vi vet att vägen in i Guds rike går genom pånyttfödelsen och tron på Jesus Kristus – frälsning av nåd utan gärningar (Ef 2:8-9, Joh 1:12, 3:5).origen

För att förstå dessa tankar, liksom de som handlar om djupmeditation i nästa avsnitt, måste vi gå tillbaks till urkyrkan och de rörelser som går under beteckningen nyplatonism på 200-talet och då speciellt i Alexandria. Nyplatonismen är inte fallen direkt från himmelen. Grundaren Plotinos tankar är snarare ett hopplock av olika idéströmningar i dåtidens hellenistiska värld, formad med en viss originalitet. Platon är en självklar källa, men vi får inte missa att Plotinos och hans lärare Sakkas därtill tycks ha varit intresserade av och inlästa på indiskt tänkande. Plotinos och flera av hans efterföljare var kritiska till kristendomen, men trots det kom vissa kristna att ta till sig nyplatonismen.

Kyrkofadern Origenes (bild) gick liksom Plotinos vid Sakkas filosofiskola i Alexandria och formulerade många tankar som tangerar nyplatonismen. Origenes blev inte accepterad av sin egen biskop och var kontroversiell under sin livstid, men han var produktiv och lämnade efter sig många teologiska verk År 535 blev han stämplad som villolärare av kyrkomötet i Konstantinopel.

När kyrkan därför har tagit avstånd från nyplatonismen, tycker jag inte det är rätt att återinföra den i vår tid genom mysticismen.

Djupmeditation
Den synen på människan, att hon har ett gudomligt liv djupt inom sig (även utan pånyttfödelse) ingår som jag förstår det i mysticismen. Inom den är det viktigt att man utövar djupmeditation. Genom den meditationen ska man borra sig ner till det gudomliga livet inom människan.

Nu åter till boken: På sid 178 säger WS: ”JESUSBÖNEN ÄR en metod att på kortast möjliga tid nå största möjliga samling. Den koncentrerade, långsamma upprepningen av denna korta, innehållsrika bön: ”HERRE JESUS KRISTUS, förbarma dig över mig” … Bönen ska upprepas flera hundra gånger”(s. 179)… ”under utandning ska vi säga HERRE JESUS KRISTUS och under inandningen förbarma dig över mig eller tvärtom.”(s. 180)... ”Jesusbönen kan jämföras med en borrmaskin. Den borrar in sig igenom vårt psykes alla steniga ofruktbara skikt på jakt efter vatten som finns på djupet. Eftersom detta vatten är det levande vattnet som Jesus talar om (Joh 4:10)” (s. 183)

Tekniken är exakt den man använder i Yoga och TM och liknar meditation i andra religioner.
WS markerar en gräns mot TM som han kallar ”självcentrerat” (182) och säger att en kristen inte behöver zen eller yoga. På den punkten är han dock motsägelsefull eftersom han ändå, både i denna och i andra böcker, tydligt uppmuntrar till att lära av dessa tekniker så vi kan använda kroppen och andningen när vi ber. (s. 190)

Jesus lärde sina lärjungar att be till ”Fader vår som är i himmelen”. Varken Jesus eller apostlarna nämnde något om rabblade, upprepade böner eller andningstekniker. Tvärtom säger han: När vi ber ska vi inte rabbla tomma ord som hedningarna (Matt 6:7). Någon kanske invänder att man i Jesusbönen använder Jesus namn – men att göra det flera hundra gånger anser jag ändå måste ses som ett rabblande.

Jag vet att det finns olika uppfattningar om huruvida det är neutralt att använda tekniker från yoga. Jag måste ändå få uttrycka min oro, det liknar allt för mycket ett transcendentalt mantra och ett själsligt sätt att manipulera sina känslor. Stinissen menar att Jesusbönen inte är ett mantra, jag tycker inte att han gör rågången tillräckligt tydligt. Jag har själv utövat TM i min ungdom och känner igen den rymdkänsla som WS talar om (s. 183). Därför är jag mycket skeptisk mot detta resonemang. Dessutom har jag kristna i min bekantskapskrets, både personer med erfarenhet av missionsarbete i buddistiska länder och personer med bakgrund inom New age, som starkt avråder från praktiserande av yogatekniker.

Jag kan inte komma ifrån att Bibeln varnar för att ta efter andra religioner (5 Mos 12:30). Jag kan inte heller komma ifrån att jag tror att användande av yogateknik och omfattande av den människosyn som WS presenterar är inlån från andra religioner.

Lägg märke till att det ingenstans i Bibeln står att vi under bönen ska ägna oss åt djupmeditation på det sätt som WS presenterar. Det är också i synen på Skriften som överordnad storhet allt ställs på sin spets. Stinissen är visserligen både intressant och lärd men risken med lärare som, utöver att ösa från Skriften, också hämtar från traditionen är att de, via Origenes eller andra, för vidare undervisning som inte alls är nyttig.

Min slutsats är: Tacka Gud för det goda som Stinissen förmedlat till oss genom åren, men sortera ut ovan behandlade resonemang och lägg dem i korgen för välmenande men vilseledande tankar utan förankring i Guds ord.

Anders Robertsson

 

Katolska kyrkan i Sverige funderar:
vilken bibelöversättning kan man använda?

Tidningen Dagen har vid några tillfällen de senaste veckorna, nu senast den 9 nov och 11 nov, rapporterat om Katolska kyrkans problem med Bibel 2000. Det handlar om att Katolska liturgiska nämnden vill använda texten från den ”officiella bibelöversättningen” (med det menar man Bibel 2000) i sina egna tryckalster nu närmast psalmboken Cecilia och tidegärdsboken Kyrkans dagliga bön.

Men Vatikanen har haft synpunkter på Bibel 2000. Deras dokument Liturgicam autenticam från 2001 föreskriver att katoliker över hela världen ska använda bibelöversättningar med ”sund exeges” som har samma förståelse av bibeltexten som kyrkofäderna, ”så att översättningen uttrycker den traditionella kristologiska, typologiska och andliga betydelsen och tydliggör enheten och kopplingarna mellan de två Testamentena” (punkt 40-41).

Därför har KK i Sverige framfört önskemål om att på dessa punkter få göra en revidering av ordalydelsen i Bibel 2000. Svenska Bibelsällskapet, som förvaltar rättigheterna till Bibel 2000, har sagt nej till detta. Efter det beskedet valde KK att gå ut offentligt med informationen, något som Bibelsällskapet då uttryckte sig ogillande om. Man hade hellre velat fortsätta att samtala om dessa frågor betydligt mera diskret.

På flera sätt påminner detta om vad som hände för cirka trettio år sedan. Många kristna uttryckte stor glädje över denna nya bibel, vars NT-del publicerades 1981. När man väl började läsa i den insåg många att översättningen var påverkad av en annan bibelsyn med oacceptabla konsekvenser. En grupp kristna ledare vände sig då till Svenska Bibelsällskapet med frågan om det vore möjligt att revidera den nya bibelöversättningen i en egen utgåva så fick man blankt nej.

Läs mer om detta och hela händelseförloppet på denna webbplats under fliken Om oss, artikeln En omöjlig resa!

Intressant i den aktuella situationen är givetvis att titta på vilka texter det gäller. Totalt lär det vara cirka 2000 ställen där KK vill ha andra översättningar/formuleringar än de som Bibelkommissionen har gjort. På sin egen webbplats har man gett 17 exempel, och granskar man dessa närmare finner man att i samtliga dessa fall utom ett stämmer KK:s önskemål med texten i Svenska Folkbibelns översättning.

Ytterligare en intressant aspekt är KK:s önskan att använda sig av den ”officiella svenska bibelöversättningen”. Ledamöter i kyrkomötet har rapporterat att det ofta har behandlats motioner om att Svenska Folkbibeln skulle godkännas för användning i Svenska kyrkans gudstjänster. Besluten har blivit att vid läsningen av de för kyrkoåret anbefallda texterna ska Bibel 2000 användas, men i övrigt är det fritt fram att läsa texter ur Svenska Folkbibeln och även att använda den i predikan och bibelutläggningar.

Naturligtvis skulle det glädja oss om Sveriges näst största kyrkosamfund finner att man vill använda Svenska Folkbibeln i sina sammanhang.

Swen Bergling

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Detta nummer (september) innehåller en notis om det pågående arbetet samt en längre artikel:

  • Lägesrapport Apostlagärningarna
  • Lausannedeklarationens ställning i dagens frikyrklighet
  • Folkbibeln som Mangaserie
  • Varmt mottagande av Psaltaren
  • Frihet att citera Folkbibeln

 

Apostlagärningarna – en lägesrapport

Vårt revideringsarbete går vidare och vi är just nu inne i att bearbeta Apostlagärningarna, evangelisten Lukas mästerverk om den kristna kyrkans allra tidigaste historia när evangeliet bröt fram över ständigt nya marker och områden. Kraften i Gudsordet som förvandlade hela Romarriket inspirerar oss att hjälpa det flöda fram ännu renare och klarare i Folkbibelns reviderade översättning. Vem kan förbli oberörd av skildringen av den allra första kristna församlingen, här återgiven från pågående arbetsförslag:

De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.
Varenda själ fylldes av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
Alla de troende var tillsammans och hade allting gemensamt.
De sålde sina egendomar och vad de ägde och delade ut till alla, efter vars och ens behov.
Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet,
och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, helhjärtad glädje.
De prisade Gud och var omtyckta av hela folket.
Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
(Apg 2:42-47)

Amen! Ske så även i vår tid, i våra liv och i våra kristna sammanhang.

Tony Larsson

 

Lausannedeklarationen har en hög bekännelse,
men följer vi den i praktiken?

I Sverige har pingströrelsen, Evangeliska frikyrkan, Svenska Alliansmissionen, trosrörelsen och Frälsningsarmén ställt sig bakom Lausannedeklarationen tillsammans med många församlingar och organisationer. Gemensamt, förutom synen på mission, blir då att man står för en starkt uttalad tro på bibeln som Guds ord. Men följer undertecknarna den trosbekännelse som de ställt sig bakom?

Lausannedeklarationen från 1974, som har kallats ”den evangelikala trosbekännelsen”, betonar att Bibeln är Guds ord. Bland formuleringarna kan man läsa ”Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord”. Bibeln kallas också för ”det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv”. Skriften beskrivs som en uppenbarelse av Gud som vi kan lita på. En sådan bibeltro har också varit en motivation för Svenska Folkbibelns översättningsarbete där medarbetare med såväl luthersk evangelisk som frikyrkligt evangelikal bakgrund mötts i respekten för skriftens auktoritet. Också stiftelsen svenska Folkbibeln står bakom Lausannedeklarationen.

Har undertecknarna hållit fast vid sin utfästelse?
Nu när nästan fyrtio år har passerat, kanske det är dags att fundera om vi följer den evangelikala trosbekännelsen. För visst låter det rimligt att de som skriver under ett dokument med så hög bibeltro också verkar för att en sådan bibelsyn. Hur har det gått?

Vilken ställning har bibeltron nu i Lausannerörelsens svenska samfund? Det skulle vara en grannlaga uppgift att undersöka, med betydande metodsvårigheter, men vore ändå värt ett försök. Och oavsett utfallet skulle ensådan undersökning inte förklara varför det ser ut på det ena eller på det andra sättet. Om utfallet visade en förstärkt bibeltro kan det ha olika orsasker, precis som det utfall vi snarare befarar, en försvagad bibeltro. All sekularisering, även i kyrkans mitt, är rimligen multifaktoriell.

Påverkansfaktorer som samfunden styr över
Ett sätt att granska frågan om hur vi lever i förhållande till deklarationen är att undersöka hur de undertecknande samfunden använder de påverkansfaktorer de faktiskt styr över. Två viktiga exempel är samfundens förlag samt deras teologiska utbildningar. Förlag vars huvudmän står för Lausannedeklarationen bör ju agera i dess anda. Och huvudmännen har som sitt ansvar att se till att så sker. Detsamma kan sägas om utbildningar. Förlagens alster har en ideologisk påverkan på samfundets församlingar precis som skolorna har det genom att utbilda dess förkunnare.

Men också här stöter man på problem eftersom materialet är så vidsträckt. Man skulle behöva undersöka de fyra samfundens utgivning, alltifrån Frälsningsarméns Stridsropet till Livets Ords magasin Keryx – för att inte nämna de tidskrifter som EFK och Pingströrelsen publicerar. Motsvarande gäller förstås bokutgivningen och de teologiska utbildningarna – sammantaget ett arbete värdigt en avhandling, trots avgränsningar.

I väntan på en sådan undersökning kan vi bara ge exempel som berör bibelsynen och där vi har tyckt oss upptäcka en spänning gentemot Lausannedeklarationen. Men innan vi gör det vill vi påpeka att också vi som organisation kan granskas. Både för bibelsyn och annat. Som enskilda medarbetare är vi i flera fall också med i de samfund vi nu talar om. Att undersöka om undertecknarna följer Lausannedeklarationens höga bibeltro berör oss på många plan.

Örebro Missionsskola och Lausanne
I ”Uppdraget” – en essäsamling som publicerades 2008 i samband med Örebro Missionsskolas hundraårsjublileum – beskrivs skolans historia från start och fram till 1970-talet, och fram till nutid. Just 1970-talet var ett årtionde då en ny universitetsutbildad lärarkår tog vid och inställningen till Guds ord artikulerades om samtidigt som deklarationen i Lausanne undertecknades. Utbildningens karaktär försköts från en förkunnarteologi till att bli mer akademisk, mer av en fakultetsteologi. Senare förankrades ÖMS ytterligare i det svenska högskoleväsendet.

Evangelikal exegetisk metod
I en essä med rubriken Bibelsyn i förändring författad av Mikael Tellbe och Lennart Boström, lärare i respektive NT och GT, beskrivs den nuvarande hållningen till exegetiken. Texten blir särskilt intressant för den läsare som funderar på Lausannedeklarationens aktuella ställning vid skolan.

Under 1970-talet blev George Eldon Ladds bok A theology of the New Testament en tongivande lärobok. Ladd stod för en evangelikal exegetisk metod (Evangelical criticism) som gjorde det relevant att ställa frågor om bibelböckernas historiska värde och tillkomst samtidigt som det kombinerades med en betoning av Bibelns auktoritet för tro och liv. Under samma årtionde utarbetades också den målsättningsskrivning för Örebro Missionsskola som gäller ännu idag.

Vi ser Bibeln som ett mänskligt vittnesbörd, av Gud inspirerat och därmed trovärdigt, om hans uppenbarelse i historien och i Kristus. Den är i sig ett led i uppenbarelsen. Vi ser därför Bibeln som Guds ord i historien. Vi vill för både tro och liv gå in under dess dynamiska auktoritet och genom ett grundligt studium, under den helige Andes ledning och med en seriös metod, söka de bibliska texternas ursprungliga innebörd och budskap såväl som deras uppfordrande tilltal till oss i vår egen tid.

Målsättningsskrivningen tycks stå Lausannedeklarationen mycket nära. Under 1980- och 1990-talen tar exegetiken så form med denna utgångspunkt. En rent historisk-kritisk metod används ej med motiveringen att den inte tillräckligt tar hänsyn till bibeltexternas slutliga utformning. Metoden som används beskrivs som historisk-grammatisk där texternas historiska och språkliga dimensioner står i centrum ”utan att på förhand utesluta texternas transcendenta dimensioner” vilket ytterligare markerar skillnaden gentemot historisk-kritisk metod.

Bibelsyn i förändring, exegetiken kan inte längre kallas evangelikal
Essäisterna beskriver hur det under en samtalsdag 2003 blev uppenbart att förhållningen till ordet evangelikal hade förändrats. De fastslår att även om begreppet ”till viss del” fortfarande beskriver skolans övergripande hållning ”är det tveksamt om denna beteckning är relevant för att beskriva skolans exegetiska inriktning”. Inom en parentes påpekas att termen evangelikal numera till och med kan inbegripa den typ av fundamentalism som skolan en gång tog avstånd ifrån. Det preciseras inte vilken fundamentalism som avses. Den fundamentalism som dittills beskrivits är John Ongmans vars bibelsyn beskrivs som en form av verbalinspiration och vars inflytande sträckte sig fram till 1960-talet.

Här infinner sig en del frågetecken. Dels kan man fråga sig om begreppet evangelikal säger något alls om det inte kan tillämpas exegetiskt. Och vad hände med den historisk-grammatiska metod där man markerade mot historisk-kritisk metod och stod upp för texternas transcendenta dimension? Varför har den övergivits? Det känns sorgligt om den positiva utvecklingen inom ÖTH har övergivits på den punkten. Här fanns annars en möjlighet att i en postmodern tid driva det evangelikala alternativet och lyfta fram undrets betydelse som historisk verklighet. Att med frimodighet och trovärdighet ge rum för att Gud har gripit in i historien. Allt med en evangelikal exegetik som hör framtiden till.

Tveksamheten till att beteckna den exegetiska inriktningen som evangelikal ger också en annan följdfråga; hur stämmer det med den gällande målsättningsbeskrivningen? Det hänvisas till etiketteringsproblem, precis som en katolsk exeget kan nå mycket lutherska slutsatser så kan den evangelikale exegetens slutsatser vara svåra att särskilja från andras. Förklaringen övertygar inte men utrymmet medgav kanske inte en mer explicit förklaring. Vilken förändring motiverar förändringen?

Böcker om bibelsyn med historisk-kritiskt signum
Libris har publicerat ett antal läsvärda böcker som följer Lausannedeklarationens anda. Ett exempel är Anders Sjöbergs Vem är den mannen? med undertiteln En guide till evangelierna. Ett annat är Lee Strobels bok Fallet Jesus.

Vissa utgivningar på Libris, just i bibelsynsfrågan, ser ut att gå emot Lausannedeklarationens anda. Enskilda röster har höjts över varför förlaget exempelvis publicerat René Kieffers bok Evangeliernas Jesus: myt och verklighet, men också andra titlar.

Mest intressant är kanske den bokserie som introducerar bibelns böcker, GT-guiden. Seth Erlandsson har i en tidigare recension (Folkbibelnytt nr 1 – 2004) visat hur ett flertal exempel på historisk-kritisk skåpmat återfinns i ”Profeterna – en guide till Gamla testamentets böcker”. Jesajaboken förklaras utifrån det gängse evolutionistiska tankeutvecklingsshemat, med sena dateringar, Jeremias budskap diskuteras som en rent mänsklig produkt, Daniels bok förklaras helt bibelkritiskt som en återspegling av tankegångar från 160-talet före Kristus (vilket skulle innebära att författaren inte återger en sann historia av Daniel på 500-talet utan en påhittad dito) etc. Bokserien är grundläggande kurslitteratur på Örebro Missionsskola. Ett intryck är att GT-guiden enkelt uttryckt har en mer liberal prägel än NT-guidens mer tydligt evangelikala linje.

Försök till förklaringar
Vad beror förändringarna på? Det är inte helt enkelt att spåra vad som leder fram till stora omsvängningar i tankemönster och policy. Hänvisningar till ”tidsandan” reducerar oss gärna till offer för ett obevekligt skeende. Det vore önskvärt att presentera mer konkreta orsaker. Utan att kunna komma med en större precisering vill vi ändå peka på några möjliga förklaringar.

1.) Inflytande från sekulära universitet och priset för högskolebehörighet
Inom våra bibelseminarier är de bibellärare som exponerats mest direkt av ”den högre” bibelkritiken rimligen de som själva disputerat vid sekulära universitet. Det måste vara svårt att forska utan att anta det paradigm som råder. Just dessa får också ett stort inflytande i en tid när antalet disputerade medarbetare är en parameter på akademisk höjd. Idéer sprider sig sedan relationellt och vertikalt.

Låt oss ta en parallell från en annan disciplin. Den framstående filosofen Alvin Plantinga beskriver i Advice to Christian philosophers hur unga kristna filosofer som väljer att utföra sin forskning inom uppenbart minerad mark, som den naturalistiska Quines pragmatism, kommer att ägna mycken tankemöda åt att söka synkronisera sitt kristna tänkande till den aktuella ateistiska filosofin och på så vis dels missa möjligheterna att med sin intellektuella kapacitet betjäna på viktigare filosofiska fält och dels riskera att kompromissa.

I essäboken om Örebro Missionsskola beskrivs våndan över att ta emot statliga bidrag och processen mot högskolebehörighet som sedan tog vid. Med ett utifrånperspektiv reser sig frågan om det ens är möjligt att behålla en så hög bibelsyn som lausannerörelsens i ett lärosäte som, förutom teologisk utbildning, även bedriver en för det allmänna skolväsendet godkänd religionslärarutbildning.

2.) Påverkansvägar följer inte alltid demokratiska mönster
Inte ens inom de mest demokratiskt konstruerade samfunden löper påverkansvägarna linjärt från församlingarna via samfundsledningen till dess underställda institutioner (förlag och teologiska utbildningar) och tillbaks till församlingarna. Den kristna sfären är inget slutet system, än mindre de enskilda samfunden. Stefan Swärd, tidigare samfundsordförande för Evangeliska frikyrkan, har i en självkritisk analys av sin insats på sin blogg beskrivit hur samfundsstyrelsen trots demokratiskt mandat inte alltid kunnat matcha (läs styra) de därmed tjänstemannastyrda institutionerna. Exemplet får tjäna som en antydan om relevansen i resonemanget. I episkopala kyrkor kan översynen förmodligen ofta utföras med större auktoritet. Frågan där blir istället vilken bibelsyn biskoparna är påverkade av och enligt vilka kriterier de utses. Eller om den teologiska utbildningen läggs ut på entreprenad till statliga universitet.

3.) Ekumenisk glädje parad med fördunklat ideologiskt medvetande
En missriktad ekumenism kan spela in. Samtalsdagen då begreppet evangelikal exegetik började ifrågasättas genomfördes tillsammans med bibellärare från andra teologiska seminarier. En guide till Gamla testamentets författades tillsammans med lärare från andra bibelseminarier som alltså inte står för bibelsynen i Lausannedeklarationen. Bokförlaget Libris har en ägarstruktur där inte bara samfund som står bakom Lausannedeklarationen ingår, förutom pingströrelsen och EFK finns ju Svenska Baptistsamfundet med. Frikyrkorna i Sverige brukar betrakta sig som inbördes närstående, samtidigt som bibelsynsfrågorna skär rakt igenom såväl frikyrka som kristenheten.

Även om Lausannedeklarationens bibelsyn är grundläggande kan medvetenheten om dess utfästelser lätt hamna i bakgrunden när åren går och den praktiska teologin utformas i ett ständigt flöde av impulser. Kanske också en befogad glädje över det ekumeniska samarbetet kan fördunkla medvetandet om vad som står på spel?

Lausannerörelsen går vidare, vilka följer med?
Låt oss till sist konstatera att Lausannedeklarationen i sin helhet är ett tydligt och starkt ställningstagande för bibeltron och har uppfattats som ett gemensamt bålverk mot inflytandet från en bibelkritisk teologi (alldeles bortsett från några resta invändningar). Att Lausannerörelsen fortsätter på den inslagna vägen visar inte minst de distinkta formuleringar som kännetecknar Kapstadsöverenskommelsen från 2010. Detta aktuella manifest tyder på en fortsatt stark bibeltro inom den internationella evangelikala rörelsen.

Så hur står det till med den evangelikala bibelsynen i vårt land? I texten ovan har vi rest några frågetecken. Samtidigt är det inget som säger att samfundens inre sekularisering måste vara som ett självspelande piano. En stor medvetenhet behöver dock finnas inför varje förändring som har med bibelsynen att göra. Ytterst handlar kampen om tron på Guds ord som ett nådemedel.

Roger Gustavsson och Anders Robertsson

 

Folkbibeln som mangaserie

Sommaren 2011 släpptes Budbärarna, en serieversion av Apostlagärningarna och några av NT:s brev i den populära japanska mangastilen. Budbärarna är i sin tur en uppföljare till 2009 års Messias som skildrade evangelierna från Nasaret till himmelsfärden. Böckerna är tecknade av kristna mangaartister i Japan och har översatts till svenska med Folkbibelns text som grund, som ett fräscht grepp för att de unga ska få upp ögonen för världens bästa bok: Bibeln.

För både Messias och Budbärarna finns det dessutom en 64-sidig kortversion avsedd för utdelning och evangelisation i större skala: Jesus och Förvandlingen.

Messias-manga-webBudbararna-web

 

Varmt mottagande av Psaltaren

Ur Svensk Pastoraltidskrift 14/2011:

Överlag menar jag att denna psaltaröversättning har ett fint och rytmiskt språk som ligger nära grundtexten. I motsats till 1917 är språket mera sparsmakat, dvs. den är inte lika mångordig. Jämför man den med den tidigare utgivna Svenska Folkbibeln finner man att översättningen på många ställen är reviderad till det bättre. Mitt helhetsintryck är att detta är en mycket fin bok som med sina vackra illustrationer ytterligare lyfter fram texten.

Stig Norin, professor i GT:s exegetik, Uppsala

 

Ur Världen Idag 26 jan 2011:

Utmärkt andaktsbok med nytt språk

Som en försmak av Svenska folkbibelns språkliga revidering av hela bibeltexten kommer nu en provöversättning av Bibelns egen bönbok, Psaltaren. Samtidigt som utgåvan visar hur man konsekvent driver frågan om läsbarhet, så erbjuder den även en biblisk andaktsbok, konstaterar Stefan Pehrson.

Psaltaren är förebild för alla bönböcker som passerat genom kyrkans historia. Dess ärende är talet från den enskilde till Gud, även om det var knutet till tempelkulten. I övrigt varierar innehållet väsentligt, vilket gör den svår att kategorisera bland Bibelns böcker. Här släpps den enskilde troende fri. Fascinerande är då att bönerna stått sig i 3 000 år och redan är färdiga att använda! I den traditionella tidegärden är förstås Psaltaren central.

Bland dem som håller hela Bibeln för att vara Guds ord har Svenska folkbibeln gott rykte. Inte minst följer den grundtexten noggrant. När nu hela bibeltexten revideras visar den här separata utgåvan av Psaltaren att även läsbarheten ställs i centrum. Några mycket enkla ingrepp gör att känslan av ”gammal text” försvinner: ”Skall” ändras till ”ska”; ”ty” ersätts främst av ”för”, ibland av ”eftersom”, någon gång utelämnas det. För texten i stort har man gjort ordföljden rakare och naturligare. Rytmiskt undviks två betonade stavelser bredvid varandra. Mycket av de överflödiga utfyllnadsord, som hängt med sedan kyrkobibeln 1917 och levt vidare i Folkbibeln 98, har nu tagits bort, vilket ger den pregnans som det poetiska språket kräver. Man har även bytt ut ålderdomliga ord, såsom till exempel ”ogärningsmän” mot ”förbrytare”. Resultatet blir tveklöst att man koncentrerar sig mer på textens innehåll.

Den här utgåvan har därtill goda förutsättningar att fungera som andaktsbok. Genom att bara en spalt används får de typiska halvverserna i regel rum på en rad med den andra halvan på nästa. Det gör det lättare att uppfatta poesins system, där innebörden ofta får en parallell upprepning i andra halvan. Texten är tydlig.

En annan faktor är de många vackra färgbilder som levandegör det djupa innehållet. Eftersom de alltid ligger på högersidan så kommer de i blickfånget när man bläddrar. Notapparaten är kraftigt utökad och behandlar alternativ översättning, andra handskrifter av texten, verser som citeras i NT och profetior om Kristus samt sakupplysningar. Däremot finns inga noter till parallellställen i allmänhet, vilket man kan sakna.

Texten kompletteras med tre bibelläsningsplaner, som på ett intressant sätt visar den judiska traditionen, den kristna tidegärden och en tematisk uppställning, som även fungerar som innehållsförteckning. Att lyfta fram Psaltaren som den enskildes egen bön- och andaktsbok är ett angeläget syfte, som förverkligas genom den här utgåvan. Dess smidiga språk öppnar också för en aktiv och spridd läsning i dag.

Stefan Pehrson

 

Psaltarboken_200

Ordinarie cirkapris är 149 kr.
Beställ via Folkbibelns plusgirokonto 985971-1 så får du den för 99 kr.
Beställer du tre ex slipper du dessutom betala frakten.

 

Frihet att citera Folkbibeln

I september skrev Dagen att ytterligare ett spännande bibelöversättningsprojekt har startat i vårt land, Fribibel.se som är tänkt att drivas av frivilliga över Internet. Det är ett fint initiativ och vi på Svenska Folkbibeln vill önska Guds välsignelse över detta och allt annat bibelarbete i Sverige.

Vi måste dock korrigera en missuppfattning som har spritt sig, att Folkbibeln inte skulle få citeras i längre stycken utan att man betalar för det. Folkbibeln är till för folket och all normal användning av utdrag ur Folkbibelns text är tillåten utan krångel eller royaltyanspråk, så länge den som citerar inte tar betalt för sitt verk. Det är bara om man t ex trycker upp hela bibelböcker och tar betalt för dem som vi anser det rimligt att man återinvesterar en del av sina intäkter i vårt bibelarbete. Se Copyright och frihet för mer detaljer.

Så varsågoda att citera Folkbibelns text så mycket ni vill, och sprid den gratis i vår mobilversion och över nätet. Som vår Herre sade: ”Det ni har fått som gåva, ge det som gåva” (Matt 10:8).

Tony Larsson

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Folkbibelnytt 2010 – 1 (november) innehåller, förutom notiser, fyra artiklar:

  • Psaltaren reviderad
  • Stå upp för Guds ord
  • Kristen tro och vetenskaplighet
  • Psalm 51 i reviderad översättning

 

Psaltaren reviderad

Gud, dig lovar man i stillhet i Sion.
Till dig får man infria löften.
Du som hör bön, till dig kommer alla människor...

(Ps 65:2-3)

Genom alla tider har Psaltaren varit Bibelns i särklass mest lästa och älskade bok. Vad är det som gör att även 2000-talets människor än idag kan uppleva ett igenkännande i tre tusen år gamla texter, tvärs över seklernas avgrund?

Psaltarens 150 psalmer rymmer en kalejdoskopisk vidd av olika livsperspektiv, men de har något gemensamt: en avskalad ärlighet med både det ljusa och det mörka i livet. Där finns den förundrade glädjen likaväl som den förorättade vreden, den förtröstansfulla vilan likaväl som den avgrundsdjupa ångesten. I kung Davids och psalmisternas brottning med tillvaron finner vi kontaktpunkter för våra egna liv och blir ledda in i bönens samtal med Gud, in i den raka uppriktighet som Psaltaren lär oss att sanningens Gud vill se, oavsett hur våra omständigheter ser ut. Därför kunde Martin Luther skriva:

Psaltaren är alla heligas bok, och var och en, hur han än har det, finner däri verser eller hela psalmer som passar just hans situation. De passar så väl in på honom att det förefaller som om de vore skrivna enkom för honom. Han skulle själv inte kunnat tänka ut, hitta på eller önska sig något bättre.

 

Denna översättning av Psaltaren
För att igenkännandet ska uppstå behöver dock bönernas språk inte ligga alltför långt bort från hjärtats språk. Denna omarbetade särutgåva av Psaltaren är en del av Svenska Folkbibelns pågående projekt att ta fram en språkligt reviderad version av bibeltexten för framtidens generationer.

Med utgångspunkt från Svenska Folkbibelns text från 1998 och ett noggrant studium av den hebreiska grundtexten har det växt fram en förnyad översättning av Psaltaren som kombinerar det bästa av två världar: en pålitlig trohet mot både grundtext och svensk översättningstradition, så som den förmedlats från 1917 års översättning genom Svenska Folkbibeln, och den lediga svenskans närvaro och fräschör, inom ramen för det utrymme som en texttrogen översättning har att röra sig. Resultatet är en matig bibeltext med skärpa och tuggmotstånd, en text som i 2000-talstappning bevarar den speciella stilart av bibelspråk som generationer av bibelläsare har älskat, bett och förtröstat på.

För att ge en bredare forskningsmässig grund har översättningens notapparat utökats kraftigt jämfört med tidigare utgåvor. I noter anges alternativa översättningar av den masoretiska grundtexten, även särskilt markerade varianter som framkommit genom annan vokalisering av konsonanttexten på rabbinskt manér. Noterna visar också på vilka ställen det finns variationer mellan olika bevarade handskrifter (där en enda hebreisk bokstavs variation kan ge annan betydelse) och påpekar vilken variant som står i Septuaginta, den grekiska uröversättningen av Gamla testamentet som skulle bli urkyrkans Bibel.

Kristus i Psaltaren
I notapparaten finns även en tredje typ av noter som markerar en av Psaltarens viktigaste uppgifter, nämligen att vittna om Jesus Kristus. Trots att kung David och många av de andra psalmisterna levde tusen år före det att korset restes på Golgata, har deras ord i Psaltaren genom den helige Andes inspiration smält samman med Kristi egen röst om hans lidande och den härlighet som skulle följa (1 Pet 1:11). Luther kommenterar:

Kär och dyrbar bör Psaltaren vara för oss redan därför att den så klart förkunnar Kristi död och uppståndelse och förebildar hans rike och hela kristenhetens tillstånd och väsen, att den väl kan kallas en liten Bibel...

Den reviderade textens noter markerar de ställen där en psaltarvers är direkt citerad i Nya testamentets skildringar av Kristus. Men vana läsare vet att Kristus är långt mycket mer närvarande i Psaltaren än på dessa uttryckliga ställen - han är den osynlige Emmausvandraren som plötsligt skymtar igenom, en stilla röst som den uppmärksamme av och till kan höra bland psalmisternas böner. Det är inte för inte som Psaltaren kallas Kristi bönbok – inte bara den bönbok som han själv under sin jordevandring använde och citerade och levde, utan en bönbok som leder den ärlige in i en gemenskap och delaktighet med honom som är Vägen, Sanningen och Livet.

Att använda Psaltaren
Det finns många sätt att be Psaltarens psalmer. För att hjälpa läsaren in i texterna innehåller denna utgåva tre olika läsningsplaner: två med historisk grund i judisk respektive kristen bönetradition och en som tar med läsaren på en resa genom Psaltaren utifrån olika teman i livet. Ytterligare ett annat sätt att läsa, som dock kräver en fullständig bibelutgåva med parallellställen, är att följa kung Davids liv parallellt i Samuelsböckerna och Psaltaren och se hur den historiska skildringen blir belyst av Davids inre brottningskamp i psaltarpsalmerna (på samma sätt som Nya testamentets brev kastar ljus över historien i Apostlagärningarna).

Oavsett hur läsaren tar steget in i Psaltaren, blir det snart uppenbart att han i ett avseende kommit in i en annan värld. För en modern svensk, uppvuxen i en kristen kultur där fred och trygghet varit självklarheter i två hundra år, kan kontrasten bli stor mot de tretusenåriga psalmisternas utsatta läge under en våldsam tid i mänsklighetens historia. Guds folk blir jagat av fiender och hotat till livet, och de svarar med att ropa till Gud om handgriplig rättvisa och hårda domar över förföljarna. När David bad var det en fråga om liv och död - men hur ska en kristen idag, i nådens tidsålder, använda de många psalmer som ropar på Guds dom över fienderna?

Kristus har befallt oss att förlåta de människor som förorättar oss, men själavårdsmässigt kan det vara en längre process att nå fram till den förlåtelsen. Och vilken plats kan vara bättre för att uttrycka sin vrede än inför Guds goda ansikte, så att man sedan kan släppa vreden hos honom och nå fram till förlåtelse i själva den mellanmänskliga relationen?

Nya testamentet har också fördjupat vårt perspektiv på vilka som är våra verkliga fiender (Ef 2:2-3, 2 Tim 2:26). De människor som gör det onda är själva fångar i behov av befrielse, fångar under ondskans andliga makter som Kristus själv har bekämpat och besegrat. Den kristne får i hans efterföljd utropa Guds domar över dessa andliga fiender med Psaltarens ord. Med denna förståelse i åtanke blir det lättare att använda även de psalmer som från början verkar svårgenomträngliga.

Slutord
När denna särutgåva av Psaltaren nu går i tryck och överlämnas åt folket, är det vår bön och förhoppning att den ska bli till rik välsignelse för många intresserade läsare. Vi välkomnar även gärna synpunkter, frågor och kommentarer. Slutligen får Bibeln själv, som sig bör, inte bara det första utan även det sista ordet i denna inledning:

Underbara är dina vittnesbörd, därför tar min själ vara på dem.
När dina ord öppnas, ger de ljus och förstånd åt enkla människor...

(Ps 119:129-130)

Tony Larsson, hämtat från förordet till den aktuella utgåvan av Psaltaren


 

Stå upp för Guds ord!

Under alla tider har det varit en utmaning att stå upp för den sunda tron och den kristna bekännelsen. I 2000-talets svenska samhälle tar det sig vissa uttryck men genom historien har det egentligen handlat om samma sak: utmaningen att följa och hålla fast vid Guds ord och vid Jesus person och namn. Låt oss först se på några av de texter som talar om detta:

 

2 Tim 3:14-16
Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet

 

2 Tim 4:3-4
Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.

 

Mark 13:13
Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

Luk 12:8-9
Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna, honom skall också Människosonen bekänna inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar.

 

Ord 30:5-6
Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom. Lägg ingenting till hans ord, så att han beslår dig med lögn.

Här varnas vi för frestelsen att göra eftergifter också på trons centrala områden, lockelsen att kompromissa intill, ja utöver, förnekelsens gräns. I vår tid uppstår denna frestelse under trycket av samhällets och utbildningsväsendets sekularisering. Sekulariseringen gör att det breder ut sig en liberalare bibelsyn även inom kristenheten – och det sker på tydligt urskiljbara vägar. Förändringen drivs exempelvis fram inom teologisk utbildning och teologisk litteratur samt dess förlängning in i förkunnelsen. Gemensam nämnare för dessa förändringsfaktorer är en historisk-kritisk syn.

Om vi inte verkar för att det presenteras en bibelsyn som respekterar Bibeln som Guds ord i teologiska utbildningar, inom kristen massmedia och teologisk litteratur kommer alla de övriga frågor vi driver inom kristenheten att vara förgäves därför att en liberal bibelsyn driver på den inomkyrkliga sekulariseringen. Vi riskerar att ständigt rikta in oss på symptom istället för på orsak.

I takt med att den historisk-kritiska bibelsynen vinner mark minskar respekten för Guds Ord. När bibelsynen i en kristen rörelse förändras får det konkreta konsekvenser. Då Guds ord inte längre är yttersta auktoritet följer obönhörligen förändringar i andra frågor. Som direkt följd minskar den andliga vitaliteten och därmed motivationen, inte bara att nå ut med evangeliet, utan också att inom samhällsdebatten stå upp för urkristna och bibliska ståndpunkter.

Att tala ut inför en sekulariserad omvärld bör ske med en tydlig signal. Vi bibeltroende har i det fallet inga problem att ta debatten exempelvis med organiserade ateister, och det arbetet måste fortsätta tillsammans med traditionell evangelisation, en kristen livsstil och socialt arbete. En pedagogisk svårighet för oss som tror på Bibeln möter vi däremot inom en sekulariserad kristenhet, där man ständigt riskerar att beträda minerad mark – vare sig man talar om Jesu gudom, Jesu uppståndelse eller Bibelns auktoritet – detta eftersom bibelsynsfrågorna skär tvärs igenom de flesta samfund.

Trots risken att missuppfattas är det av högsta vikt att inte nedtona denna angelägna sida utan att tvärtom – ödmjukt men tydligt – betona Bibelns trovärdighet samt Jesu Kristi person och namn genom debattartiklar, böcker och seminarium. Om vi inte vågar stå upp för Guds Ord inom kristenheten kommer ett resultat bli att det kristna vittnesbördet försvagas och att många kristna faller offer för en fortsatt sekularisering. Följden blir då att vi inte heller utanför kristenheten vågar stå upp för Guds ord och bekänna Jesus – världens frälsare och hopp.

Anders Robertsson


 

Kristen tro och vetenskaplighet

Underlaget för den kristna tron blir ifrågasatt och kritiserat av det vi ofta kort och gott kallar vetenskapen. Huvudorsaken till denna kritik är att vetenskaplig forskning inte kommer åt Gud och därför inte tar Gud och övernaturlig kausalitet med i beräkningen. Detta är inbyggt i den historisk-kritiska metoden. Följden blir att man på förhand avvisar Bibeln som Guds uppenbarade undervisning och Jesus som Guds Son med gudomlig förmåga och auktoritet. Även om denna ståndpunkt presenteras som vetenskaplig, är den inte en följd av neutralitet och objektivitet utan ett konsekvent resultat av de valda analysmetoderna.

Enligt kristendomens verklighetsuppfattning är det dårskap att bortse från Gud och möjligheten av gudomlig kausalitet. Kristna har en helt annan trosutgångspunkt än modern vetenskap. De tror att Gud är en levande verklighet som har uppenbarat sig allmänt genom skapelsen och särskilt och tydligare genom den bibliska uppenbarelsen och de ingripanden i historien som där omvittnas. Kristna finner att denna uppenbarelse är väl dokumenterad genom talrika ögonvittnen. I centrum för den bibliska uppenbarelsen står Kristus och hans frälsningsgärning som kulminerar med Kristi död och uppståndelse, enligt kristendomen världshistoriens viktigaste händelse.

Den historisk-kritiska vetenskapens syn har fått stort genomslag i vår tid. Den präglar undervisningen i skolor och universitet. Skapelsen studeras utan att man räknar med en gudomlig Skapare och Bibeln studeras utan att man räknar med denne Skapare och hans ingripande i historien. Bibeln blir helt och hållet en mänsklig produkt som sägs innehålla olika mänskliga tankar om Gud och världen, en del ganska bra, andra förlegade eller förkastliga.

Detta sätt att se på skapelsen och Bibeln har också trängt in i kyrkosamfund och påverkat både biskopar, präster och vanliga församlingsmedlemmar. Därför finner många kyrkor det naturligt att inbjuda Gardell som talare. Den moderna vetenskapens företrädare kan argumentera för sin syn på skapelsen och Bibeln och dra fram stöd för sin verklighetsuppfattning. Likaså kan en kristen argumentera för det orimliga i att inte räkna med en gudomlig Skapare och att misstro de många ögonvittnenas vittnesmål i Bibeln.

En sådan diskussion kan klargöra de olika trosutgångspunkterna och uppfattningarna. Men hoppas man på att diskussionen ska leda till en förändrad tro hos någondera parten finns det en skillnad. En person kan genom en diskussion vinnas för en inomvärldslig, ateistisk eller naturalistisk världsåskådning. Men ingen kan omvändas till kristen tro genom att en kristen vinner en diskussion om sann vetenskap eller en filosofisk debatt.

Kristen tro kan bara skapas genom det bibliska vittnesbördet om vem Jesus är och vad han har uträttat. Ögonvittnenas vittnesmål är så mäktiga och samstämmiga, att det är svårt att vifta bort dem som osanna. Dessutom tror en kristen att ”Guds ord är levande och verksamt och skarpare än något tveeggat svärd” (Heb. 4:12) och att Guds Ande genom evangeliet om Jesu död och uppståndelse har makt att föda en människa på nytt. Om de kristna säger Petrus: ”Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består” (1 Pet. 1:23).

Utdrag ur boken om Gud och Jesus av Seth Erlandsson XP media 2009, sid 110-112


 

Psalm 51 i reviderad översättning

Arbetet med en revision av Svenska Folkbibelns bibelöversättning (SFB98) har kommit en bra bit på väg. Mycket av Nya testamentet har arbetats igenom och bearbetats på nytt efter förslag från referenter. Men mycket arbete återstår. När det gäller Gamla testamentet kan vårt revisionsförslag av hela Psaltaren nu tryckas som en provöversättning, så att en bredare allmänhet kan ta del av våra förslag till reviderad översättning och inkomma med synpunkter.

Vissa bibeltexter är känsligare att nyöversätta än andra. Det gäller inte minst Psalm 51 som många lärt sig utantill enligt ålderdomligare vändningar och som ofta används i den kristna gudstjänsten som gemensam syndabekännelse. För att ge våra läsare en inblick i de överväganden som blir aktuella vid översättningsarbetet publiceras här nedan Psalm 51 i reviderad form inklusive en kort kommentar.

Psalm 51

Bön om syndernas förlåtelse

 

1För körledaren. En psalm av David, 2när profeten Natan kom till honom efter att han gått in till Bat-Seba.

3Gud, var mig nådig
efter din godhet,
utplåna mina överträdelser
efter din stora barmhärtighet.

4Tvättamig ren från min skuld,
rena mig från min synd,

5för jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.

6Mot dig, justmot dig
har jag syndat
och gjort det som är ont
i dina ögon.
Därför har durättnär du talar,
du är ren när du dömer.

7Ja, med skuld är jag född
och med synd blev jag till
i min moders liv.

8Du älskar sanning i hjärtat,
lär mig då vishet
i mitt innersta.

9Rena mig med isop
såattjag blir ren,
tvätta mig
så attjag blir vitare än snö.

10Låt mig få höra fröjd och glädje,
låt de ben du krossat få jubla.

11Vänd bort ditt ansikte
från mina synder,
utplåna all min skuld.

12Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt
en frimodig ande.

13Förkasta mig inte från ditt ansikte
och ta inte din helige Ande
ifrån mig.

14Låt mig åter få glädjas
över din frälsning,
och håll mig uppe
med en villig ande.

15Jag ska lära överträdarna
dina vägar,
så attsyndare omvänder sig till dig.

16Rädda mig från blodskuld,
Gud, du min frälsnings Gud,
såskamin tunga jubla
över din rättfärdighet.

17Herre, öppna mina läppar,
såska min mun förkunna ditt lov.

18Slaktoffer gläderdig inte,
annars skulle jag ge dig det,
brännoffer villdu inte ha.

19Detoffer Gud vill ha
är en förkrossad ande.
Ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.

20Gör gott mot Sion i din nåd,
bygg upp Jerusalems murar.

21Då ska du få glädjas
åt rätta offer,
brännoffer och heloffer,
då ska tjurar offras på ditt altare.

 

Kort kommentar

Vers 1
För körledaren
: Ordet ”sångmästare” brukas inte längre för en körledare.

Vers 2
efter att han gått in till
:  Smidigare än ”sedan han hade gått in till”. Därmed kan kommatecknet utgå. Över huvud taget använder vi färre kommatecken enligt modernare kommateringsregler.

Vers 3
efter
din godhet … efter din stora barmhärtighet: En återgång till äldre översättningars återgivning av det hebreiska ke ”såsom, i enlighet med”.  Orsaken är att den ordagranna översättningen ”i enlighet med” blir för lång och att ”enligt” mera hör hemma i en prosaframställning än i poesi. Att Guds nåd och syndernas förlåtelse har sin grund i Guds godhet och barmhärtighet, vilket texten vill betona, framkommer också med prepositionen ”efter”.

Vers 4
Tvätta
mig ren från min skuld: Verbet ”två” (imperativ av tvaga) går inte att försvara som modern svenska. Ordagrant står ”tvätta mig stort (storligen)”, dvs. helt ren.

Ordet ”missgärning” är ett gammalt ord för ”illåd och ”svår synd”. I den hebreiska grundtexten står awón vars grundbetydelse är ”skuld” och som även används om gärningar som medför skuld inför Gud. I det parallella ledet står ”min synd”, så översättningen ”min skuld” passar bra.

Vers 5
för
jag känner: I regel undviker vi det mera ålderdomliga ”ty” och ersätter det med”för” som idag är det vanliga ordet för det hebr. ki. Ibland vill hebreiskan binda samman satser med ett ki (”för”) också när sammankopplingen ändå tydligt framgår av sammanhanget. Då kan ki lämnas oöversatt. Annars blir det nästan stötande med ”för … för … för” om och om igen. Vi anser det viktigt att poesins pregnans (kortfattade uttrycksfullhet) inte går förlorad. Ett problem med 1917 års kyrkobibel var att poetiska texter kunde bli för mångordiga och nästan pratiga.

Vers 6
Mot dig, just mot dig
har jag syndat: Denna översättning vill klargöra att våra synder, också synderna mot våra medmänniskor, ytterst innebär synd mot Gud. Den äldre översättningen ”Mot dig allena” kan missförstås, dvs. att vi inte alls skulle ha syndat mot människor. SFB98 valde översättningen ”Det är mot dig” för att undvika det ålderdomliga ”Mot dig allena”.

Därför har du rätt när du talar: Det hebreiska ordet lemáan (”för att”) har varit svårt att översätta så att sambandet med det föregående blir begripligt. Det ålderdomliga ”på det att du må finnas rättfärdig” har väckt frågor: Vad menas med ”på det att”? Hur ska sambandet med det föregående förstås? Många översättningar hoppar helt över lemáan. Genom översättningen ”Mot dig, just mot dig har jag syndat” blir sambandet klart. Eftersom all synd ytterst är synd mot Gud, därför har Gud helt rätt när han dömer oss skyldiga till uppror (hebr. päsha) mot honom. Hans dom är fullkomligt rättvis och ren, dvs. fri från synd. Ordagrant står: ”Du är ren när du dömer.”

Vers 7
Ja, med skuld
är jag född och med synd blev jag till i min moders liv: Detta hör intimt samman med föregående vers. Vi har inte bara gjort syndiga handlingar. Alltifrån från tillblivelse har vi en syndig natur och står med skuld inför Gud. Syndiga handlingar kommer från en syndig natur. Därför behöver vi födas på nytt, omvändas från otro till tro. Före trons upptändande genom evangeliet om Frälsaren var de troende vredens barn, andligt döda, skriver Paulus (Ef. 2:1-3). Översättningen ”i synd är jag född”, ”i synd blev jag till” kan missuppfattas så, att det äktenskapliga könsumgänget skulle vara syndigt. Det är tvärtom en Guds gåva. Översättningen ”med” undanröjer detta missförstånd.

Vers 8
Du älskar sanning i hjärtat:
Så stod det redan i den kungliga bibelkommissionens översättning av år 1878. Vi finnner detta vara en god, koncis återgivning av grundtexten. ”Älskar” är en bättre översättning än ”vill ha” eller det ålderdomligare ”har behag till”. David vet att sanning och verklig vishet kommer från Gud genom hans ord. Därför ber han: ”Lär mig då vishet i mitt innersta.

Vers 9
tvätta
mig: Modernare svenska än ”två mig”.

Vers 10
låt de ben du krossat få jubla: Koncisare än det mångordigare ”de ben som du har krossat”.

Vers 11
utplåna all min skuld:  Här står ordet awón i pluralis, vilket betonar hur stor vår skuld är. Översättningen ”all min skuld” täcker in det ordagranna ”alla mina skulder”.

Vers 14
Låt mig åter få glädjas: Grundtextens sasón betyder både ”glädje” och ”jubel”.

Vers 16
Rädda mig från blodskuld: Det hebr. ordet dam betyder ”blod”. Här står ordet i pluralis. Pluralformen damím används dels om ”utgjutet blod” (blodsdåd), dels om ”blodskuld”.

Vers 18
Slaktoffer:
Grundtexten har obestämd form singularis, likaså för ”brännoffer”.
Vill du inte ha:
Grundtextens verb (ratsá)betyder ”önska sig, vilja ha, glädja sig åt, ta emot med glädje”.

Vers 19
Det offer Gud vill ha:
Grundtexten använder uttrycket ”Gudsoffer” för sådana offer i tro som Gud vill ha. Offer gjorde mekaniskt och i otro hatar Herren (se t.ex. Jesaja 1:11-15; Amos 5:21-24).

Vers 20
Gör gott mot Sion: Verbet jatáb i stamformen hifíl (bildat av ordet tob ”god”) betyder ”göra gott mot”.

Seth Erlandsson


 

Tack för att ni gör allt detta möjligt!

Under året har vi ökat aktiviteterna för att göra Svenska Folkbibeln känd. Dels har vi tagit fram broschyren ”Svenska Folkbibeln nysatsar” och dels lanserat en ny hemsida – vår nya plattform för informationsarbetet. Vi jobbar också med redigering av filminspelningen av ett Bibelseminarium i Köping med Seth Erlandsson för publicering på hemsida och som DVD. Samtidigt kan inget ersätta det personliga mötet, därför har vi under sommaren som gått fortsatt att resa till olika konferenser, och fler församlingsbesök planeras under hösten, se kalendern.

Framför allt har vi strävat på med ”kärnverksamheten” – Bibelns grundtext till modern svenska för kommande generationer! Revideringsarbetet har oförtrutet gått vidare, vers för vers.

Allt detta kostar en del. Om du vill vara med och stödja reviderings- och informationarbetet så är du välkommen att använda vårt pg 985971-1. Vi vill samtidigt tacka alla som hittills gett gåvor och har gjort allt detta möjligt!

 


Missa inte att beställa den nya Psaltarutgåvan och Johannesevangeliet som ljudbok. Se vidare här.


 

Folkbibelnytt 2009 - 2                               (juli 2009)

Revideringsarbetet

Sedan ett par år tillbaka pågår vårt revideringsarbete för att ta fram en språkligt uppfräschad och genomgången version av Svenska Folkbibeln för den nya generation som kommer att prägla 2000-talet. En grupp av teologer, stilistiska referenspersoner och allmänna bibelläsare, både äldre och framför allt yngre, bearbetar texten och säkerställer att den uppdaterade texten både flyter väl på modern svenska och fortfarande återger grundtextens mening noggrant och troget.

Ett flertal bibelböcker i NT och bland GT:s poetiska böcker har bearbetats, och vi är nu glada att kunna publicera ett delmål på vägen till den nya Folkbibeln: Johannesboken, som innehåller två av aposteln Johannes finaste skrifter präglade av Kristi kärlek och sanning: Johannesevangeliet och Första Johannesbrevet. Johannesboken släpps på Oasmötet 21-25 juli och finns därefter tillgänglig som ett smakprov på hur den kommande reviderade utgåvan av Svenska Folkbibeln kan komma att se ut när den är klar om cirka tio år (preliminärt).

Samtidigt med Johannesboken lanserar vi det reviderade Johannesevangeliet som ljudbok. Inläsare är Swen Bergling, vars stämma många känner igen från andra ljudböcker, från bibelrecitationer i kyrkor och på konferenser och även andra sammanhang. Ljudboken med Johannesevangeliet på audio-CD (en box med två skivor) släpps också den på Oasmötet juli 2009 och finns därefter tillgänglig i välsorterade kristna bokhandlar samt på vår nya webbplats.

Vi erbjuder även ljudboken i mp3-format för gratis nerladdning från hemsidan, väl medvetna om att vi då gör oss ännu mer beroende av frivilliga gåvor och stöd från människor som uppskattar och tror på det arbete vi står i. Visst vill du hjälpa oss i vårt uppdrag att göra Guds ord tillgängligt för Sveriges folk, fräscht och levande och klart som den dag det först talades?

Tony Larsson


Hjälp oss få ner kostnaderna!

Vi använder tre olika sätt för att distribuera vårt informationsblad Folkbibelnytt till enskilda personer.

A) Det äldsta är att trycka eller kopiera bladet på vanligt papper, stoppa det i ett kuvert, klistra på en adressetikett utskriven från vårt adressregister, sätta på ett frimärke och lägga brevet på brevlådan. Distributionskostnad: cirka 10 kronor per mottagare. För 1000 mottagare blir det alltså 10.000 kronor!

B) Vi trycker eller kopierar bladet på vanligt papper och tar med oss på konferenser och möten av olika slag, där vi delar ut det till nya kontakter. Distributionskostnad: cirka 2 kronor per mottagare. För 1000 mottagare skulle det bli 2.000 kronor.
Obs! Detta kommer vi att fortsätta med eftersom det är ett effektivt sätt att nå helt nya människor.

C) Vi skickar det med epost till alla de som vill ha det och som har lämnat sin epostadress till oss. Distributionskostnad: 0 kronor per mottagare. Alltså 0 kronor även för tiotusen mottagare.

För dem av er som vill ha informationen, men inte har tillgång till internet och epost, eller av något skäl inte vill lämna ut sin epostadress till oss kommer vi självklart att skicka den till er med vanlig post. Men vill du ha informationen och har en epostadress, ser vi gärna att du låter oss få möjligheten att skicka Folkbibelnytt till dig den vägen.

Enklaste sättet är att du klickar på denna länk Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. så skapas det ett mail till oss med en sådan begäran. Kolla bara att det är rätt epostadress i avsändarfältet innan du skickar iväg det.

Utöver dessa tre sätt för personlig distribution publicerar vi också informationsbladet på vår webbplats där alla med tillgång till internet kan läsa både Folkbibelnytt och mycket annat intressant.

Swen Bergling


Svenska Folkbibeln - i digitalt format

Den moderna tekniken ger oss stora möjligheter att ta med Bibeln överallt och snabbsöka efter ord och verser som vi annars inte kommer ihåg. Därför är det angeläget att Folkbibeln finns tillgänglig i olika digitala format.

Vår webbplats www.folkbibeln.net har varit i bruk sedan 1999 till stor välsignelse för uppkopplade bibelläsare. Sedan dess har Folkbibeln inkluderats i en rad olika bibelstudieprogram: såväl gratis-program som troende programmerare konstruerat på sin fritid, som välkända E-sword och Linuxprogrammet Xiphos (tidigare GnomeSword), och mer professionell program-vara som erkända BibleWorks och svenska Libronix (tidigare Logikos). Macprogrammet Accordance arbetar nu på att inkludera Folkbibeln i sin nästa uppgradering, liksom det anrika gratisprogrammet OnlineBible vilket kom redan på 80-talet.

En nyare sorts bibelprogram är den typ av mobil lösning som vi kallar Mobibeln. Folkbibeln finns tillgänglig för gratis nedladdning i ett Javaprogram som kallas GoBible och funkar på de flesta någorlunda moderna mobiler som exempelvis Nokia och Sony Ericsson. Dessutom kan Svenska Folkbibeln läsas på handdatorer som Iphone, Blackberry, Palm PC och Windows Mobile i programmet BibleReader.

En annan sorts kyrklig programvara som kommit i bruk på senare tid är för projektorer, där Easyworship troligen är den mest kända. Enligt planeringen ska Svenska Folkbibeln finnas tillgänglig till nästa version av Easyworship mot slutet av 2009.

Länkar till alla dessa programlösningar finns på vår nya hemsida www.folkbibeln.se. Titta gärna in och se om något passar dig! Och ordet "gratis", som har nämnts ett flertal gånger i den ovanstående texten, innebär bara att du inte krävs på någon avgift för att få använda programmet. Däremot kostar det fortfarande en hel del att utveckla sådana program. Som alltid är arbetet med att sprida Guds ord naturligtvis fortlöpande i behov av gåvomedel för att kunna utvecklas och verksamheten fortsätta.

Tony Larsson

Folkbibelnytt 2009 - 1                               (juni 2009)

Milstolpar för Svenska Folkbibeln - referat från 15 nov 2008

I huvudstaden pågår det alltid en mängd aktiviteter parallellt, den här dagen var inget undantag. Det fanns till och med flera andra arrangemang med kristet förtecken. Och denna dag skulle flera tusen stockholmare påtagligt få notera att Bibeln och dess huvudperson Jesus är högaktuella.

Hittills är det fyra årtal som pockar lite extra på uppmärksamhet när det gäller Svenska Folkbibeln: spec-biblar

  • 1983 grundades Stiftelsen Svenska Folkbibeln
  • 1996 var Nya testamentet översatt
  • 1998 var hela Svenska Folkbibeln färdig för utgivning
  • 2008 — efter tio hela år med Svenska Folkbibelns översättning ville vi bjuda många huvudstadsbor på en glad överraskning – en gratis bibel (NT) i tilltalande förpackning!

Därför arrangerades en hel dags bibelfest i Stockholm den 15 november 2008. Den inleddes med bön och en gatuaktivitet - bibelutdelning på gator och torg. Organisationen Street Church, som ledde själva aktiviteten har stor erfarenhet av att dela ut biblar till vitt skilda grupper av människor, särskilt i samband med musikfestivaler och liknande. Man trycker Nya testamentet och binder in det tillsammans med 128 sidor i fyrfärgstryck fyllda med berättelser och vittnesbörd av människor inom den målgrupp man just då riktar sig till. Titlarna talar sitt tydliga språk: MOTORBIBEL, STUDENTBIBEL, METAL-BIBEL (för hård-rockare), FÖRETAGARBIBEL, FOTBOLLSBIBEL, BIKER-BIBEL, KVINNOBIBEL, STREET BIBLE, TRUCKER-BIBEL. Festdagen, den 15 november 2008 kunde man under tre timmar från två centrala platser, Norrmalmstorg och Drottninggatan, dela ut cirka 1600 biblar (NT) till stockholmare i farten.

Under eftermiddagen berättade Roul Åkesson och ungdomarna (i mycket varierande åldrar) från Street Church om sitt arbete. De visade en film från en vecka på Hultsfredsfestivalen där deras grupp på 30 personer bland 30000 rockmusik-älskare fick sprida 6000 biblar, för att inte tala om alla samtal med festivaldeltagare om Jesus. Flera konkreta vittnesbörd gavs om hur människor funnit en tro och blivit Jesus efterföljare efter det att de fått en ”Specialbibel”.

Samma grundtema fanns med när Stefan Swärd talade om hur vi når dagens ungdomar i Stockholm. Budskapet var tydligt: Gör som Jesus! Han sökte upp individer mitt i deras vardag. Ska vi kunna vinna människor för Jesus så kan vi inte vänta på att människor ska komma till kyrkan, utan i stället gå ut till dem där de finns. En stark utmaning till oss alla!

I eftermiddagens andra seminariepass gav Anders Robertsson flera exempel på hur Jesus presenteras i Folkbibeln. Där ryggar man inte för övernaturliga inslag, utan försöker troget återge vad grundtexten säger även där denna förutsätter ett gudomligt ingripande. Därför hittar vi Jesus både i Gamla och Nya testamentet.

Tony Larsson presenterade den nya uppslagsdelen som nu successivt – vid nytryckning – läggs in i alla utgåvor av Svenska Folkbibeln. Tillsammans med Swen Bergling berättade han också om den revidering av Folkbibelns text som nu har inletts. Svenska Folkbibeln ska givetvis kunna läsas och användas av alla, men den viktigaste målgruppen är de icke kyrkvana, utan förankring i församlingsliv och kristen tro. Då måste också språket i Bibeln vara begripligt och tilltalande för dem, för att inte utgöra ett hinder för dem att lära känna Jesus.

Bibelfest

På kvällen hölls en bibelfest med mycket lovsång och uttryck för tacksamhet till Gud. Tre samstämmiga talare belyste kraften i Guds ord.
Pingstpastor Jack-Tommy Ardenfors från Nynäshamn visade på att det händer nåt när vi läser eller lyssnar till Guds ord. Ordet är verksamt. Han uppmanade åhörararna och hela kristenheten att ge mycket plats för Guds ord i gudstjänsterna.
Pastor Linda Bergling från församlingen Arken i Kungsängen visade på vikten av att låta Guds ord föra oss in i en personlig relation med Jesus själv. Hon berättade att hon stryker under mycket i Bibeln och därför brukar hon också skaffa en ny bibel varje år för att vara nollställd och kunna lyssna in nya tilltal direkt från Bibeln.
Kyrkoherde Carl-Erik Sahlberg från Klara kyrka i Stockholm pekade på flera personer i kyrkohistorien (Augustinus, Antonius, Martin Luther, William Carey m.fl) som hade fått ett personligt tilltal från Guds ord, vilket sedan hade förvandlat dem och deras livsinriktning.

Under hela kvällen sjöng och spelade Per Erik Hallin till mångas stora glädje. Han ledde även den gemensamma lovsången. Vid flera tillfällen reciterade Swen Bergling texter ur Bibeln på ett engagerat sätt så att bibeltexterna fick liv för dem som lyssnade.


Vill du själv lyssna på seminarierna och Bibelfesten, gå in på vår hemsida. Där finns också ett bildkollage från bibelutdelningen. Adressen är www.folkbibeln.se


Ekonomirapport - Svenska Folkbibeln

Vi gläder oss över Folkbibelns 10-årsjubileumsfest. Det fanns en stor samstämmighet mellan de olika talarna om Bibelns betydelse, att Gud handlar och använder sitt eget ord och talar in i människors situation och frälser, helar och upprättar.

Under bibelfesten presenterades också det viktiga revideringsarbete som ligger framför oss, allt för att en ny generation ska få del av Guds ord på ett språk som de använder och förstår.

Vi gläder oss också över alla Nya testamenten som spridits sedan Folkbibeln kom ut. Under dagen genomförde vi en stor satsning i tro och delade ut över 1 600 Nya testamenten till sökande människor som stannade vid vårt bord på Stockholms stora gågata Drottninggatan.

När vi nu hade denna möjlighet att sprida Guds ord, gick Folkbibeln in och betalade dessa Nya testamenten i tro. Vi hade också en hel del kostnader för information och annonsering. Vi fick in en kollekt och har fått en del gåvor, för vilket vi är tacksamma, men vi har fortfarande en hel del kvar att betala för den satsning vi gjorde kring 10års jubileet. Därför vädjar vi om ekonomiskt stöd för de kostnader vi haft under jubileet.

Under 2009 har Bible for the Nations under ledning av Roul Åkesson tryckt upp 50 000 exemplar av en Jesusbibel som delades ut under Jesusmanifestationen i Stockholm 2 maj och som också kan användas vid liknade satsningar över hela landet. När kostnaderna för de bibelsatsningar vi redan gjort är täckta så kommer vi även att vara med och stödja spridningen av Jesusbibeln med pengar som öronmärks för detta ändamål.

Vi har även kostnader för vår kärnverksamhet som de närmaste åren fortsätter att vara bibelrevidering. Utan alla gåvor som kom in för översättningsarbetet så hade vi inte haft någon Folkbibel i dag. Över 5 miljoner samlades in för detta ändamål. För att ta fram en revidering kommer det inte behövas lika mycket pengar, men en hel del medel kommer att behöva samlas in för att vi ska klara av denna satsning för att ge Guds ord till den kommande generationen.

Vi vädjar frimodigt om stöd för denna revidering. Du som vill vara med och ge, kan välja det sätt som passar dig bäst:

  • Vårt plusgiro 985971-1
  • Betala med betalkort (Visa, MasterCard m.fl.) genom PayPal (ett säkert betalningssystem på Internet)
Anders Robertsson, informationsansvarig


Ny webbplats för Svenska Folkbibeln

Vid halvårsskiftet inviger vi en ny webbplats med adressen www.folkbibeln.se. Vi har ansträngt oss för att göra den överskådlig, lättnavigerad, intressant och lätt att uppdatera. Det sistnämnda för att ofta och snabbt kunna få ut ny informtaion, vilket i sin tur bidrar till att göra den intressant för er, som den ju är till för.

Även när vi har öppnat den nya webbplatsen så betraktar vi den inte som helt färdig utan kommer, helst med er hjälp, fortsätta att utveckla den vidare. Välkommen att besöka den – och välkommen med synpunkter, tips på vad ni vill läsa om, frågor till frågelådan och mycket mer. 

Swen Bergling, ordförande i Stiftelsen Svenska Folkbibeln

Underkategorier

Kontakta oss

Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Hantverkarvägen 24, 136 44 Handen

Tel: 08-7412601 - Email: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. .

Dela med dig...

Och ta del av nyheterna fran oss